Arbetsgivarverket sågar utredningen
Omlokaliseringen av statliga myndigheter blir betydligt dyrare än vad lokaliseringsutredningen räknar med. I vissa fall rör det sig om direkta felräkningar, enligt Arbetsgivarverket.
I sitt remissvar riktar Arbetsgivarverket kritik mot lokaliseringsutredningen på flera punkter:
- Omställningstiden är för kort. Utredningens beräkning att verksamheten på den nya orten ska kunna vara igång den 1 januari 2006 är inte realistisk.
- Konsekvenserna för kompetensförsörjningen på lång sikt är bara summariskt behandlade.
- Hur omlokaliseringen påverkar de anställdas arbetsmiljö och hälsa tas över huvud taget inte upp i utredningen.
- Utredaren har räknat med att många fler flyttar med än vad som är troligt. Erfarenheter från tidigare omlokaliseringar talar för att endast 25 procent av de anställda följer med till den nya orten.
- Kostnadsberäkningarna är så schablonmässiga att de minskar trovärdigheten för de antaganden som utredningen gör.
- Utredarens antagande att lönekostnaderna blir lägre på den nya orten är felaktigt. Om lönerna jämförs för arbeten inom samma arbetsområde och med samma svårighetsgrad blir skillnaden bara hälften av vad utredningen räknar med (46 miljoner mot 110 miljoner enligt utredningen).
- Dessutom tänker sig utredaren att de som anställs på den nya orten ska få lägre lön än de som följer med från den gamla. Det skulle enligt Arbetsgivarverket innebära att myndigheterna under lång tid tvingas leva med en olycklig lönesplittring. Det troliga är att löneläget anpassar sig till den ursprungliga nivån.
Kostnaderna för trygghetsåtgärder är bristfälliga och i vissa fall felaktigt beräknade, enligt Arbetsgivarverket:
- Utredarens formuleringar kan uppfattas som om pengarna till Trygghetsstiftelsen är fristående från myndigheternas ekonomi. Men dels betalar samtliga myndigheter en avgift på 0,3 procent av lönesumman till Trygghetsstiftelsen – en avgift som Arbetsgivarverket tror kan komma att höjas till det dubbla – dels har anställningsmyndigheten utgifter för de anställda som inte följer med till den nya orten.
- Varje myndighet måste betala en riskpremie för att kunna betala ut särskild pensionsersättning enligt Trygghetsavtalet. Summan beräknas utifrån antal anställda som inte följer med och som fyllt 54 men inte 60 år när de slutar.
- Pensionsersättningen
betalas av arbetsgivaren för anställda som inte följer med och som är mellan 60 och 65 år gamla.
- Utredaren har inte alls tagit hänsyn till den särskilda pensionsersättningen och räknat för lågt på kostnaderna för pensionsersättningen, enligt Arbetsgivarverket, som beräknar att den totala pensionskostnaden blir cirka 400 miljoner kronor.
- Kostnader för flyttersättning, besöksresor, ersättning för dubbel hyra, dubbelbemanning och distansarbete har bara behandlats summariskt i utredningen.
- Även kostnaderna för rekrytering och inskolning är för lågt räknade.
Arbetsgivarverket tror att de enda kostnader som kommer att minska är lokalkostnaderna. Kompetensförlusten kommer att bestå under en lång övergångsperiod och för vissa yrkeskategorier blir den permanent.
Dessutom påverkas statens möjligheter att framstå som en attraktiv arbetsgivare då bilden blir att en statlig anställning med kort varsel och utan begriplig logik kan omlokaliseras av helt andra skäl än verksamhetens bästa.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
