Nu tar de unga plats i staten

I väntrummet på Arbetsförmed­lingen i Mjölby är ljuset kallt och de arbetssökande sitter tysta och väntar. Men på andra sidan väggen, inne på kontoret, råder full aktivitet. Några pratar med lågmälda röster, andra knappar på datorerna eller talar med kunder i telefon. Vid ett av skrivborden står Sofia Dag, 27 år. Hon har precis bevil­jat en sysselsättningsplats till en arbetssökande och känner sig nöjd.

– Den var väl anpassad. Det kändes som en bra matchning, säger hon.

Sofia Dag är en av de tusentals nyanställda som har börjat arbeta på stat­liga arbetsplatser när fyrtiotalist­generationen går i pension. Andelen över 60 år är i dag nästan 14 procent i staten – en fördubbling jämfört med för drygt tio år sedan. Och om drygt ett år nås kulmen på pensionsavgångarna. Då pensioneras runt 5 500 personer, enligt beräkningar från Statens tjänstepensionsverk. Samtidigt kommer en ny generation in på de statliga arbetsplatserna.

På Arbetsförmedlingen i Mjölby har medelåldern redan nu sänkts med flera år. Men Sofia Dag tänker inte så mycket på åldersskillnaderna.

– Alla är väldigt öppna. Från dag ett kände jag mig trygg här, säger hon.

På ett annat av Arbetsförmedlingens kontor, i Norrköping, var ålders­skillnaderna tydliga när Getoar Abra­shi började arbeta 2009. I hans arbetslag var de flesta mellan 40 och 65 år och han, som var 25, tillhörde de yngsta.

– Det kändes som om jag kom med nya friska ögon, säger han.

Getoar Abrashi såg mest fördelar med att vara ung, eftersom han skulle arbeta som ungdomshandläggare. Han tyckte det var enkelt att förstå och diskutera de ungas problem. Han tror också att han hade lättare än många äldre att ta in de förändringar som just då pågick i organisationen. Ibland hände det att han fick höra »det där har vi testat förut, det går inte« eller »så gjorde vi förr«. Men Getoar Abra­shi stördes inte av det.

– Jag har aldrig varit prestigemänniska, så det kändes okej, säger han.

Och trots flera nederlag fortsatte han att komma med idéer.

– Jag trodde väl på min grej. Kom med idéer för hur det skulle fungera lättare och hur vi skulle kunna minska arbetsbelastningen, säger Getoar Abrashi, som numera är verksamhetsansvarig på halvtid för direktservice, den del av Arbetsförmedlingen där de arbets­sökande tas emot.

Ungefär samtidigt anställdes också Camilla Eriksson, som är i samma ålder. Men även om också hon kunde bidra med mycket nytt, kände hon i första hand att hon hade saker att lära. En administratör hade barnbarn som var äldre än Camilla Eriksson och hon fick en mentor som visade sig ha börjat jobba på myndigheten innan Camilla Eriksson ens var född.

– Det var ganska häftigt att han hade jobbat så länge och hade så mycket erfarenhet. Det fanns inget som han inte hade varit med om, säger hon.

Något år efter att hon blivit anställd var det dags för en ny rekryteringsvåg. Då anställdes ett stort antal unga kvinnor i princip samtidigt.

– Jag tänkte: »Nu kommer gene­rations­växlingen. Nu garderar sig arbets­­givarna. De vill hinna lära upp den nya personalen innan de andra går i pen­sion«. Det blev en så stor kontrast efter­som de var så många och bara kvinnor, säger Camilla Eriksson.

Som genom ett trollslag blev det mycket mer liv i lunchrummet. De unga hade mycket gemensamt och pratade om hur det var att introduceras. Och till julfesten, då det i vanliga fall brukade vara svårt att få de ny­anställda att stå för underhållningen, var det inget problem att fixa folk, minns Camilla Eriksson.

I dag är det ofta intressanta diskussioner vid fikabordet. Många av de yngre är småbarnsföräldrar och det händer titt som tätt att de jämför sina erfarenheter med den äldre generationen där många har barnbarn.

– Där blir det ofta intressanta möten över generationerna, säger Camilla Eriksson.

Men det är inte alltid helt lätt att som ung komma in i ett arbetslag där de flesta närmar sig pensionsåldern. Det säger Annika Härenstam, professor i arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

– Studier visar att det alltid är svårt för en minoritet om de är i en homogent sammansatt grupp, säger hon.

Den som avviker får ofta mer uppmärksamhet, både positiv och negativ. Många gånger hakar folk upp sig på ytliga faktorer som ens utseende, snarare än vad man faktiskt presterar.

Studierna som Annika Härenstam hänvisar till har främst gjorts på hur kvinnor behandlas i mansdominerade miljöer och etniska minoriteter i majoritetskulturer.

– Men jag kan tänka mig att samma sak kan hända om du kommer in som ung på en arbetsplats där alla är femtio plus. Det kan vara svårt att bli insläppt i gemenskapen, säger hon.

Men enligt Roland Kadefors, professor och arbetslivsforskare vid Göte­borgs universitet, visar internationell forskning att det faktiskt kan vara tvärtom: att de äldre personerna riskerar att hamna utanför.

I Sverige är det främst chefer som utsätter äldre personer för en typ av utfrysning, menar han, medan det i andra länder i Europa har visat sig uppstå negativa ungdomskulturer bland de anställda, som gör att de äldre känner sig isolerade.

