Fortsatt facklig kamp mot Berlusconi

FÖRDJUPNING: ITALIEN2003-07-31
Strax före jul gick Italiens offentliganställda ut i en endagars generalstrejk. Det skedde i protest mot nedskärningarna i den offentliga sektorn, men också mot att man tvingats leva avtalslöst i nära ett år.
Av:  Gustafsson Tryggve

Enzo Napolitano var en de tusentals deltagarna i demonstrationståget i Rom. Han arbetar på skattemyndigheten och företräder ett av de tre stora italienska facken, Uil.

– Välfärdsstaten måste bevaras, och det kostar pengar, säger han

– Regeringen skär nu i utgifterna rakt av i stället för att söka effektivisera och investera där det behövs, så att offentliga sektorn blir effektiv. Man söker helt enkelt en förevändning för att privatisera.

Budgeten för 2003, som röstades igenom med ilfart före jul, lovar inte gott för offentliga sektorn. Nedskärningar är på gång överallt. Stor uppmärksamhet väcktes i december när alla rektorerna vid Italiens universitet avgick i protest. Finansministern Tremonti grävde då strax fram mera pengar för att stilla deras vrede.

Enzo Napolitano är hård i sitt fördömande av regeringen Berlusconis politik.

– Den är en allvarlig attack mot rättssamhället och demokratin, inte minst i skattefrågorna, säger han. En ny lag hösten 2001 skulle föra hem kapital till Italien från utlandet. Lagen vållade internationella protester därför att den underlättade penningtvätt.

– Lagen berör endast ett fåtal, men det är ändå mycket allvarligt, därför att det skickar ut helt fel signaler till medborgarna. En annan mycket omstridd lag avkriminaliserar bokföringsfusk. I USA har man gått motsatt väg och skärpt straffen för bokföringsfiffel, säger Enzo Napolitano.

Sedan Silvio Berlusconi fick regeringsmakten i Italien våren 2001 har han bjudit italienarna på ett flertal svårsmälta lagar. Dagarna före jul kom en lag som ger åtalseftergift och kraftig rabatt åt skattesmitare och falskdeklaranter i händelse att de gör bot.

Enzo Napolitano säger med stark ironi:

– Vilken fin julklapp! Och vilken örfil åt alla hederliga medborgare som betalat skatt! Han kan inte hålla tillbaka sin ilska.

– Det är en skam för ett civilt rättssamhälle!

Förutom att skattefuskarna ges en kraftig rabatt får de frihet att välja den av flera beräkningsmodeller som passar dem bäst. I sista minuten ändrades lagen så att den undantar dem som begått grova brott i samband med fusket, samt skattefusk i byggbranschen.

Avsikten med lagen är att locka fram ett antal miljarder euro för att täppa till de hål i statskassan som hotar uppstå på grund av beslutade skattesänkningar samt minskande BNP i lågkonjunkturen. 

Luigi Angeletti, ordförande i Uil, framhåller i en intervju att det är skattefusk, obetalda sociala avgifter och svartjobb som underminerar välfärdsstaten i Italien, inte de offentliga utgifterna, som redan ligger fyra procentenheter under genomsnittet för Europa!

– Italien kan inte ha utgifter för välfärden på europeisk nivå och ett skattesystem av sydamerikansk modell, säger Angeletti, samtidigt som han varnar för fortsatta nedskärningar i välfärden.

Fabrizio Rossetti som arbetar i det största facket Cgil är orolig för att hela fångvården kan bryta samman.

– Pengarna till sjukvård och läkemedel för fångarna har minskat med en tredjedel de senaste åren, och anslagen till ombyggnad och underhåll för att lokalerna ska nå upp till laglig standard med nästa lika mycket.

Fängelserna är överfulla, och regeringen diskuterar nu att  delvis hörsamma vädjanden från påven och släppa fångar fria innan strafftiden gått ut. 

