Aaron Taylor-Johnson och Keira Knightley som Vronskij och Anna Karenina. Foto: Focus features.
Aaron Taylor-Johnson och Keira Knightley som Vronskij och Anna Karenina. Foto: Focus features.

Med passion för Tolstojs kärleksdrama

KULTUR: BÖCKER2013-02-12

Boken skrevs för snart 140 år sedan. Sedan dess har världens mest kända kärleksroman ständigt dragit till sig nya generationer av läsare och blivit film mer än tjugo gånger. Nu går en ny version av Anna Karenina upp på de svenska biograferna.

När den amerikanska tidskriften Time lät 125 nutida författare lista världens bästa romaner kom Lev Tolstojs Anna Karenina på första plats.

Snart går ännu en filmatisering av den stora passionshistorien upp på bioduken. Den här gången är det den brittiska regissören Joe Wright som står bakom filmen, där både svenska Alicia Vikander och Bill Skarsgård har roller. Filmen har nyligen nominerats till Baftapriset, den brittiska motsvarigheten till Oscar.

Men vad är det som gör att den nästan 140 år gamla historien fortsätter att locka storpublik? Romanen har filmats över 20 gånger och bara de senaste åren har flera teateruppsättningar gjorts i Sverige.

Den senaste svenska utgåvan kom 2007 i ny översättning av Ulla Roseen. Den omfattar 879 sidor. Tillfrågad om vad romanen handlar om lär Tolstoj ha svarat: »Om jag hade kunnat säga det kortare, hade jag gjort det.«

Anna Karenina utspelas i rysk hög­adlig 1800-talsmiljö. Anna Karenina, som lever i ett känslokallt äktenskap, förälskar sig i greve Vronskij. Anna väljer bort sin son för att kunna leva med Vronskij. Hennes otrohet fördöms av societeten, hon blir alltmer olycklig och slutet är en katastrof.

Författaren Majgull Axelsson skrev förordet till den senaste svenska utgåvan. Det var först i 50-årsåldern som hon läste Anna Karenina.

Anna Karenina handlar om djupt allmänmänskliga frågor. Det finns vissa romaner som lever för evigt, det här är en av dem.

Per-Arne Bodin, som är professor i slaviska språk vid Stockholms universitet, tvekar inte när han säger att Anna Karenina är världens bästa realistiska roman.

Dickens, Balzac och Flaubert hade skapat den moderna realistiska roma­nen. Lev Tolstoj fulländade den, menar han. Hos Tolstoj finns förutom stor berättarkonst också ett starkt moraliskt patos.

– Frågan om livets mening är så uppenbar och så viktig genom hela romanen, säger Per-Arne Bodin.

Den moraliska fråga som står i cent­rum i Anna Karenina är: Gjorde Anna rätt eller fel som valde kärleken? Beror hennes undergång på Annas egen omoral, eller ska vi skylla på den bigotta societeten som stöter ut henne, men ser med överseende på hennes brors äktenskapsbrott?

– Tolstoj tog avstånd från romanen i slutet av sitt liv, säger Per-Arne Bodin.

De gånger Lev Tolstoj uttalade sig om Annas moral var han kritisk, men det var trettio år efter att han skrivit den, säger han.

Anna Karenina är flertydig, men när Tolstoj själv tolkar den är han mer entydigt kritisk mot Annas handlande än de flesta läsare uppfattar att romanen är.

Linus Tunström regisserade Anna Karenina på Uppsala stadsteater hösten 2010. Ungefär samtidigt spelades den både på Stockholms stadsteater och i Radio­teatern.

Linus Tunström ville sätta upp en pjäs med en stark kvinnlig huvudroll. Och så hade han, efter att ha sett en uppsättning av Dostojevskijs Brott och straff, känt sig dragen till 1800-tals­berättelserna. De ställer ofta individerna inför svåra moraliska val, och visar att de val man gör, gör skillnad.

Liksom Per-Arne Bodin uppfattar Linus Tunström att Tolstoj tar avstånd från Annas val.

