Svåra uppgifter väntar nya ledamöter

KRÖNIKA: CHEFREDAKTÖREN2014-05-27
Det saknas inte utmaningar för Europa. Men i EU-valet har européerna utsett en samling representanter som kan få svårt att enas om hur de utmaningarna ska mötas, skriver chefredaktör Alexander Armiento i en krönika.

En sak tycks förena många av dem som röstat i Europa­parlamentsvalet – ett missnöje med tingens ordning. Men det är också tydligt att väljarna är missnöjda med skilda saker och att de har gett uttryck för sitt missnöje genom att söka sig till vitt skilda politiska alternativ. Skillnaderna syns tydligt bland svenskarna, som skickar två nya partier till parlamentet. Sverigedemokraterna gick till val på sitt motstånd mot invandring till Europa och till Sverige. Feministiskt initiativ har skanderat »ut med rasisterna, in med feministerna« och lyft fram arbetet mot diskriminering som en av sina viktigaste frågor.

Men också mellan länderna är skillnaderna tydliga – medan svenska väljare straffade Moderaterna och lyfte Miljö­partiet till positionen som näst största parti kunde konservativa och liberala partier i flera andra länder försvara sin position. I Italien var det däremot det regerande social­demokratiska Partito Democratico som gjorde ett succéval. I Grekland blev vänsterpartiet Syriza största parti – samtidigt som ungefär var tionde väljare lade sina röster på det högerextrema och öppet rasistiska Gyllene Gryning.

Alla som kommenterat valet har pekat på att höger­populistiska och högerextrema partier som profilerat sig på EU-motstånd och olika grader av främlingsfientlighet fått betydligt fler mandat. I Frankrike blev Front National största parti, i Storbritannien United Kingdom Independence Party, och i Danmark Dansk Folkeparti. Men det är tre partier med mycket olika historia och skilda ståndpunkter i många frågor. Och samtidigt som de skördade framgångar förlorade andra partier på den yttre högerkanten sina platser i parlamentet. Hur väl de som valdes in kommer att kunna samarbeta återstår ännu att se.

Ett faktum är dock att de stora partigrupperna i Europaparlamentets mittfåra försvagats. Den socialdemokratiska, den konservativa och den liberala gruppen, som i många fall i olika allianser drivit på utvecklingen mot ett tätare samarbete länderna emellan, får alla färre mandat. Många av de partier som ingår i dessa grupper kommer också att känna sig hårt trängda av de utmanare som ryckt fram på deras respektive hemmaplan. Det kan innebära att deras representanter i Europa­parlamentet blir mindre kompromissvilliga och samarbetsinriktade under den kommande mandatperioden.

Samtidigt ropas det på krafttag för fler jobb och ökad tillväxt i den ekonomiska krisens spår. De flesta tycks också vara överens om att den gemensamma valutan ställer krav på euroländerna att gå mot djupare integration. Och inte bara gröna partier talar om behovet av ett starkare samarbete i miljö- och klimatfrågor.

Det saknas inte utmaningar för Europa. Men européerna har utsett en samling representanter som kan få svårt att enas om hur de utmaningarna ska mötas.


Alexander Armiento är chefredaktör för Publikt.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

ÄMNEN:

EU
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.