Norsk välfärd under ett tak

l Samarbete räcker inte. Det har vi redan prövat och det ger ingen stor effekt. Man måste skapa en gemensam myndighet med en gemensam kultur.

Det anser Arild Sundberg, tidigare högste chef för Försäkringskassan i Norge. Han gör sig till tolk för en allmänt utbredd uppfattning i Norge.

Sundberg är för närvarande en av förgrundsfigurerna i skapandet av Norges nya sammanslagna välfärdsmyndighet.

Medan svenska politiker uppmuntrar Försäkringskassan och Ams till ett förbättrat samarbete går Norge under bred politisk enighet ett steg längre. Den 1 juli slås norska Ams och Försäkringskassan (Aetat och Trygdeetaten) ihop till en myndighet. I de välfärdskontor som ska skapas i varje kommun kommer också kommunens socialkontor att ingå som en integrerad del.

Arild Sundberg sammanfattar vad det handlar om:

–De berörda myndigheterna har gemensamma klienter. Nu samlar vi alla verktyg i ett gemensamt kontor. Ingen ska behöva springa från dörr till dörr för att få hjälp.

Största förvaltningsreformen

Det rör sig om den största förvaltningsreformen i Norge i modern tid. I den nya myndigheten kommer 12000 statsanställda från två myndigheter och 4000 kommunanställda att ingå i en gemensam organisation som omsätter 250 miljarder norska kronor om året och har halva befolkningen som klienter.

Namnet på denna skapelse är Ny arbeids- och velferdsforvaltning och förkortningen Nav indikerar vad det hela handlar om: detta är navet för hela välfärdssamhället.

Bakgrunden till reformen är att allt fler norrmän står utanför den ordinarie arbetsmarknaden. Medan arbetsstyrkan är på 2,3– 2,4 miljoner människor står cirka 700000 personer helt eller delvis utanför arbetsmarknaden. Samtidigt räknar man med ett stort underskott av arbetskraft redan 2010.

Fler ska in i arbete

–Dessa centrala förhållanden ligger bakom reformens huvudmål, som är att få fler i arbete och färre att leva på bidrag, säger Arild Sundberg.

Ett annat viktigt mål är att förenkla för medborgarna och anpassa förvaltningen till deras behov.

Ett tredje är att effektivisera förvaltningen, vilket bland annat sker genom utveckling av nya digitala tjänster, ett ökat mått av självbetjäning och att uppgifter som inte kräver kundkontakt (till exempel utbetalning av bidrag) centraliseras till färre enheter.

–Vi ska ju bli bäst i världen på att motivera och vägleda. Då måste vi skapa utrymme att utbilda vår personal och finna tid för dem att arbeta tillsammans med brukarna. Då kan vi inte ha kvar alla uppgifter på samma sätt som tidigare, säger Arild Sundberg.

I reformen ingår också en kraftig satsning på kompetensutveckling av personalen. Flertalet av de anställda måste nu lära sig de regler som tillämpas i de myndigheter där man tidigare inte varit verksam.

–Det stämmer, säger Arild Sundberg. Men samtidigt får de också tillgång till hela deras verktygslåda. Klienten ska inte märka om den som sitter framför kommer från den kommunala sidan eller från den statliga.

Avtal med kommunerna

Ett unikt inslag är att den nya statliga myndigheten ska träffa avtal med varje kommun om partnerskap och finansieringsansvar. Man ska också utse en gemensam chef för personalen, som alltså kommer att bestå av en blandning av statligt och kommunalt anställda. Därefter kan de lokala välfärdskontoren etableras.

–Detta ger en helt ny kraft i systemet. Det hade inte varit tillräckligt att bara slå ihop de två statliga myndigheterna, säger Sundberg, som har svårt att se några nackdelar med reformen.

Även i övrigt tycks både ledningen och personalen i de berörda myndigheterna överlag vara positiva till reformen. Men det saknas inte kritiska röster. Erling Mathisen, facklig ledare i det största fackförbundet inom Aetat, tycker att man kunde ha valt en annan modell.

–I förhållande till den stora massa som kommer till våra myndigheter är det en försvinnande liten del som hamnar mellan stolarna. Det rör sig om en eller två procent. Det här är som att skjuta sparv med kanoner.

–Den lilla gruppen kanske får det bättre nu, men jag fruktar att det kan gå ut över kvaliteten för övriga arbetssökande. När man får en blandning av arbetssökande och folk med spritproblem i samma lokal undrar jag om man får tillräckligt fokus på uppgiften i varje möte, säger Mathisen.

Hans kollega i Trygdeetaten, Anita Busch, tonar ner den risken och anser att fördelarna med en samlad myndighet överväger:

–Jag tror inte att det problemet är så stort, det är snarast en organisatorisk fråga, säger hon.

–Vi stödjer intentionerna bakom reformen. Vi har själva sett problemet med klienter som skickas fram och tillbaka mellan myndigheterna och kommunen utan att man hittar någon lösning. Nu får vi en mer effektiv förvaltning där vi kan se till hela människans behov.

Både Anita Busch och Erling Mathisen företräder Norske Tjenestemannslag (NTL), som är det största fackförbundet på myndigheterna.

Ett av reformens mål är också effektivisering. Det brukar betyda personalminskningar, men den risken tycks åtminstone inledningsvis vara avvärjd. Samtliga anställda omfattas av ett förstärkt omställningsavtal som säger att ingen kommer att bli uppsagd under genomförandefasen, som pågår fram till 2010. Man lovar också att sträcka sig långt för att ingen ska tvingas flytta.

Däremot finns en oro bland medlemmarna inför de nya arbetsuppgifter som kan komma. Det finns rejält med pengar avsatta för kompetenshöjning, men facken saknar fortfarande en konkret plan för innehållet i den satsningen.

Ser risk för nedläggningar

På sikt ser man också en risk att vissa av dagens arbetsplatser kommer att läggas ned.

–Det finns ingen uttalad målsättning om att minska personalen, men jag skulle inte bli överraskad om vi är färre anställda om tio år, säger Erling Mathisen.

Den stora besparingen och effektivitetsvinsten ska dock uppstå genom att det främsta målet med reformen uppnås, nämligen att fler kommer i arbete och färre går på bidrag.

Något som bekymrar de fackliga representanterna är hur det ska gå att samla kommunal och statlig verksamhet under ett och samma tak och med en gemensam chef.

–Det borgar för oklar styrning, konflikter och kaos, säger Anita Busch.

Ska finnas i 431 kommuner

Å andra sidan är det ingen som förväntar sig att allt kommer att fungera smärtfritt från första dagen. Reformen ska genomföras successivt under de kommande tre och ett halvt åren. Var och en av Norges 431 kommuner ska få ett eget välfärdskontor. De första 19 pilotkontoren slår upp portarna den 1 oktober i år.

Parallellt med att reformen sjösätts görs också en översyn av bidragssystemen. I höst väntas ett utredningsförslag om detta. Tanken är att rensa och harmonisera bidragsdjungeln och att det i det nya systemet ska löna sig bättre att gå från bidrag till arbete.