Skapa bättre förutsättningar för att attrahera talanger och kompetens
Begåvade studenter, doktorander och forskare som vill söka sig till Sverige möts av orimliga villkor och förutsättningar, skriver Ole Petter Ottersen, till nyligen rektor för Karolinska institutet. Lagstiftningen behöver förändras, men det krävs också att myndigheter tillämpar existerande lagstiftning på ett rimligt och förutsägbart sätt, menar han.
Regeringen meddelade den 24 januari att ett av målen för dess politiska samarbetsprojekt migration och integration är att ”underlätta för högkvalificerad arbetskraftsinvandring”. Nu är det upp till bevis. Det är av största vikt att vi upprätthåller och stärker kunskapsnationen Sverige – inte försvagar den.
Jag har vid ett flertal tillfällen tagit upp de ofta orimliga villkor och förutsättningar som råder när begåvade studenter, doktorander och forskare vill söka sig till Sverige. Varken lagstiftningen eller tolkningen av densamma underlättar rekryteringen av och attraktionskraften för internationella talanger och kompetens.
De förändringar som infördes i utlänningslagen 2021 gjorde det svårare för doktorander och forskare att få permanent uppehållstillstånd, vilket medfört tydliga negativa konsekvenser för de svenska lärosätenas förmåga att rekrytera internationellt.
Dessutom har de signaler som regeringen nu skickar ut – bland annat via en informationskampanj vars uttalade syfte är att minska landets attraktionskraft – inte direkt stärkt incitamenten för utländska studenter och forskare att söka sig hit.
Det kommer samtidigt fler och fler berättelser om studenter och forskare som i praktiken tvingats bort från Sverige och fått söka sig till länder där regelverket inte är lika omständligt och där de välkomnas på ett helt annat sätt.
Långa handläggningstider och ibland direkt felaktiga beslut av Migrationsverket spär ytterligare på den bild av Sverige som nu riskerar att etsa sig fast i omvärlden: att vi är ett land som aktivt motarbetar människor som annars hade bidragit till att stärka svensk innovations- och konkurrenskraft.
Nyligen rapporterade tidningen Näringslivet om ett gift par med anknytning till Karolinska institutet, forskare respektive läkarstuderande, där forskaren efter en mycket lång handläggningstid fick avslag på sin ansökan om uppehållstillstånd. Det viktigaste skälet uppges vara att hennes svenske make bor i en studentlägenhet medan han läser till läkare.
Ett annat exempel är den kompetenta forskare som valde att fortsätta sin karriär på ett framstående medicinskt universitet i annat land i stället för att fortsätta vid Karolinska institutet, sedan hen fått ett anslag från Vetenskapsrådet för en treårig postdoc-tjänst. För anslaget kräver Vetenskapsrådet att delar av tiden tillbringas utomlands, och med anledning av detta krav avslog Migrationsverket forskarens ansökan om uppehållstillstånd.
Jag kan rada upp fler exempel, men mitt budskap går nog fram rätt tydligt. Sverige måste börja bjuda till om vi ska ha någon som helst ambition att attrahera och rekrytera internationella begåvningar. Det handlar om att se över och förändra relevanta lagar, men också om att se till att myndigheter tillämpar existerande lagstiftning på ett rimligt och förutsägbart sätt.
Vi måste vara medvetna om att det vi säger, gör och beslutar påverkar bilden av Sverige utomlands. Att genomföra kampanjer med budskapet att vi vill att färre ska söka sig till Sverige skickar ut signaler även till talanger och välutbildade personer om att Sverige inte är särskilt intresserat av att locka personer med utländsk bakgrund till Sverige, oavsett bakomliggande skäl och syfte. Det är olyckligt och det är Sverige som kunskapsnation som på sikt kommer att förlora på detta.
Utbildningsminister Mats Persson har uttryckt att han är bekymrad över situationen. Nyligen klargjorde han i en tidningsintervju att förändringen av reglerna för utländska forskare är ”ett stort misstag” och att han skäms när vi ”kastar ut de smartaste människorna från vårt land”.
Vill vi attrahera talanger och kompetens och menar vi allvar med att Sverige ska vara ett framgångsrikt innovationsland – ja, då måste vi helt enkelt skapa betydligt bättre förutsättningar. Då krävs en samlad strategi från den svenska regeringen och från ansvariga myndigheter.
Ole Petter Ottersen
Professor vid universitet i Oslo och rektor för Karolinska institutet fram till 28 februari 2023
Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
