
Jojje Olsson: Kinas agerande avgör framtidens klimat
När Publikt går till tryck avgörs planetens framtid i Glasgow. Men den viktigaste aktören närvarade inte ens vid COP26. Kinas president Xi Jinping uteblev från FNs klimatmöte, och skickade heller inte dit någon av de ledande politikerna i landets politbyrå.
Det är synd, eftersom Kina sedan 2006 är det land som släpper ut mest koldioxid. Jag tillbringade själv de följande tio åren i landet, en period då utsläppen fortsatte att stiga. Enligt Rhodium Group släppte Kina 2019 ut mer växthusgaser än alla 37 medlemsländer i OECD tillsammans, inklusive USA och stora delar av Europa. Även per capita förorenar Kina nu mer än EU.
Att vistas bland lyftkranar, kolkraftverk och trafikstockningar i någon av landets över 100 miljonstäder gav en förståelse för att utsläppen inte främst kommer från tillverkningen av exportvaror som konsumeras i väst.
Det syns i en kartläggning av Kinas utsläpp som Centre for Research on Energy and Clean Air gjort. En rad statliga bolag har ett större klimatavtryck än många nationer. PetroChina släpper ensamt ut 881 miljoner ton koldioxid om året, mer än Sydkorea och Vietnam tillsammans. Utsläppen från Huaneng Power likställs med Storbritanniens, medan China National Building Material Group ligger på samma nivå som Frankrike.
Som företagens namn ger vid handen ligger energiframställning – som till 75 procent kommer från kol och olja – bakom lejonparten av Kinas utsläpp, tillsammans med en byggboom understödd av statliga stimulanser.
Sveriges utsläpp på drygt 50 miljoner ton koldioxid om året är en klen rökpust i jämförelse. Det betyder inte att Sverige ska vara passivt. Men det finns åtgärder som spelar större roll för klimatförändringarna än vad Bromma flygplats och svenska bensinpriser gör.
Detta har väljarna redan förstått. Enligt en ny undersökning från Novus anser flest svenskar att ”ekonomiska påtryckningar mot de länder som släpper ut mest” är den viktigaste klimatpolitiska åtgärden. Exempelvis diskuterar Europaparlamentet en koldioxidskatt på importvaror, som Kina talande nog motsätter sig.
Givet den statliga kontrollen över Kinas ekonomi skulle utsläppen kunna minska fort om den politiska viljan verkligen fanns. Men andra prioriteringar har företräde. För att råda bot på en plötslig energibrist, beordrades landets kolgruvor under hösten att öka den årliga utvinningen av kol med över 200 miljoner ton.
Tack vare sitt ekonomiska inflytande kommer Kina undan med mycket. Företag vågar inte kritisera fångläger för etniska minoriteter i Xinjiang. Hollywood törs inte ha kinesiska skurkar. Löftena om ett demokratiskt Hongkong kan brytas utan konsekvenser.
Det vore ödesdigert för oss alla om klimatet blev ännu en i raden av frågor som ledarna i Peking slipper stå till svars för.
Jojje Olsson, journalist och författare och driver nyhetssidan Kinamedia.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.