En viktig partner

LEDARE2010-11-09
Arbetsgivaren kan dra stor nytta av kunniga fackliga företrädare. Men alla uppskattar inte förtroendevaldas engagemang. Att fackligt arbete uppvärderas i kollektivavtal kan vara en viktig signal.

Det behövs två för att dansa tango. Uttrycket passar ovanligt väl för relationerna mellan arbetsmarknadens parter. Bara med två engagerade och skickliga danspartners blir resultatet riktigt lyckat.

Fack och arbetsgivare är inte alltid överens – och ska inte heller så vara. De företräder skilda intressen som i vissa fall står emot varandra. Men i de lägena är chansen till en god dialog störst om båda sidors företrädare fått bästa möjliga förutsättningar att fylla sina roller.

Samtidigt har fack och arbetsgivare också ett gemensamt ansvar för att värna och utveckla verksamheten. Att de står för olika perspektiv vänds då till en fördel. En viktig förklaring till den svenska modellens framgång är att denna insikt är väl förankrad på båda sidor. 

 

Varje dag gör fackliga företrädare viktiga insatser på arbetsplatserna – för god arbetsmiljö, för jämställdhet och likabehandling, för att underlätta dialogen mellan arbetsgivare och anställda och för att hitta nya, smartare arbetssätt.

För att det ska vara möjligt måste de få rimliga förutsättningar. Därför har vi förtroendemannalagen, som ska garantera fackligt förtroendevalda den tid de behöver för att utföra sitt uppdrag och för att skaffa sig den utbildning som behövs. Lagen skyddar också fackligt aktiva mot repressalier.

Lagstiftningen är viktig, men kan aldrig ersätta ett förtroendefullt sam­arbetsklimat på arbetsplatsen. Bara när arbetsgivaren förstår nyttan av fackligt engagemang och uppmuntrar det i praktiken kan de fackliga företrädarnas kompetens tillvaratas till fullo.

En sådan arbetsgivare var det tidigare Vägverket, där ledningen för ett drygt år sedan skrev ett brev till cheferna där man betonade att de som engagerar sig fackligt måste känna att de kan arbeta på goda villkor och få det utrymme som behövs för uppdraget. Brevet klargjorde också att de fackliga erfarenheterna ska vara meriterande.

 

Om även arbetsgivaren värdesätter den kunskap och erfarenhet det fackliga uppdraget ger, blir det lättare att locka de bästa krafterna att ta fackliga förtroendeuppdrag. Nyttan av detta borde vara uppenbar för alla arbetsgivarföreträdare.

Tyvärr är det inte så. På många arbetsplatser ifrågasätts omfattningen av det fackliga engagemanget, och många förtroendevalda tycker att de missgynnas när lönerna sätts. Att facket inte ses som en betydelsefull samarbetspartner visar sig också i att viktig information inte tas upp i samverkan och mbl-förhandlingar.

 

Även små signaler från högsta nivå kan ha stor betydelse i kampen för att vinna respekt för det fackliga arbetets värde. Därför är det glädjande att Arbetsgivarverket i årets avtalsrörelse kommit överens med ST och förbundets systerorganisationer om att stärka skrivningarna på detta område: Myndigheterna inte bara kan utan ska uppmärksamma fackligt arbete vid lönesättning. Det går således inte att i lokala förhandlingar och lönesamtal strunta i det kvalificerade arbete som de förtroendevalda utför.

Kanske får förändringen begränsad bety­delse i praktiken. Men för den som tvekar är ordvalet ett tecken på att också arbetsgivarsidan ser värden i ett fackligt engagemang.

Förhoppningsvis är det ett steg som kan inspirera andra par på arbetsmarknadens dansgolv.

Alexander Armiento

chefredaktör

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.