Det svåra EMU-valet

LEDARE2003-08-26
Om bara drygt tre veckor, söndagen den 14 september, går svenska folket till omröstning om ja eller nej till EMU, den europeiska monetära unionen.
Av:  Jan-Åke Porseryd

Frågeställningen på valsedlarna – ”Anser du att Sverige ska införa euron som valuta?” – kan tyckas märklig. För det gäller ju så mycket mer än att bara ta ställning till byte av valutaslag.

Det handlar om ett skifte för hela den svenska ekonomin. I EMU samordnas samtliga medlemsländers ekonomiska politik – det nationella spelutrymmet blir starkt begränsat.

Nej-sidan har fortfarande ett stort övertag i opinionen. Ja-sidan har under sommaren (med hjälp av näringslivets oredovisade mångmiljonbidrag) delat ut påkostade tidningar och broschyrer på semesterorterna, men det tycks som om ja-argumenten inte riktigt ”fastnar”.

Ja-sidans argumentation har naturligtvis också överskuggats av sidodebatten om statsminister Göran Perssons skandalösa ”munkavle” på nej-statsråden i regeringen.

Välfärden är central för bägge sidor. Ja-sidan menar att såväl välfärd som svensk ekonomi stärks av ett EMU-medlemskap, medan nej-anhängarna pekar på hoten mot välfärden och risken för ökad arbetslöshet om vi går in i den monetära unionen.

Ja-sägarna pekar på den politiska innebörden i samarbetet. EMU är bara en naturlig förlängning av EU-arbetet, som knyter de europeiska länderna närmare varandra och tryggar freden, säger man.

En minuspost, som nej-sidan gärna anför, är otillräckligt, om ens något, demokratiskt inflytande i den europeiska centralbanken (ECB), som svarar för hela EMUs penningpolitik.

Vi efterlyste på den här sidan i början av året en genomlysande debatt om EMU-frågan.

Tyvärr har väljarna hittills fått alldeles för lite av vederhäftiga besked. Det har varit alltför mycket av överdrifter, märkliga utspel och svartmålning.

Att ta ställning i EMU-frågan är inte helt enkelt, särskilt när sakargumenten kommer i skymundan.

En relevant frågeställning är: Hur berörs jag som löntagare och facklig medlem?

Den fackliga rörelsen har gett alltför lite vägledning, inte minst gäller det TCO och TCO-förbunden. Medlemmarna har lämnats i sticket.

LO är splittrat med starka ja-sägare i Metall och Pappers, medan Handels och Transport föredrar en egen valuta.

LO säger sig som organisation, med vetskap om den splittrade medlemsbilden, vara neutral. Men LO-ledningens överenskommelse med s om ökat statligt sparande (som ersättning för de omdiskuterade buffertfonderna) är naturligtvis ett klart stöd för ja-linjen.

Saco, däremot, har tydligt satt ner foten och gett ett klart besked. Saco säger ja med hänvisning till att EMU är bra för medlemmarna och för den ekonomiska tillväxten.

Drygt tre veckor återstår alltså till folkomröstningen. Temperaturen höjs steg för steg. Än finns möjligheten för samtliga inblandade att hyfsa debatten och ge mer av saklig information till villrådiga väljare.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

ÄMNEN:

EU
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.