Björn Brorström och Gustaf Weichselberger Kastberg.
Björn Brorström och Gustaf Weichselberger Kastberg.

Tillitsbaserad styrning måste problematiseras

DEBATT: TILLITSBASERAD STYRNING2021-11-04
Tillitsbaserad styrning är långt ifrån någon universal­medicin för bättre verksamhet, och kan leda till till misstroende och försvagad legitimitet, skriver professorerna Björn Brorström och Gustaf Weichselberger Kastberg.

Tillitsbaserad styrning är på modet och lanseras som ett alternativ till new public management, NPM. Bakgrunden och utgångspunkten för tillitsbaserad styrning är uppfattningen att NPM fokuserar för mycket på styrning, vilket sägs bottna i en misstro mot verksamhetsansvariga och medarbetare. Vi ställer oss frågan om den svepande bilden av att det styrs för mycket stämmer i alla lägen. Genom några exempel illustrerar vi hur olika det faktiskt är gällande grad av tillit och förekomsten av misstro.  

1. Stor tillit redan som det är. I ett projekt som fokuserade på lärarnas profession och utvecklingen över tid fick ett antal lärare med lång erfarenhet svara på om de uppfattade att yrkesvardagen var mer styrd nu än tidigare. Svaren var ganska entydiga – yrkesvardagen är friare i dag. Mer styrning förr således. Att införa tillitsbaserad styrning lokalt i skolans verksamhet förefaller vara mindre meningsfullt.    

2. Tillit baserad på tydlig struktur. I en utvärdering av kommunernas hantering av coronapandemin framkommer att det funnits en hög grad av tillit mellan politiker och förvaltning, men också mellan olika nivåer inom kommunerna. Decentralisering och tillit till lokala chefers och medarbetares förmåga förklarade att konsekvenserna av pandemin har kunnat hanteras på ett tillfredsställande sätt.

3. Tydlig brist på tillit som inte låter sig avhjälpas. Med utgångspunkt från idén om ökad tillit och ökad rådighet för universitet och högskolor lämnade en utredning 2019 en rad förslag som skulle innebära ökad självständighet för lärosätena. Misstron visade sig vara utpräglad mellan olika nivåer gällande avsikter, kompetens och förmåga. Att prata om tillit är inte svårt, att genomföra konkreta tillitsbaserade förändringar och därvid hantera särintressen på olika nivåer är värre.

4. För stor tillit skapar misstroende. På ett universitet tilldelas biblioteket schablonmässigt resurser utifrån en procentsats av universitetets totala kostnader. Modellen infördes bland annat för att understryka förtroendet för biblioteksledningen. Otydligheten som det innebär när resurser inte ställs mot prestation vid anslagsfördelning har skapat misstankar om att biblioteket har för mycket resurser och inte som alla andra tvingas ägna sig åt nödvändig effektivisering. Utgångspunkten i ett långtgående förtroende har över tid orsakat ett misstroende, och ett modellskifte är nödvändigt. 

5. Mindre tillit för verksamhetens bästa. I vår studie av hanteringen av coronapandemin problematiserades på flera håll bristen på ledning och styrning lokalt inom omsorgen. Det gjorde det svårt att snabbt kraftsamla för att möta konsekvenserna av pandemin. Tillit är viktigt, men uppenbart hade starkare styrning varit önskvärd.

De redovisade exemplen visar att tillitsbaserad styrning långt ifrån är någon universalmedicin för bättre verksamhet. En alltför utpräglad tillitsbaserad styrning kan på sikt leda till misstroende och försvagad legitimitet för den styrda verksamheten. Avsaknaden av styrning och ett nära ledarskap innebär inte minst i krissituationer att tillräcklig kapacitet inte kan mobiliseras för att snabbt hantera problem.

En slutsats är alltså att ansvariga och organisatörer inom offentlig sektor måste kunna hantera såväl situationer som kännetecknas av tillit som situationer som kännetecknas av misstroende. Om inte detta förhållande uppmärksammas finns exempelvis risk för att mer tillit ges där det kanske redan är stort, med konsekvensen att ett redan utbrett misstroende ökar.

Det finns inga genvägar till den goda styrningen. Tillämpningar måste sökas utifrån den situation som råder och inte utifrån idémässiga ideal som lovar runt och håller tunt.
 

Björn Brorström
Professor emeritus och styrelseordförande för Högskolan Kristianstad

Gustaf Weichselberger Kastberg
Professor vid förvaltningshögskolan på Göteborgs universitet

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Inlagt av Håkan Sörman (ej verifierad) mån, 11/08/2021 - 21:55
Mycket klokt!
Inlagt av Fredrik Carlsson (ej verifierad) mån, 11/15/2021 - 09:52
Intressant och relevant. Ökad klokskap efterlyses.
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.