Bild: Mostphotos

Den nya utlänningslagen slår hårt mot doktorander och unga forskare

DEBATT: HÖGSKOLAN2021-09-30
Sveriges företag och myndigheter är förlorare när doktorander och juniora forskare har fått en längre väg till ett permanent uppehållstillstånd, skriver Sandra Hellstrand och Kjell Nilsson, styrelseledamöter för ST inom universitets- och högskoleområdet.

På Sveriges lärosäten finns i dag tusentals doktorander från länder utanför EU och EES. De har kommit hit för att utbilda sig, men också för att bidra till forskningen och undervisa. Räknar vi in andra juniora forskare ökar siffran ytterligare. De tillhör den mest kvalificerade arbetskraft vi har på den svenska arbetsmarknaden – spetskompetensen i akademin, industrin och i staten – och många av dem vill stanna i Sverige.

Tidigare har dessa doktorander kunnat få permanent uppehållstillstånd efter fyra års forskarutbildning, men de förändringar i utlänningslagen som trädde i kraft 20 juli i år har kraftigt försämrat möjligheterna att beviljas permanent uppehållstillstånd. Nu ställs krav på försörjning av en viss varaktighet för att personer från länder utanför EU och EES ska kunna få permanent uppehållstillstånd. Migrationsverket har valt att tolka detta som att det krävs ett anställningskontrakt som är minst 18 månader långt.

Ytterst få doktorander eller nydisputerade forskare får ett så långt kontrakt. Korta visstidsanställningar dominerar. De osäkra anställningsvillkoren för juniora forskare är något som vi i ST har lyft under många år. Situationen skapar stress och oro för många och påverkar deras möjligheter att exempelvis köpa en bostad eller att välja att skaffa barn.

För doktorander och juniora forskare från länder utanför EU och EES blir läget nu ännu värre, eftersom deras rätt att vistas i landet är knuten till det osäkra jobbet. De hamnar därmed också i en mycket stark beroendeställning till sina arbetsgivare.

Chanserna för nydisputerade forskare att få ett jobb är goda, men det är inte sannolikt att det jobbet är en tillsvidareanställning eller en visstidsanställning längre än 18 månader. Men någon större risk för långtidsarbetslöshet löper inte denna grupp.

Trots detta har doktorander från länder utanför EU och EES nu fått en längre väg till ett permanent uppehållstillstånd. För doktoranderna krävs nu fyra till fem års forskarutbildning och sedan ytterligare år ovanpå det för att kunna säkra en långsiktig anställning.

Hur länge tror politiker att dessa högt utbildade personer är villiga att arbeta i Sverige utan möjlighet till långsiktighet i sina livsplaner? Vi kan inte hävda att vi ska vara ett attraktivt land för utländska forskare och samtidigt erbjuda dem urusla villkor. Ekvationen går inte ihop.

Svenska skattebetalare finansierar doktorandernas utbildning och forskning i fyra år, men Sverige erbjuder sedan inga trygga möjligheter för dem att stanna kvar i landet. Samtidigt har de nydisputerade alla chanser att söka sig till andra länder, där förutsättningarna är bättre. Det är vår akademi, våra företag, våra myndigheter och hela vårt samhälle som förlorar på det. Var det verkligen så här det var tänkt?

Nu behövs ett omtag. Lagen behöver ändras, så att doktorander återigen kan få ett permanent uppehållstillstånd efter fyra års forskarutbildning.
 

Sandra Hellstrand

Kjell Nilsson

Styrelseledamöter för ST inom universitets- och högskoleområdet

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.