Rätten att slippa bli trakasserad

LEDARE2013-02-12
Ingen ska behöva utsättas för sexuella trakasserier på jobbet. Alla har ett ansvar för arbets­klimatet, men viktigast av allt är att arbets­givarna har kunskap i ämnet.

Journalisten Camilla Wagner upptäcker att hennes kolleger anonymt skriver sexistiska kommentarer på hennes blogg. Undersköterskan Elin Gustafssons arbetskamrat anspelar ständigt på sex och försöker kramas. Operasångaren Malena Ernman beskriver tafsande och jobberbjudanden som dras tillbaka när hon tackar nej till att följa med regissören hem – och hur hon trodde allt detta var normalt, eftersom alla hängde på i jargongen.

De berättar om sina erfarenheter av sexuella trakasserier på jobbet i Bryt tystnaden, en färsk TCO-skrift som alla borde läsa. För även om kunskaperna är särskilt viktiga för chefer och fackliga företrädare bidrar alla anställda till att bestämma gränserna för vad som accepteras på arbetsplatsen.

Sexuella trakasserier kan vara fysiska handlingar eller ord och gester av sexuell natur. Det kan handla om sådant som är uppenbart oönskat och kränkande eller om ett beteende som fortsätter när den som utsätts sagt ifrån. Eftersom kvinnor drabbas oftare än män är det en jämställdhetsfråga.

Arbetsgivare är skyldiga att förebygga och agera mot sexuella trakasserier – men det ligger också i deras eget intresse. En arbetsplats som inte klarar att förhindra dem har stora arbetsmiljöproblem och riskerar att förlora kompetenta medarbetare. Men det mest självklara argumentet för nolltolerans mot kränkningar är det moraliska: alla har rätt att bemötas med respekt och att känna sig trygga på jobbet.

Ändå kan det vara svårt för den som utsatts att berätta. Många förringar det som hänt eller skuldbelägger sig själva, andra är oroliga för att verka besvärliga och att det ska påverka deras karriärmöjligheter. Den som har en osäker anställning kan vara rädd att förlora jobbet.

Därför är det viktigt att chefer och fackligt förtroendevalda hela tiden tydligt visar att kränkningar tas på allvar. Kommen­tarer som »Jag skulle inte ha något emot att bli lite sexuellt trakasserad« riskerar att rasera förtroendet.

Sexuella trakasserier som kommer till arbetsgivarens känne­dom får inte heller hanteras valhänt eller sopas under mattan. Då förstärks kränkningen för den som utsatts – och andra drabbade avskräcks från att säga något.

Alla arbetsplatser måste förebygga sexuella trakasserier, bygga upp kunskap om hur de hanteras på ett professionellt och rättssäkert vis, och skapa förtroende för att så sker. Det kräver en genomarbetad policy, kontinuerlig utbildning och dialog samt markeringar om att kränkningar inte accepteras.

Fackliga företrädare har en viktig roll i arbetet mot sexuella trakasserier, vilket också understryks i TCO-skriften. Facket har möjlighet att påverka arbetsförhållandena, men även ett ansvar att företräda medlemmar som utsatts för trakasserier och diskriminering. Alla förtroendevalda behöver sätta sig in i ämnet.

Det är ingen enkel sak för arbetsgivare och fack att hantera situationer där en medarbetare anklagar en annan för trakasserier. Men det är ingen ursäkt för att inte klara av det. 

 

Alexander Armiento,

Chefredaktör 

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.