STs hantering av avdelningen inom Kriminalvården får kritik

I början av september förra året beslutade STs förbundsstyrelse att lägga avdelningen inom Kriminalvården vilande, vilket innebär att förbundet tar över avdelningsstyrelsens uppgifter. Det unika beslutet motiverades då med att avdelningen saknade förutsättningar att bedriva facklig verksamhet.

Förbundsstyrelsen ska enligt egen utsago ha haft uppgifter som tydde på allvarliga missförhållanden i avdelningsstyrelsens arbete, interna konflikter samt brott mot etiska riktlinjer och stadgar. Efter vilandeförklaringen har en utomstående utredare fått i uppdrag att undersöka om avdelningen använt sina ekonomiska medel på rätt sätt. Samtidigt har en tillfällig styrelse getts i uppdrag att driva arbetet inom avdelningen vidare, med stöd från förbundet.

Konflikterna i avdelningen tycks ha eskalerat under våren, när en av avdelningsstyrelseledamöterna polisanmäldes för sexuella trakasserier. Ett ärende som några månader senare lades ned på grund av bevisproblem, enligt Polisen.

De påstådda trakasserierna ska enligt en internutredning som gjorts av Kriminalvården ha ägt rum under en facklig konferens hösten 2019. Personen som anmälde styrelseledamoten är också fackligt förtroendevald i ST inom Kriminalvården.

Myndighetens interna utredning konstaterar att ord står mot ord och att det saknas underlag för att göra en bedömning av om det förekommit sexuella trakasserier. Samtidigt bedömde Kriminalvården anmälaren som trovärdig och konstaterade att styrelseledamoten betett sig olämpligt och på ett sätt som stridit mot myndighetens värdegrund och riskerat att skada förtroendet för Kriminalvården.

Den person som ansåg sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier mådde efter händelsen väldigt dåligt och höll till en början sin upplevelse för sig själv, men valde senare att berätta för andra förtroendevalda i avdelningen och att vända sig till förbundet centralt. Personen fick stöd av avdelningens dåvarande vice ordförande Björn Andersson, som även hjälpte till i kontakten med förbundet. Personen uppmanades av förbundet att polisanmäla styrelseledamoten och gjorde också det.

Efter att uppgifterna kommit fram ska den anmälda styrelseledamoten enligt Kriminalvårdens interna utredning ha ringt och skickat flera mejl som kunnat uppfattas som hotfulla, bland annat till anmälaren och till andra förtroendevalda, något styrelseledamoten också får skarp kritik för i den interna utredningen.

Styrelseledamoten, som förnekat anklagelserna och till internutredaren sagt att allting handlar om maktkamp och hämnd, tog i samband med att uppgifterna blev kända en timeout från sitt fackliga uppdrag. Efter att Kriminalvårdens interna utredning blivit klar fick styrelseledamoten ett utköpsavtal av Kriminalvården. Anställningen avslutades i början av sommaren och styrelseledamoten fick i samband med det ett engångsbelopp på 663 000 kronor.

Avdelningen fick samtidigt stöd av förbundet och arbetade med förberedelser för ett ombudsmöte i mitten av september, där beslut om nya stadgar skulle fattas och en helt ny styrelse väljas. I slutet av augusti polisanmälde den styrelseledamot som anklagats för sexuella trakasserier avdelningens vice ordförande Björn Andersson för förtal. Denna anmälan lades kort därefter ned av polisen.

Ungefär samtidigt, bara veckor innan ombudsmötet, fattade STs förbundsstyrelse beslutet att avdelningen skulle läggas vilande.

Flera tidigare förtroendevalda inom Kriminalvården riktar hård kritik mot det beslutet, men också mot det sätt som förbundet hanterat uppgifterna om sexuella trakasserier.

Bild: Casper Hedberg

Björn Andersson

En av dem som är kritiska är den tidigare vice ordföranden Björn Andersson, som stöttade den person som ansåg sig ha blivit utsatt för sexuella trakasserier och hjälpte till i kontakten med förbundet. När avdelningen lades vilande förlorade han sitt fackliga uppdrag, innan dess hade han jobbat fackligt för ST i tio år och fanns även med i valberedningens förslag till ny förbundsstyrelse.

Nu har han valt att lämna förbundet.

– Jag vill inte vara med i en förening som fungerar på det här viset och har de här värderingarna. Då menar jag inte det som skrivs på ett papper, utan det som verkligen gäller när det är skarpt läge.

