Nytolkningar av sekretessen stryper insynen

DEBATT: ÖPPENHET2019-05-16
Uppgifter som har varit offentliga i decennier blir hemliga över en natt när myndigheterna plötsligt ändrar sin tolkning av sekretessreglerna. Om inte domstolarna återställer den öppenhet som har gått förlorad borde lagstiftaren göra det, skriver Per Hagström, ansvarig utgivare för Allmanhandling.se.

Då och då uppmärksammas det faktum att offentlighets- och sekretesslagen ständigt fylls på med nya sekretessregler. Det är en utveckling mot minskad insyn som till stor del drivs av att Sverige måste anpassa sig till lagstiftning från EU. Men det är inte bara regeländringar som minskar transparensen. En trend på senare år har varit att myndigheter, på eget initiativ, ändrar sin tolkning av befintliga sekretessregler och börjar hemlighålla mer.

Statistik kring försäljning av enskilda läkemedel har redovisats öppet under lång tid. Men för ett par år sedan slutade E-hälsomyndigheten plötsligt lämna ut siffrorna till allmänheten. Det berodde inte på ändrade regler eller något nytt prejudikat från högre instans. Nej, myndigheten hade helt enkelt gjort en ny tolkning av statistiksekretessen och kommit fram till att försäljningssiffrorna är hemliga eftersom det går att koppla dem till enskilda läkemedelsbolag.

Den nya tolkningen har gjort det svårare att följa de miljardbelopp som landsting, kommuner och apotekskunder lägger på olika typer av mediciner varje år. Det är problematiskt eftersom statistiken rör skattepengar och dessutom kan avslöja ojämlikheter i vården.

Det riktigt märkliga är att E-hälsomyndigheten, trots den påstådda sekretessen, har fortsatt att sälja statistiken till kommersiella företag som i sin tur säljer den vidare till branschens aktörer. Arrangemanget, som först uppmärksammades av tidningen Dagens Medicin, har fått kritik och från och med juni kommer myndigheten strypa tillgången även för företagen. Det har i sin tur lett till ett smärre ramaskri i branschen. Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket anser att den minskade transparensen kan leda till kostnadsökningar i miljardklassen i och med försvagad konkurrens på läkemedelsmarknaden.

Ett annat exempel är Transportstyrelsens olycksdatabas, Strada. Tidigare kunde journalister och andra intresserade begära utdrag ur databasen för att se var i en kommun eller ett län som de svåra trafikolyckorna inträffar – ett intressant underlag för debatten om trafiksäkerhet förstås.

Men när en lärare på Mittuniversitetet i slutet av förra året begärde olycksstatistik för Västernorrlands län blev det nej. Reglerna var desamma som tidigare, men Transportstyrelsen hade infört en ny, striktare tolkning. Uppgifterna i databasen är visserligen avidentifierade, men de kan kopplas till enskilda olycksdrabbade om de kombineras med annan information, hävdade myndigheten. Kammarrätten fastställde myndighetens sekretessbeslut när universitetsläraren överklagade dit.

Samtidigt har Transportstyrelsen fortsatt att ge hundratals branschaktörer – till exempel myndigheter, försäkringsbolag och motororganisationer – direktåtkomst till databasen. De får alltså se vilka som är Sveriges farligaste vägar, till skillnad från allmänheten.

Ett tredje exempel är Skattemyndigheten som i mars meddelade sin nya syn på sekretessen för transaktioner på privatpersoners och företags skattekonton. Myndighetens ställningstagande innebär att en rad uppgifter numera är hemliga. Därmed blir det till exempel svårare för inköpare att identifiera skumma leverantörer. Dagens Nyheters chefredaktör Peter Wolodarski menar att Skatteverkets nya tolkning också försvårar grävande journalistik, eftersom praktiskt taget alla granskningar av företag och enskildas ekonomiska transaktioner har nytta av uppgifter om skattekonton. “Utan den möjligheten blir journalistiken sämre. Färre missförhållanden avslöjas. Och allmänheten får veta mindre”, enligt Peter Wolodarski.

En myndighet ska förstås ändra sin tolkning om den kommer fram till att reglerna har tillämpats felaktigt under lång tid. Lika självklart är att myndigheten då ändrar reglerna för alla och inte låter vissa aktörer få en gräddfil till information som man förvägrar allmänheten.

När vissa uppgifter har varit offentliga under lång tid måste man också fråga sig hur stort behovet av sekretess egentligen är. Vem har tagit skada av den öppenhet som har rått på området och hur ska dessa skador vägas mot den nytta som insynen har gett?

Det är hög tid att regeringen ser över de inskränkningar som har gjorts i offentlighetsprincipen på senare år, både i form av lagändringar och genom förändrad tillämpning från myndigheternas sida. En återställare kan vara på sin plats om översynen visar att hemlighetsmakeriet har gått för långt.

 

Per Hagström

Journalist, jurist och ansvarig utgivare för Utgivarnas sajt Allmanhandling.se

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.