
»Det saknas en brygga mellan forskningen och parterna«
I din avhandling drar du slutsatsen att arbetslivsforskningen prioriterats ned. Hur ser du det?
– Jag har bland annat tittat på hur arbetslivsforskning omtalas i regeringsdokument, och där är en ganska brant kurva nedåt sedan 1970- och 1980-talen. I den senaste forskningspropositionen nämns arbetslivsforskningen knappast alls. Och på universitet och högskolor har man gått ifrån begreppen arbetslivsforskning och arbetsvetenskap, för det drar inte studenter. Det är också betydligt mindre pengar som öronmärks för den här forskningen i dag.
–Men tittar man på ansökningar om forskningsanslag har det faktiskt varit en ökning, om än mindre än på andra områden.
Vad kan den här trenden bero på?
–Jag tror att orsakerna finns i ideologiska och politiska förändringar som bland annat ledde till att Arbetslivsinstitutet lades ned 2007. Nu finns inte den sammanhållande strukturen som institutet gav. Det finns ju många psykologer, jurister, ekonomer och andra som forskar om arbetslivsfrågor,
men det är nog inte så många som identifierar sig som arbetslivsforskare.
Har nedläggningen påverkat forskarnas kontakter med fack och arbetsgivare?
–Ja, ända sedan 1930-talet har det funnits någon form av institut som forskat om arbetsmiljön med nära band till arbetsmarknaden. När Arbetslivsinstitutet lades ned bröts den gamla traditionen, och i dag saknas en brygga mellan forskningen och arbetsmarknadens parter.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.