”Det börjar fungera”
– Aktivitetsgarantin har kommit för att stanna. Men inga arbetsmarknadspolitiska åtgärder har skapats utan barnsjukdomar.
Aktivitetsgaranti är ett ord som under sin korta existens hunnit få en tvivelaktig klang i mångas öron. Inte i Johnny Ahlqvists, dock. Men så har han också dubbla anledningar att försvara dess rykte: först var han i egenskap av riksdagsledamot (s) med om att införa den, och nu medverkar han såsom direktör i AMS i verkställandet.
– Aktivitetsgarantin är unik som åtgärd, hävdar han. Den innebär ett individperspektiv och mycket handledarstöd. Egentligen är det inte en ”åtgärd”, utan ett slags paraply, en metod som kan använda alla åtgärder utan tidsbegränsning.
Aktivitetsgarantin startade i augusti förra året i syfte att få långtidsarbetslösa tillbaka i jobb. Målet är det få som ifrågasätter, däremot blev kritiken mot medlen allt ljudligare. Aktivitetsgarantin har kallats såväl fotboja för arbetslösa som vuxendagis.
Johnny Ahlqvist tycks ta protesterna med ro, även om han i viss mån ger kritikerna rätt. Det är alltid en del som inte fungerar som det ska när något nytt ska införas, menar han. Det har varit svårt att hitta lämpliga lokaler, skrapa ihop tillräckligt med datorer och få ut information till de berörda. Och, inte minst, kvaliteten tog skada av att grupperna var alldeles för stora på många håll i början.
– En del handledare hade också gamla arbetsuppgifter kvar. Så ska det inte vara – man ska uteslutande jobba med aktivitetsgarantin, säger Ahlqvist.
Men nu kommer tecken på att det börjar fungera, anser han. ”Utflödet till arbetsmarknaden” är större från aktivitetsgarantin än för någon annan åtgärd i arbetsmarknadspolitiken.
Invändningarna mot det tvång som garantin innebär för de arbetslösa har han heller ingen förståelse för.
– Under krisåren på 90-talet skapades en arbetslöshetskultur: man har sin a-kassa och gör det man tycker är kul. Nu har vi snart arbetskraftsbrist och man får ta de jobb som finns, även om det innebär att man inte kan ta tvättstugan på tisdag.
Han medger dock att de starkt varierande förutsättningarna i olika delar av landet är ett problem. Aktivitetsgarantin har ingen ”bortre parentes”, man blir kvar tills man är i jobb eller reguljär utbildning.
– För en del arbetslösa i Norrlands inland kan det finnas en risk att man blir kvar i aktivitetsgarantin för evighet. Därför behövs ett alternativ.
AMS har nyligen lämnat förslag till regeringen om så kallade övergångsarbeten med statligt stöd, framför allt för äldre personer som varit inskrivna i garantin under en längre tid utan att få ett jobb.
Ett annat förslag är att de deltagare som varit med ett tag ska ha rätt till upp till 25 dagars ledighet under ett år med bibehållen ekonomisk ersättning.
Aktivitetsgarantin
Målgruppen för aktivitetsgarantin är människor över 20 år som söker jobb och som
varit inskrivna hos arbetsförmedlingen i två år – långtidsinskrivna – eller de
som riskerar att bli långtidsinskrivna.
Aktivitetsgarantin ska bland annat:
- bryta rundgången mellan åtgärder och öppen arbetslöshet.
- ge en ”stabil och uthållig aktivitet”. Garantin är inte tidsbegränsad utan
gäller tills den arbetssökande haft ett jobb på den öppna arbetsmarknaden i
minst sex månader, börjat en reguljär utbildning eller avstår från ekonomisk
ersättning. - motverka ”arbetslöshetskultur” och missbruk av a-kassan.
Den som är inskriven i garantin får en ersättning motsvarande a-kassan eller, om
man inte haft a-kassa, 103 kronor om dagen. Den arbetslöse är skyldig att
medverka till en individuell handlingsplan. I annat fall dras
aktivitetsersättningen in. Basen i den verksamhet som förmedlingen ordnar med
och kring den arbetslöse ska vara aktivt jobbsökeri, i första hand till arbeten
på den öppna arbetsmarknaden. Man kan också delta i utbildningar,
rehabilitering, få praktik eller anställning med anställningsstöd. De grupper
arbetsförmedlingen sätter samman för rehabilitering och/eller
kompetensutveckling ska bestå av 10–15 personer.
