Det feltänkta EMU

DEBATT: DEBATT2003-07-28
Valutaunionen tål inte några ekonomiska invändningar
Av:  Peter Lorentzon

Ja-sidan har det svårt med EMU och ekonomin.

Antingen gör man som Göran Persson; påstår att EMU ger oss mer arbete, högre löner, bättre tillväxt, lägre räntor etc.

Självsäkert utan egentliga argument och med sitt eget förtroende i pant hoppas Göran Persson att det ska räcka till en seger.

Eller så anser man att EMU inte främst handlar om ekonomi. I en DN-ledare  slås fast att det är freden i Europa vi ska rösta om i höst och att vi ska ...”bli aktiva européer… och ge och ta tillsammans med andra i vår del av världen”. Aftonbladet har haft ledare med i princip samma budskap. Freden är då inte det viktiga utan det federala Europa som EMU ska bidra till att skapa.

Varför har Ja-sidan så svårt med de ekonomiska argumenten?
Jo, helt enkelt för att EMU är feltänkt. Exempelvis har flera EMU-länder stora svårigheter medan de EU-länder som står utanför EMU går bra!

Under senare år har Sverige utvecklats bättre än EMU-länderna i genomsnitt; högre tillväxt, lägre arbetslöshet, mer investeringar, lägre inflation och stabilare statsfinanser.

Detta kan inte viftas bort av Ja-sidan. Det räcker inte med självsäkra påståenden utan argument eller det pinsamma ”slipper växla” eller att priserna sjunker när man kan jämföra priser. (Hur då förklara att matpriserna skiljer 15–25 procent i Stockholmsområdet?)

Hur feltänkt är då EMU?
För det första är det inte klokt att ha en ränta för 15 (snart 25) länder med så olika ekonomier. Räntan är ett styrmedel främst för att parera konjunktursvängningar och inflationstendenser. Det är självklart att en enda ränta inte samtidigt kan passa alla 15 (25) länder.

Irland skulle idag behöva en högre ränta för att dämpa sin ekonomi. Inflationen är där högre än räntan, dvs realräntan är negativ, vilket ytterligare hettar upp ekonomin. Tyskland däremot har stora ekonomiska problem och EMUs regler blockerar en lösning; realräntan är alldeles för hög, värdet på valutan likaså och budgeten kan inte utnyttjas för att stimulera ekonomin. De klassiska instrumenten kan inte användas. Istället kommer arbetsrätt, välfärd och löner att få ta stöten och antalet arbetslösa förblir 4,5 miljoner eller ökar.

Det andra stora felet är att bara ha en valuta för de 15 (25) länderna. Värdet på en valuta, om den får flyta, återspeglar det ekonomiska läget i ett land. Vid hög efterfrågan på ett lands varor, utländska investeringar etc ökar valutan i värde.

Exporten blir dyrare och importen billigare. Uppgången dämpas och risken för inflation minskar. Vid en nedgång i ekonomin minskar värdet på valutan. Exporten blir billigare och importen dyrare. Genom att värdet på kronan sjönk i slutet av 90-talet räddades flera 10 000 jobb. ”Inflationsluft” kan också släppas ut genom en sänkt kronkurs.

Om inte denna ”pysventil” finns kan de ekonomiska problemen lösas på två andra sätt; stora ekonomiska överföringar inom landet eller genom att arbetskraften flyttar. I USA praktiseras inte minst det senare. Där är rörligheten stor med ett språk, gemensam kultur etc.

I Europa är denna väg omöjlig. Göran Persson sade, när han ännu var emot EMU, att han skulle ändra sig den dag finska skogsarbetare tog arbete i olivlundar i Portugal. Kanske har Göran Persson sett detta hända. Arbetslösheten är dock fortsatt hög i Finland, närmare nio procent.

Att ha en valuta och en ränta för 15 (25) länder, som är så olika, är lika klokt som att ha en termostat mitt i Sverige till vilka samtliga element i landet är anslutna.
Lägg härtill restriktioner i form av högst tre procent i budgetunderskott så är det inte mycket kvar av penning- och finanspolitik att använda i en lågkonjunktur.

Varför är då EMU så feltänkt?
Jo, av två skäl.

Det första är att när villkoren för EMU bestämdes i början av 1990-talet var de nyliberala idéerna som starkast. Därför en helt oberoende europeisk riksbank med prisstabilitet som enda mål, mycket låg inflation, regler mot en aktiv budgetpolitik mm. Nära kopplat till detta fanns en övertygelse från EUs näringsliv om att EMUs regelverk skulle, som nu i Tyskland, tvinga fram en ”flexiblare” arbetsmarknad, försvagade fackföreningar mm. Detta förklarar också varför stora delar av svensk borgerlighet och näringsliv säger ja till EMU.

Det andra skälet är att EMU framförallt inte är ett ekonomiskt projekt utan ett politiskt. EMU är en avgörande hävstång för att skapa en superstat av EU-länderna. En lag, en valuta och en armé som ledande talesmän för EU-kommissionen uttalat. Denna vision tål inte några ekonomiska invändningar, om än aldrig så rationella. Det är i denna superstat som Sverige blir en liten provins i norr. Det är ytterst det som omröstningen i höst handlar om.

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.