Hela rättssystemet i Italien står under häftig debatt. Det är dessutom ett ökänt trögt maskineri och regeringen säger sig vilja arbeta för dess effektivisering.

– Men de anställda har inte fått ett handtag till hjälp. Tiden har i stället gått åt till att skriva nya lagar så makthavarna kunnat utnyttja rättvisan för egna ändamål. Det är skamligt!

 Det säger Fabrizio Rossettis kollega Cosimo Arnone i Cgil. Han berättar att de anställda inom rättsväsendet arbetar hårt, men är frustrerade över att tvingas ägna sig åt ovidkommande saker.

– Under tiden växer högarna med oavklarade ärenden, justitieminister Roberto Castelli talar om flera miljoner. Hur många vet han inte själv, han vill bara visa att läget är ohanterligt och att det enda som hjälper är privatiseringar. I domstolsväsende finns 6 400 lediga tjänster, men Castelli har inte lyft ett finger för att få dem tillsatta, säger Cosimo Arnone. Regeringen skadar tilltron till rättssystemet, och den är fundamental för samhället. I det ingår allas lika rätt inför lagen, tillägger han.

Ända sen Berlusconi kom till makten våren 2001 har han gått till ständiga, hårda angrepp på domarna.

”Kommunistpartiet har infiltrerat domarkåren”, hör till uttalanden som han strött omkring sig. Berlusconi hade en rad åtal på halsen när han tillträdde som regeringschef. Sedan dess har han friats flera gånger i brist på bevis och i andra fall därför att preskriptionstiden gått ut. En av hans närmaste medarbetare, advokaten Cesare Previti, som också sitter i parlamentet, står nu under åtal.

I början av november röstades en omstridd lag igenom, den s k Cerami-lagen, och den trädde i kraft med aldrig tidigare skådad blixtfart. Lagen gör det lättare att flytta mål från en domstol i en stad till en annan och anses allmänt vara skräddarsydd för att rädda Cesare Previti, och indirekt även Berlusconi, i en förestående process.

– Vad kan då facket göra? Vi kan demonstrera, skriva rapporter, hålla konferenser och söka väcka opinion, säger Cosimo Arnone. Cgil har uttalat sin solidaritet med domarna och tillbakavisar alla försök att påverka deras oberoende och självständighet.

Under 2002 gick miljoner italienare ut på gator och torg i jättemanifestationer mot Berlusconi. Facken protesterade förra våren mot reformer som försämrade tryggheten på arbetsmarknaden. I somras lyckades Berlusconi slå en kil mellan facken, när det katolska Cisl och det mindre Uil slöt en ”Pakt för Italien” med regeringen.

Under hösten har de åter grävt upp stridsyxan och står enade med det stora vänsterfacket Cgil, främst mot ett förslag om ”devolution”, en reform som ska föra över lagstiftningsrätten till regionerna i fråga om skola, sjukvård och lokal polis.

Facken är rädda att landet ekonomiskt och socialt ska klyvas mitt itu med dålig samhällsservice i det fattiga Syditalien och bra i norr, samt fler privatiserade tjänster. 

Reformminister är Umberto Bossi, den skränige ledaren för det tidigare separatistiska Lega Nord. Hans många nedsättande uttalanden om södra Italien gjorde att han vid ett besök i Neapel bombarderades med ruttna tomater.

Facken värnar om medborgarnas lika rätt och möjligheter i alla delar av landet. De kräver också mer investeringar i söder för att få landsdelen ekonomiskt på fötter. Om Bossis reform går igenom hotar de alla att söka få den fälld i en folkomröstning. ”Vi är redo att samla in de namnunderskrifter som behövs”, säger ordföranden för det katolska facket Cisl, Savino Pezzotta.

De första dagarna på det nya året har det utbrutit strid om en åklagarutnämning. En reform av rättsväsendet står för dörren och frågan om ”devolution” närmar sig ett avgörande. Flera miljoner offentliganställda väntar på avtal.

Italien går en het vår till mötes.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.