– Särskilt ser vi det i de gamla kommuniststaterna. Det kan hänga ihop med hög arbetslöshet bland ungdomar och att de äldre därför utsätts för tryck för att sluta, säger Roland Kadefors.

Konsultföretaget Age management jobbar med något som man kallar för ålders­medvetet ledarskap. Flera gånger har delägaren Barbro Skoglund blivit inkallad för att lösa konflikter som till synes beror på motsättningar mellan generationer. Men när hon gräver under ytan visar det sig i de allra flesta fall att konflikterna har helt and­ra grogrunder.

– När det uppstår konflikter på arbetsplatser beror det ofta på att det finns informella ledare, småpåvar, antigen yngre eller äldre. Ledaren har gett den personen tillåtelse att få utrymme, säger hon.

Också Annika Härenstam ger en liknande beskrivning.

– Det är mycket annat som spelar större roll vid konflikter, såsom hur ledningen kommunicerar, om det är tydligt vilka förväntningar som finns på en och vem som gör vad. Det är otydligheten som tenderar att leda till konflikter i form av informella klickbildningar, säger hon.

Faktum är att forskning visar att det är bra med blandade arbetslag. För även om personer i en homogent sammansatt grupp har lätt för att finna sig till rätta och trivas ihop, riskerar en sådan grupp att stagnera. Heterogena arbetslag tenderar att vara mer nyskapande, menar både Annika Härenstam och Roland Kadefors.

– Det är bra med mångfald för krea­tiviteten och effektiviteten. En blandad arbetsplats blir inte så låst även om den kan kräva fler diskussioner, säger Annika Härenstam.

I en föreläsningssal i Mjölby står Bosse Ericsson, 64 år, och knappar in koden på datorn för att sätta i gång powerpointpresentationen. Elva perso­ner sitter tysta i stolsraderna och väntar. Den första bilden dyker upp och visar en man som svetsar. »Att utbilda till arbete«, står det som rubrik.

– Välkomna hit! Jag heter Bosse Ericsson och under trekvart–en timme kommer jag att gå igenom arbetsmarknadsutbildningar för er. Ni får avbryta mig precis när ni vill, säger han och kastar ut ett plirigt leende till de arbetssökande.

Bosse Ericsson har jobbat på Arbets­förmedlingen sedan 1986 och om ett år lutar det åt att han går i pension. Han är alltså en av de 23 000 personer som beräknas pensionera sig inom de närmasta fem åren. Han har sett hur tippex har kommit och gått, hur skrivmaskiner har bytts ut mot datorer och hängmappar med akter har ersatts av datafiler.

När medarbetare med så lång erfarenhet pensioneras, riskerar mycket kunskap att försvinna. Därför utbildar Bosse Ericsson inte bara arbetslösa. Han ses som något av en nestor på kontoret och nyanställda vänder sig ofta till honom med frågor.

Själv tycker han att det är roligt när det kommer yngre.

– De har ju med sig sina idéer. Då gäller det att ta vara på varandra. Blandningen är positiv tycker jag, säger han.

Men han är lite oroad över att arbets­platsen ska bli väldigt likartad när »vi gamlingar slutar här«. Och han undrar hur det ska gå med det fackliga arbetet.

– Har du varit med ett tag så vågar du på ett annat sätt uttrycka din åsikt, säger han.

Samtidigt ser han hur hela samhällsklimatet har blivit hårdare. De ny­anställda får ofta tidsbegränsade anställningar, berättar han. Dess­utom har de så mycket att göra på jobbet att de knappt hinner med det fackliga enga­gemanget.

I arbetet hoppas Bosse Ericsson att de unga ska be de äldre om hjälp. Han har flera gånger hört hur de nya ringer en massa samtal för att hitta rätt, i stället för att fråga den kollega som de har närmast.

– Det kan vara lite synd. Jag tror ändå att vi som varit med under många år har mycket att delge de nyanställda för att de inte ska begå misstag. Det bästa läro­medlet är ju dialogen med kollegerna, säger han.

Handläggaren Robin Alex, 32 år, är en av dem som har frågor till Bosse Ericsson. Han är lite osäker på vilka papper som ska skickas med till försäkringsbolaget efter att en av de arbets­sökande har råkat skada en bil på sin praktikplats.

– Det är tacksamt att kunna bolla med folk som har jobbat längre – ju längre desto bättre. Allt finns ju att läsa sig till, men det kan spara lite tid, säger han.

I Mjölby finns ett system för kompetensöverföring: de nyanställda paras ihop med en mer erfaren person som de kan vända sig till med frågor. I Norrköping kallar man det för mentorskap. Det är ett system som forskaren Roland Kadefors uppskattar.

– Kompetensöverlämning är viktig. Budgetmässigt måste det avsättas tid för att den som går i pension ska kunna lämna över. Särskilt om organisationen är pressad. De unga saknar ju kunskap om organisationen och framför allt om nätverk. Det är jättevikigt att de äldre ställer upp på det. Men det är inte självklart, säger han.

Alla erfarna passar inte som mentorer. En del äldre kan tro sig veta bäst och hindrar de yngres initiativ­förmåga. Andra kan känna sig hotade av de yngre kollegerna, kanske för att de har en högre formell utbildning. Det kan göra dem ovilliga att dela med sig av sin kunskap.

– Därför är det viktigt att man väljer rätt mentor så att det inte blir någon med den negativa inställningen, säger Roland Kadefors.