Visselblåsare behöver både skydd och stöd
När något inte står rätt till på arbetsplatsen är det viktigt att kunna slå larm. Det låter som en självklarhet, men ibland kan det vara svårt eller omöjligt att få gehör hos de ansvariga. Därför måste det finnas vägar att gå i en sådan situation, där den som blir visselblåsare kan känna sig trygg.
I Sverige har alla rätt att lämna uppgifter till medier utan att riskera efterräkningar från rättsväsendet eller andra myndigheter, och journalister är skyldiga att skydda sina källor. Offentliganställda är skyddade från repressalier även om de berättar om sådant som omfattas av sekretess, så länge de inte lämnar över själva handlingen, med några få undantag där sekretessen är särskilt stark. Det har gjort det möjligt för medier att avslöja korruption, maktmissbruk och slöseri, och det har vi alla tjänat på.
Men de som är anställda i ett statligt bolag, och de flesta privatanställda, har inte samma skydd. Med stöd av lojalitetsplikten i anställningen kan dessa arbetsgivare vidta åtgärder om medarbetaren anses ha skadat företaget.
Därför är det viktigt att andra lagar ger ett skydd för alla som slår larm om brott eller andra oegentligheter på arbetsplatsen. Som Publikt berättar i detta nummer träder en ny visselblåsarlag snart i kraft. I flera avseenden innebär den en förbättring. Kraven på hur allvarligt ett missförhållande ska vara för att man ska vara skyddad sänks. Alla arbetsplatser med mer än 50 anställda måste också inrätta en funktion för att ta emot larm från visselblåsare.
Detta gäller även statliga myndigheter, trots att de anställda där alltså kan vända sig till medier med skydd av grundlagen. Det är inte någon nackdel att det finns flera vägar att välja på för visselblåsare – det kan exempelvis finnas situationer där det inte går att väcka mediers intresse för något som ändå har stor betydelse internt. Men de fackliga jurister som Publikt talat med framhåller att det för statligt anställda är enklast och säkrast att använda meddelarskyddet och vända sig till en journalist. Visselblåsarlagens skydd är inte lika starkt.
Myndigheter måste vara tydliga gentemot sina anställda – det ska inte råda några tvivel om att meddelarskyddet fortfarande är oinskränkt. Det får inte spridas en bild av att det är rätt att vända sig till visselblåsarfunktionen och fel att gå till medierna.
Eftersom lagen ger anställda rätt att rådgöra med fackliga företrädare innan de gör en anmälan via visselblåsarfunktionen kommer det även att ställas nya krav på de förtroendevalda. Därför behöver också de fackliga organisationerna sprida kunskap om lagstiftningen.
Visselblåsare är viktiga både för den organisation de arbetar i och för samhället. De förtjänar skydd av lagen och stöd från de människor som finns runt dem.
Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.
