Projekt utan förankring i folkopinionen

DEBATT: REGIONINDELNING2016-09-20
Förslaget om att inrätta nya storregioner är ett förslag som – tvärtemot vad utredningen hävdar – kommer att försämra demokratin, skriver Gunnar Lassinantti och Arne Pettersson.

Indelningskommitténs delbetänkande om att skapa nya storregioner är ute på remiss och ett slutbetänkande ska komma i augusti 2017. Tjugoen regioner ska bli sex. Tre storregioner bildas 2019: Stornorrland, Svealandsregionen och Västsverige.

Frågan var inte uppe i 2014 års val och skulle inte kunna prövas 2018. Detta är demokratiskt oacceptabelt.

Storregioner är ett uppifrån och ned-projekt där Sveriges Kommuner och Landsting, och särskilt landstingspolitikerna, tagit ställning utan förankring i folkopinionen. Varför omfattas inte hela landet?

Den folkliga debatten har kommit i gång och kritiska synpunkter redovisats i Norrbottens, Jämtlands, Dalarnas, Södermanlands och Hallands län, men också i andra regioner.

Utredningen är ett kartritningsprojekt med tvivelaktiga påståenden som försöker få stöd för den egna saken. Demokratin skulle tvärtemot vad utredningen hävdar försämras med förslaget, och avstånden till beslut och beslutsfattare samt mellan makt och människor förlängas.

Sex regioner sägs utan bevis skapa utvecklingskraft i hela landet. Kritikerna hävdar att utvecklingen skulle koncentreras till få orter och många regioner hamna på efterkälken.

Hälften av landstingen går med under­skott, också Stockholm, Västra Götaland och Skåne. Välfärdstjänsterna är underfinansierade, och det är storregioner ingen lösning på.

Sektoriseringen, som redan förstärkts, riskerar att tillta. Det finns inget som säger att olika verksam­heter måste ha samma regionindelning. Närhet, tillgänglighet, service etc är andra viktiga principer.

Utredningen har inte studerat viktiga frågor eller gjort konsekvens­analyser. Ingenting om statens roll som beslutsfattare, aktör och ägare. Ingen hållbar genomgång av länsstyrelsernas respektive landstingens lämplighet som regionala aktörer. Förmenta stordriftsfördelar underbyggs inte, de många människornas längre avstånd till storregioncentrum skapar ökade kostnader. Inga bedömningar av möjligheterna att öka samverkan mellan befintliga regioner i stället för centralisering till storregioner. Uppräkningen kan göras ännu längre.

Att vi haft nuvarande regionindelning länge är inget skäl att förändra den. Det kan tvärtom ses som att den tjänat oss väl, uppskattas av breda grupper av medborgare och befrämjar sammanhållning och identitet.

Det bristfälliga utredningsförslaget kan inte läggas till grund för beslut. Regeringen bör utarbeta två nya direktiv för parlamentariska utredningar. Det ena bör handla om landets framtida sjukvårds- och i synnerhet sjukhusorganisation, och det andra om en regional organisation i huvudsak baserad på nuvarande länsindelning.


Gunnar Lassinantti, före detta samhälls­planerare vid Länsstyrelsen i Norrbottens län.

Arne Pettersson, före detta glesbygds­konsulent, tjänsteman vid Länsstyrelsen i Dalarnas län, landstingsledamot.

Indelningskommitténs förslag till nya storregioner.
Bild: SCB/Malin Hansson
Indelningskommitténs förslag till nya storregioner.

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

Regioner
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.