Vi måste diskutera övervakningen på våra arbetsplatser
Allt fler arbetsgivare har möjlighet att noga följa vad de anställda gör, minut för minut. När handläggningen sker i ett datasystem går det utmärkt att se exakt hur många ärenden varje enskild medarbetare klarar av under en arbetsdag.
Samtidigt som digitaliseringen banat väg för ökad kontroll har dessutom tron på mätningar stärkts på många håll – inte minst inom den offentliga sektorn. De styrningsmetoder som samlas under termen new public management kännetecknas bland annat av ett fokus på mätbara mål. Då passar det arbetsgivarna utmärkt att med teknikens hjälp kunna ”räkna pinnar”.
Det är givetvis viktigt att statliga myndigheter är så effektiva som möjligt. Men när arbetsgivare stirrar sig blinda på kvantitetsmått skapas sällan förutsättningar för en hållbar verksamhet som ger maximal valuta för skattepengarna i det långa loppet.
Om de anställda ständigt känner sig jagade blir arbetsmiljön dålig. När Publikt i detta nummer granskar hur statligt anställdas prestationer mäts vittnar medarbetare och fackligt förtroendevalda om att övervakningen gör att människor känner sig stressade och pressade. Det kan leda till ohälsa, men även få följden att duktiga personer söker sig bort.
Det finns också många exempel på att mätningarna missar viktiga aspekter. Det är inte lätt att fånga kvaliteten i en myndighets service i siffror. Den som tar sig tid att hjälpa människor som har svårt att fylla i en blankett kan göra stor nytta – utan att det syns i systemet.
Det finns kloka arbetsgivare som inser detta, såväl inom statsförvaltningen som i andra branscher. Och rätt använda kan mätningar självklart vara till nytta. De kan bland annat göra det möjligt för anställda och deras fackliga företrädare att visa att bemanningen inte räcker till under vissa tider eller i vissa delar av verksamheten.
Förmodligen tycker många också att det är rimligt att arbetsgivare kan göra kontroller om det finns misstankar om att någon fuskar på ett sätt som går ut över kollegorna, exempelvis genom att registrera övertid utan att jobba.
Även om det finns sammanhang där det kan vara relevant att göra mätningar är det dock tydligt att det finns ett utbrett missnöje bland de anställda med den tilltagande övervakningen på många statliga arbetsplatser. Den rimmar också illa med regeringens tal om tillitsbaserad styrning.
Därför är det angeläget att diskutera och ifrågasätta mätandet i arbetslivet. Det behövs en dialog på arbetsplatserna om vad som mäts och för vilka syften, där medarbetarna och deras fackliga företrädare måste få vara delaktiga. För detta är en fråga som kommer att bli allt viktigare.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
