Kidnappning gjorde henne beslutsam

FÖRDJUPNING2006-01-17

Marleny Orjuelas kusin blev kidnappad och satt fången hos gerillan i tre år. Kidnappningen blev startpunkten för Marlenys politiska engagemang.

Marleny Orjuelas kusin arbetade som narkotikapolis i Bogotá när han kidnappades av Farc-gerillan i augusti 1998. Marleny vände sig till Röda korset för att få stöd, och där träffade hon anhöriga till andra kidnappade personer. Hon bestämde sig då för att starta en förening för anhöriga till poliser och soldater som kidnappats av Farc, Astamipaz.

Varje tisdag demonstrerar Astamipaz på Bolivartorget i huvudstaden. Föreningen ingår i nätverket IMP.

Marlenys kusin var fånge hos gerillan i tre år, berättar hon. Vid den tidpunkten höll Farc drygt 240 fångar, poliser och militärer, och situationen såg inte hoppfull ut.

– Regeringen och det internationella samfundet brydde sig inte om oss som individer. Och gerillan ställde villkor på humanitära överenskommelser och frisläppande av fängslade gerillamän.

Fick besöka fångarna

I juni 2001 kom dock en överenskommelse till stånd, och flertalet fångar släpptes. Därefter följde misslyckade rymningar och fritagningar, som ledde till att ett tiotal fångar dödades.

De återstående drygt 30 fångarna har nu suttit fängslade i sju till åtta år.

Efter det att Marlenys kusin släpptes 2001 fick hon gerillans tillstånd att besöka fångarna i djungeln.

– Allt det jag såg där fick mig att vilja fortsätta arbetet.

Fångarna satt i grottburar, de led brist på mat och mediciner, och fick varken fick arbeta eller idrotta på grund av rymningsrisken.

Tungt att lämna dem

– Vi berättade om våra aktioner och försäkrade att vi aldrig skulle glömma bort dem. Men det var en tung upplevelse att tvingas gå därifrån och bara kunna lämna några brev från deras familjer.

Många av de frisläppta fångarna har psykiska problem och kan inte längre arbeta i sitt tidigare yrke. Men Marlenys kusin är tillbaka som polis, har gift sig och fått en dotter.

Hon säger att hon kan se något gott även hos kidnapparna.

– De är medborgare, colombianer. Det enda sättet att nå fred är dialog.

»Den dagen alla fångar släppts hoppas jag att få vara med och se mödrarna och andra anhöriga gråta av glädje«, säger Marleny Orjuela.<BR>Foto: LILIANA TORO ADEHLSON
»Den dagen alla fångar släppts hoppas jag att få vara med och se mödrarna och andra anhöriga gråta av glädje«, säger Marleny Orjuela.<BR>Foto: LILIANA TORO ADEHLSON

ÄMNEN:

Internationellt
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA