Skolas in i rollen som statstjänsteman

Anna af Halland, Johanna af Bot­kyrka och Carla af Uppsala. Den som inte visste bättre kunde tro att det var ett högadligt möte på gång.

Men bakom de gula namnlapparna, fyra vid varje bord, sitter nyanställda på tredagarskursen »Statstjänsteman på Arbetsförmedlingen«.

– Jag vill förstå vår roll i grund och botten så att jag inte gör några misstag, säger ST-medlemmen Ana-Maria Sanseovic, när utbildningsledarna frågar gruppen vilka förväntningar de har på kursen.

Arbetsförmedlingens introduktions­program innehåller både gemensamma delar och olika utbildningsspår för olika funktioner. Kurstillfällena är utspridda under ett år, berättar Göran Engvall, som är ansvarig för Arbetsförmedlingens introduktionsprogram.

– Det finns instruktioner för cheferna vad de ska tänka på från dag ett, både vad gäller bemötande och utbildning, säger han.

Alla anställda ska gå »Statstjänste­mannen« inom sex veckor från förs­ta anställningsdagen. Innan dess ska de också ha påbörjat lokal introduktion och genomgått webbutbildningar, exem­pelvis om personuppgiftslagen och Arbetsförmedlingens värdegrund.

Till dagens kurs vid myndighetens konferenscenter i centrala Stockholm har nyanställda från hela landet kommit – allt från arbetsförmedlare och programmerare till sektionschefer och arbetspsykologer.
Bassam Al-Asadi har arbetat på Arbets­förmedlingen i Uppsala i en dryg månad.

Han berättar att han var nervös och spänd inför den allra första dagen på kontoret.

– Vem skulle jag träffa och vad skulle jag göra? Det var frågor som snurrade runt i huvudet under kvällen innan.

Han har aldrig jobbat på en myndighet tidigare. Vägen till det nya jobbet fick sig en skjuts framåt när hans tidigare arbetsförmedlare besökte banken där han jobbade.

– Vi pratade om tjänsten och han peppade mig och sade att du kan flera språk och har tålamod, du är färdig för det här jobbet.

Bassam Al-Asadi tycker att det är en hel del i jobbet som arbetsförmedlare som påminner om bankjobbet. Det finns exempelvis många regler kring hur man ska hantera olika ärenden och vilka uppgifter man får lämna ut och till vem.

– Och jag är ju van att bemöta kunder och inge förtroende. Men annars är det här en ny utmaning för mig.

Han pendlar från hemmet i Gävle till Uppsala, en resa på upp till en och en halv timme enkel väg. Inför första dagen på nya jobbet behövde han inte fundera så mycket på hur han skulle klä sig.

– Kavaj hade blivit för varmt så det blev skjorta och jeans. Men som representant för staten anser jag att man ska vara välklädd.

När han kom till kontoret väntade hans chef på honom, han fick blommor, dator och telefon. Och så skrev de anställningsavtal. Bassam Al-Asadi säger att han kände sig stolt.

– Min känsla var att det är en stor ära att bli statlig tjänsteman.

Senare under dagen gick de runt och hälsade på alla och åt gemensam lunch i den stora matsalen. Dagarna efter följdes av olika möten och webbutbildningar, allt fanns nedtecknat och planerat i ett häfte som han fick.

Än har Bassam Al-Asadi inte haft några egna arbetssökande. Först en bit in i utbildningen får han sin behörighet. Men han har tillbringat tid med sin handledare både i direkt­service där man möter sökande och enskilt för att diskutera olika ärenden. Han säger att det svåraste är att lära sig alla regler.

– Det är mycket man ska bevaka och jag vill gärna lära mig en teknik för hur man ska lägga upp jobbet på bästa sätt så att jag inte missar något.

Han går nu dag två på utbildningen »Statstjänstemannen«. I dag har hans grupp gått igenom likabehandling och offentlighet och sekretess. De har också diskuterat olika fall. Några av frågorna de fått ta ställning till är dessa:

• Hur ska du göra om du möter en sökande som har begått ett fruktansvärt brott och du känner att du inte kan ge bra service?
• Får du lämna ut information till en mamma som vill veta om hennes 17-åriga son anmält sig till ungdomsgarantin?
• Blir ett brev som någon lämnar till dig på Ica en allmän handling?
• Bassam Al-Asadi tycker att det är väldigt givande att diskutera frågorna tillsammans med andra.

– Det är det bästa med kursen. Att vi har fått många olika case att ta ställning till och haft diskussioner om på vilket sätt man kan lösa dem.

Han känner sig bättre rustad för jobbet nu efter kursen, även om det blir mer utbildning under hösten.

– Sedan kan det hända att det uppstår frågor när man sitter där ansikte mot ansikte med en sökande, men det får jag ta då.

Lektionssalarna i Arbetsförmedlingens konferenscenter är döpta efter frukter som kiwi och dadel. I salen Mandarin finns en grupp som går förs­ta dagen av utbildningen »Statstjänste­mannen«.

Det första som utbildningsledaren Christina Drottman tar upp efter presentationsrundan är Arbetsförmedlingens uppdrag.

Hon förklarar att regleringsbrevet kommer en gång per år och pekar på ett av målen, »Ungdomsarbetslös­heten ska minska«.

– Det som står i regleringsbrevet är kärnan i Arbetsförmedlingens uppdrag.

Genast startar en diskussion i gruppen om hur mycket myndigheten egent­ligen kan påverka antalet arbetstillfällen. Hes i halsen försöker Christina Drottman överrösta bullret från venti­lationen och Essingeleden utanför. Samtalet övergår i gruppdiskussio­ner om hur deltagarna tror att rollen som statstjänsteman kommer att skilja sig från deras tidigare roller. Christina Drottman kryssar fram mellan deltagarnas svarta kabinväskor och lyssnar på diskussionerna.

En person bävar inför svårigheten i att fatta ett beslut som kanske kommer att vara avgörande för någons liv. En annan lyfter fram att det kan uppstå konflikter inom kontoret mellan »para­grafryttare« och de som tycker att problem måste lösas praktiskt.

Ana-Maria Sanseovic är van att följa regler. Hon berättar för gruppen att hon har arbetat som kvalitetsingenjör inom områden med väldigt specifika bestämmelser. Sedan några veckor tillbaka är hon anställd som arbetsförmedlare inom etableringsuppdraget på kontoret i Södertälje.

– Även om det känns kallt, och jag är inte kall som person i vanliga fall, måste jag stanna kvar i min professionella roll och fatta det korrekta beslutet, säger hon och tar av de svarta läsglas­ögonen och ser på de andra.

Hon berättar att hon redan första anställningsdagen fick instruktioner om var larmknapparna finns och hur hon ska agera om en situation blir hotfull.

– Jag känner mig inte rädd. Det går att lösa många situationer på ett smidigt sätt. Man kan säga att man ska hämta ett dokument och då kalla på en kollega.

Första dagen på jobbet möttes hon och tio andra nyanställda av chefen och fick datorer, mobiler och grundläggande information om kontoret.

– Jag var väldigt lugn. Men det har varit en lång sommar, från att man fick beskedet till att man äntligen fick börja.

Ana-Maria Sanseovic har också arbetat som undersköterska. Hon tror att hennes erfarenheter har haft betydelse för att hon fått jobb i den så kallade klargörargruppen inom etableringsuppdraget. Där hamnar arbetssökande som kan ha någon fysisk eller psykisk funktionsnedsättning.

Sedan flera veckor tillbaka arbetar hon och de andra nyanställda på kontoret med olika ärenden som en del av den lokala introduktions­utbildningen. Men ännu har de ingen behörighet att fatta beslut.

Efter kursen säger hon, precis som Bassam Al-Asadi, att det mest givande med »Statstjänstemannen« var de diskussioner de hade i gruppen.

– Genom dem kommer man närmare verkligheten utifrån den teori vi har läst, förklarar hon.

Precis som Ana-Maria Sanseovic och Bassam Al-Asadi jobbade Monica Bengtsson sin första dag på Arbetsförmedlingen i början av augusti. Hon skrattar åt sig själv för att hon är så ivrig och anlände till kursen först av alla, en halvtimme för tidigt.

– Tidigare har jag arbetat som jobbcoach hos en kompletterande aktör till myndigheten. Att jobba statligt känns tryggt och det finns många möjligheter att utvecklas.

Även Monica Bengtsson är anställd som arbetsförmedlare inom etableringsprogrammet. Allra första dagen tillbringade hon på arbetsområdets kontor i Värnamo tillsammans med andra nyanställda. Dag två cyklade hon till sin nya arbetsplats, kontoret i Ljungby.

– Jag var förväntansfull och tyckte att det skulle bli spännande, intressant och lite pirrigt.

Hon tycker att introduktionsprogrammet hittills har varit pedagogiskt upplagt, med en tydlig studieplan.

– Man kastas inte in i arbetet utan kan ta det i sitt eget tempo.

Samtidigt är hon kanske den som är mest otålig att få ta hand om sin första egna arbetssökande.

– Det finns en baksida av att introduktionen är så grundlig, säger hon med glimten i ögat.

Hon hade gärna börjat nästa utbildning, som tar upp matchning, direkt efter »Statstjänstemannen«.

– Jag vill vidare. Jag har till och med mejlat och frågat om när nästa kurs börjar, så bråttom har jag, skrattar hon.

ST kräver obligatorisk utbildning

Att ge anställda introduktion på ett nytt jobb är ett krav i arbetsmiljölagen. STs ord­förande Britta Lejon vill att det också införs en obligatorisk statstjänstemannautbildning.

– Att vara statstjänsteman är unikt med unika regler. Men trots tidigare och bra satsningar upplever vi hela tiden brister, säger Britta Lejon.

Som exempel nämner hon att utrikes­departementet återkommande kritiseras för långa handläggningstider, att chefer på Försäkringskassan anmälts för brott mot efterforskningsförbudet och att enskilda medborgare inte blir bemötta på ett korrekt sätt.

– Anställda inom staten har särskilda förpliktelser och ett särskilt ansvar. I förlängningen handlar det om att medborgarna ska ha förtroende för att vi upprätthåller samhällsfunktioner och den demokratiska infrastrukturen på ett korrekt sätt.
Hur det ska läggas upp behöver man titta närmare på, anser Britta Lejon.

– En del av utbildningen, om de särskilda skyldigheter och rättigheter som följer med det statliga uppdraget, borde kunna vara lika för alla. Sedan kan myndigheterna behöva komplettera den utifrån sina egna behov och förutsättningar.