Annons:

Christine Bergkvist Björklund, kommunikationschef på Länsstyrelsen i Blekinge.
Bild: Jörgen Ragnarson
Christine Bergkvist Björklund, kommunikationschef på Länsstyrelsen i Blekinge.

Det är viktigt att vi kan berätta om vad vi gör

FÖRDJUPNING: MEDLEM I ST2016-06-14

Namn: Christine Bergkvist Björklund.
Ålder: 34 år.
Bostad: Hus utanför Kalmar.
Familj: Make.
Yrke & arbetsplats: Kommunikationschef på Länsstyrelsen i Blekinge län.
Månadslön: 39 000 kronor.

Det här gör jag på jobbet: Länsstyrelsen är en kunskapsorganisation som har en enorm bredd inom de frågor och områden myndigheten arbetar med. Jag ansvarar för den interna och externa kommunikationen. Jag ser mig som en stödfunktion som ska coacha chefer och medarbetare till att uppnå en större kommunikativ förmåga för att bättre nå ut med vad vi gör och vad våra beslut innebär. Värdet av det vi gör ökar också om vi kan berätta om det på ett lättillgängligt sätt.

Vi är dessutom en myndighet som finns nära våra medborgare, vilket ställer speciella krav på kommunikationen.

Det här gör jag på fritiden: Jag springer och går på gym. Sedan målar och tecknar jag mycket, framför allt blyerts- och kolteckningar. Motivet är ofta gamla fallfärdiga lador.

Det bästa med jobbet: Dels är det möjligheterna att lära sig så mycket av alla kunniga medarbetare som är experter inom sina områden, dels att jag har möjlighet att lära dem att använda kommunikation som ett av verktygen för att nå målen för verksamheten.

Det vill jag förändra i jobbet: Egentligen ingenting. Men det är viktigt att man är flexibel och öppen för att förändra sitt eget arbetssätt och hålla sig uppdaterad om vad som händer i samhället.

Därför är jag med i ST: Jag tycker att det är jätteviktigt med fackliga frågor. Jag har alltid varit med i facket, sedan jag avslutade studierna.

Viktigaste frågan för facket: Jag tror att facket måste bli bättre på att berätta om att mycket av det som man tar som självklart som icke ansluten inte är självklarheter utan något som facket har jobbat för. Det är inte heller självklart att dessa

saker kommer att finnas kvar – det är något man måste bevaka.

I övrigt är arbetstid en viktig fråga. Jag tror att arbetsgivarna kommer att bli tvungna att omvärdera sin syn på arbetstid och bli mer flexibla. Vi är inte lika platsbundna som förut. Kanske vill vissa jobba till två, sedan hämta barn och därefter jobba ett par timmar på kvällen. Jag tror att vi måste vara mer öppna för att arbetstiden kan förläggas på ett annat sätt än nu och med större eget ansvar.