– Men han skriver så bra och så kraftfullt att man kan identifiera sig med och känna sympati för Anna och hennes livslängtan.

Anna Karenina publicerades först som följetong i en rysk tidskrift mellan 1873 och 1877. Det var en tid då moral och livsvillkor var helt annorlunda mot nu.

– Ändå känner vi igen oss i hur människorna reagerar och handlar. Psykologin håller än i dag, säger Per-Arne Bodin.

Lev Tolstojs sätt att skriva i många avsnitt, som i en tv-serie, tror han också bidrar till att nutidens människor har lätt att ta till sig boken.

På Uppsala stadsteater bar skåde­spelarna kläder från femtio- eller sextio­talet. Modernt, men ändå en nära forntid då könsroller och sociala konventioner var mer uttalade än i dag, säger Linus Tunström.

Majgull Axelsson framhåller hur begränsat kvinnornas liv är i romanen. De är till och med bifigurer i sina egna liv. Men hon tycker sig ändå skymta ett drag av feminism hos författaren.

– Jag tror att Tolstoj såg kvinnor på ett annat sätt än andra på den tiden. De skulle inte bara spela rollen att behaga. Han såg deras personlighet.

Hon säger att hon funderade mycket över Anna och det liv som den ryska överklassen levde, över att männi­skornas handlingsutrymme var så litet.

– Och att hon förlorar sitt barn. Jag undrade om kärleken var värd det.

För Majgull Axelsson är barnens situation det mest intressanta i romanen. Anna Karenina har en son med sin make, och får en dotter tillsammans med Vronskij. Sonen överger hon och dottern förmår hon inte älska.

– Även de vuxna gestalterna är i någon mån övergivna barn. Inte till det yttre, men känslomässigt.

Tolstoj själv var knappast medveten om att han skildrade övergivna barn.

– Författare vet sällan vad de skriver… undertecknat »en som vet«, säger Majgull Axelsson.

Greta Garbo som Anna Karenina 1935.
Greta Garbo som Anna Karenina 1935.
Alicia Vikander som Anna Kareninas svägerska Kitty Sjtjerbatskaja 2012. Foto: Focus features
Alicia Vikander som Anna Kareninas svägerska Kitty Sjtjerbatskaja 2012. Foto: Focus features
Lev Tolstoj i bondemundering. Målningen av Ilja Repin hänger på Ryska museet i Sankt Petersburg.
Lev Tolstoj i bondemundering. Målningen av Ilja Repin hänger på Ryska museet i Sankt Petersburg.

Anna Karenina – filmer i urval

Stumfilmer

  • 1910: Tyskland
  • 1911: Ryssland (M. Sorottjina)
  • 1912: Frankrike (Jeanne Delvair)
  • 1914: Ryssland (Maria Germanova)
  • 1915: USA (Betty Nansen)
  • 1917: Italien.
  • 1918: Ungern (Irén Varsányi).
  • 1919: Tyskland (Lya Mara)
  • 1927: USA (Greta Garbo)

Ljudfilmer

  • 1935: USA (Greta Garbo)
  • 1937: Sovjet­unionen (Anna Tarasova)
  • 1948: Storbritannien (Vivien Leigh)
  • 1953: Sovjet­unionen (Anna Tarasova)
  • 1961: Storbritannien (tv-serie, Claire Bloom. Sean Connery spelar Vronskij.)
  • 1967: Sovjet­unionen (Tatiana Samojlova)
  • 1974: Sovjet­unionen (balett­film med Maja Plisetskaja)
  • 1974: Italien (Lea Massari)
  • 1975: Frankrike (Ljudmila Tjernina)
  • 1977: Storbritannien (Nicola Pagett)
  • 1985: USA (Jacqueline Bisset)
  • 1997: USA (Sophie Marceau)
  • 2000: Storbritannien (Helen McCrory)
  • 2009: Ryssland (Tatiana Drubitj) 
  • 2012: Storbritannien (Keira Knightley. Alicia Vikander och Bill Skarsgård har också roller.)

Titelrollsinnehavarens namn inom parentes. Källa: www.ru.wikipedia.com

  

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA