En tråkig styrning ger de anställda bättre arbetsmiljö

DEBATT: STYRNING2022-10-26
När politiker försöker styra offentliga verksamheter med en mängd symboliska signaler med motsägelsefullt innehåll fungerar inte styrningen, skriver Erik Nilsson, tidigare statssekreterare. Det riskerar att leda till en arbetssituation som framkallar stress och en känsla av otillräcklighet, menar han.

För första gången på nästan 40 år har jag följt den nyss avslutade valrörelsen på avstånd, som betraktare och inte som deltagare. Det har varit en surrealistisk upplevelse. Inte minst när jag har sett valaffischer med budskap om hur bra allt ska bli i den offentliga verksamheten om man röstar på något visst parti – utan att det finns någon som helst konkreta förslag till vilka händelsekedjor som ska åstadkomma detta goda.

Jag har jobbat mer än 30 år i offentlig verksamhet som både politiker och tjänsteman. På kommunal nivå har jag varit politiker under fjorton år och tjänsteman under sex år, på statlig nivå har jag varit verksam som politiker i sju år och som tjänsteman under sex år.

Klyftorna mellan de olika världarna har blivit allt djupare under åren, både mellan politik och förvaltning och mellan stat och kommun. Politiken styrs alltmer av mediernas logik, där bilden av verkligheten är viktigare än verkligheten. Det är en logik som talar för snabba symboliska handlingar för att bekräfta problem som medierna uppmärksammat, och emot långsiktiga lösningar som på allvar kan förändra verkligheten. Konflikt, handlingskraft och tydlighet är slagorden. Det är viktigare att tycka något fort och slagkraftigt än att det är sant eller genomtänkt.

Det kanske fungerar att skicka en stor mängd symboliska signaler med bitvis motsägelsefullt innehåll när man vill prata med väljarna – men inte om man vill styra de hundratusentals människor som ytterst ska genomföra de politiska intentionerna i våra gemensamma verksamheter. Det är alldeles för mycket, för kortsiktigt, för dåligt finansierat och för dåligt genomtänkt. Om man på riktigt vill förändra inriktningen i den offentliga verksamheten krävs:

  • Få styrsignaler som upprätthålls under lång tid så att de kan genomsyra hela organisationen.
  • En långsiktig finansiering som tar hänsyn till volymförändringar och löne- och prisökningar.
  • God tillgång på utbildad personal.
  • Rimliga uppföljningssystem med fokus på kvalitet i respektive verksamhets kärnprocesser.

I stället får verksamheten:

  • En störtflod av mål och uppdrag som skiftar lika ofta som ledningen byter organisationskonsulter.
  • En djungel av tidsbegränsade satsningar som syftar till att visa politisk handlingskraft. Denna symbolpolitik finansieras av generella besparingar genom att verksamheterna inte fullt ut får kompensation för kostnadsökningar.
  • Stor brist på utbildad personal.
  • Byråkratiska uppföljningssystem med snedvridande kvantitativa mått och krav på återrapportering om olika politiska modebegrepp som ska genomsyra all verksamhet och därför inte känns relevant för någon.

Det är ofta nödvändigt med kompromisser mellan oförenliga ståndpunkter i det politiska spelet. Problem uppstår dock om den text som är resultatet av en sådan kompromiss ska användas som styrdokument för en verksamhet. En text som är fylld av otydligheter och inneboende målkonflikter ger ingen vidare vägledning för högre tjänstemän, första linjens chefer eller medarbetare längst ut i verksamheten. Faktum är att politiken kapitulerar i sina försök att styra verksamheten.

De myndighetschefer som är ansvarsfulla försöker själva tolka styrsignalerna och omvandla dem till något som är någorlunda tydligt och kan användas i organisationen. Den räddhågsne eller lite slöa chefen fortsätter att flytta ansvaret längre ut och vidarebefordrar målkonflikterna till den enskilde medarbetaren, försäkringshandläggaren eller arbetsförmedlaren som får lösa en ekvation som ofta inte går att lösa. Som bekant är det en arbetssituation som framkallar stress och en känsla av otillräcklighet.

Visst finns det behov av symboler i politiken som kommunicerar en känsla och en värdering. Men det finns en risk för att vi missar de svåra men viktiga åtgärderna. De som tar år att utreda. De som är hopplösa att kommunicera.

Så låt oss slåss för tråkigheten! Den gråa, byråkratiska och komplicerade.
 

Erik Nilsson

Tidigare bland annat statssekreterare på utbildnings- och arbetsmarknadsdepartementen, förvaltningschef i Botkyrka och skolborgarråd i Stockholm. Aktuell med boken Det var någonting med fjärilar… på Atlas förlag.

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.