Nu behöver vi solidaritet och ett starkt samhälle

LEDARE2022-03-24

När Oksana Huz Blanc packade sina ryggsäckar och sökte skydd i Kievs tunnelbana kunde hon inte tro att det var krig, utan räknade med att kunna gå hem nästa dag. Nu befinner sig den fackliga ledaren inom det ukrainska statstjänstemannafacket SEUU i Stockholm. Hon är en av flera miljoner människor som lever på flykt sedan Ryssland oprovocerat, olagligt och oförsvarligt anfallit Ukraina.

I Sverige är trycket på myndigheterna nu stort. För anställda på det kraftigt nedbantade Migrationsverket väntar en lång period av hårt arbete. Snart kommer flyktingsituationen även att påverka arbetsbelastningen på andra myndigheter. Det är verksamheter som länge pressats av besparingar och knappast är redo för detta.

Beredskap handlar inte bara om stridsflygplan, pansarvagnar och ubåtar. Den utgörs också av en bred samhällelig förmåga att hantera det oförutsedda. I det nya säkerhetspolitiska läget är det rimligt att se över den svenska militära försvarsförmågan. Men också annan offentlig verksamhet behöver förstärkas.

Många myndigheter har viktiga uppgifter vid en kris eller ett krigshot. Två av dem är Myndigheten för samhällsskydd och beredskap och Myndigheten för psykologiskt försvar, som Publikt besöker i detta nummer för att träffa statsanställda som försvarar Sverige mot cyberattacker och påverkansoperationer. Men det finns fler – exempelvis Arbetsförmedlingen, som har ansvaret för att anvisa människor till arbete när det råder allmän tjänsteplikt.

Även statens normala verksamhet behöver byggas så pass robust att den kan upprätthållas också under påfrestningar. Socialförsäkringar och pensioner måste betalas ut, skatter tas in, polis, rättsväsende och kriminalvård fullgöra sina uppgifter, infrastrukturen fungera.

För att vi ska stå väl rustade för obehagliga överraskningar krävs helt enkelt en väl fungerande stat. Därför behöver vi prata om hur vi kan stärka beredskapen i hela samhället, inte bara i det militära försvaret.

Men viktigast just nu är att göra allt som står i vår makt för att hjälpa Ukraina och stoppa Rysslands våld, som lett till flera tusen människors död. Trots att situationen är fruktansvärd inger den breda uppslutningen visst hopp. För Publikt berättar Oksana Huz Blanc om hur hon fått stöd av sina fackliga vänner under flykten till Sverige, och hur hon fått en ny förståelse av innebörden av ordet solidaritet.

Vi ser hur människor engagerar sig och bidrar på alla sätt de kan. Sverige och många andra länder har agerat kraftfullt. Röster från hela världen, bland dem de fackliga organisationer där ST ingår, har fördömt Rysslands krigföring och stött Ukraina. Låt oss fortsätta på den vägen och inte ge upp arbetet för en bättre värld.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.