Björn Andersson menar att ST inte tagit uppgifterna om sexuella trakasserier på allvar och tycker inte att den person som polisanmälde styrelseledamoten fick ett tillräckligt stöd. Han anser också att förbundet på ett tydligare sätt borde ha tagit avstånd från den anmälda styrelseledamoten.

– ST slår sig för bröstet när det kommer till jämställdhetsfrågor, men det är bara en fasad. Förbundet har varken kompetensen eller viljan att driva den här typen av frågor, säger han.

Björn Andersson säger att beslutet att lägga avdelningen vilande fattades precis innan alla handlingar inför ombudsmötet skulle skickas ut, något han inte tror är ett sammanträffande. Att STs förbundsordförande Britta Lejon tillbakavisar anklagelser om att förbundets agerande syftat till att mörklägga vad som hänt i avdelningen och göra sig av med kritiska röster har inte övertygat honom.

Bland motionerna till ombudsmötet fanns misstroendeförklaringar mot flera personer som nu sitter i den tillfälliga styrelse som tog över efter att avdelningen lades vilande. De innehåller bland annat anklagelser om misskötta uppdrag och bristfälligt bemötande av medlemmar.

En av dem som anklagas för att ha misskött sitt uppdrag säger att hen ser misstroendet som en del av konflikterna i styrelsen.

– Jag vet inte mer än det som står i den motionen. Man använder kraftiga värdeord utan att det finns någonting som underbygger det. Vad är syftet? Smutskastning?

De som kritiseras för sitt bemötande av medlemmar beklagar missnöjet.

– Det hade så klart varit fantastiskt om man lyckades uppfylla alla medlemmars önskningar. Vi träffar många under ett år och det är självklart att alla inte är nöjda med vad vi åstadkommer, säger en av dem.

– Ett fackförbund är en demokratisk rörelse och alla medlemmar har rätt att säga sitt, sedan är det självklart tråkigt om någon är missnöjd, säger en annan.

Publikt har talat med en majoritet av den tidigare avdelningsstyrelsen inom Kriminalvården. En del har, av olika skäl, lämnat tidigare uppdrag. Men flera finns kvar i den tillfälliga styrelse som just nu leder arbetet i avdelningen. Få har dock varit beredda att kommentera polisanmälningarna eller det som har hänt. Samtliga har varit försiktiga i sina uttalanden.

– Jag tycker det är sorgligt att det har blivit så här och att människor har påverkats. Men det är en dåtidsfråga och nu vill jag sätta fokus på framtiden, säger en tidigare ledamot.

Utifrån ledamöternas svar är det svårt att få en bild av hur arbetet i avdelningsstyrelsen fungerat. Detsamma gäller stämningen och de konflikter som ska ha förekommit. Flera vill inte svara på frågan, någon säger att stämningen varit god medan andra bekräftar att det funnits konflikter.

– Det har funnits meningsskiljaktigheter och i slutändan blev det två grupper som hade olika åsikter om saker och ting. Man mår aldrig bra när man känner att det finns konflikter i en grupp, och i det här har man blivit involverad oavsett om man vill det eller inte, säger en av ledamöterna.

Personen vill inte gå in i detalj på vad konflikterna har handlat om, men anser inte att de påverkat styrelsens arbete.

Att avdelningen skulle ha använt sina ekonomiska medel på ett felaktigt sätt eller brutit mot stadgarna är något som flera av ledamöterna säger att de inte känt till. Andra väljer att inte kommentera den saken eller konstaterar att det i så fall är något som får redas ut i revisionen.

En majoritet av de tidigare avdelningsstyrelseledamöterna som Publikt talat med tycker samtidigt att förbundets beslut att lägga avdelningen vilande var rätt och att situationen hanterats på ett bra sätt.

– Det var ett bra beslut från förbundets sida och helt rätt att ta det här ansvaret, säger en ledamot.

Bild: Casper Hedberg

Britta Lejon.

Enligt STs förbundsordförande Britta Lejon var det framför allt en oro över hur personer inom avdelningen mådde som fick förbundsstyrelsen att i början av september fatta beslutet att lägga avdelningen vilande.

Oron bekräftades genom många mejl och telefonsamtal från förtroendevalda, bland annat en majoritet av den tidigare styrelsen, berättar hon.

– Det var en ohållbar arbetsmiljösituation. Trots de stödinsatser vi satte in var omfattningen av röster som hörde av sig, grät och sa att det här går inte längre så pass stor. Det var ett väldigt svårt beslut att fatta och det sista vi i förbundsstyrelsen ville göra. Men vi var oroliga för att personer skulle ta skada om vi lät situationen fortgå, säger hon.

Utöver det ska förbundet också haft uppgifter om brister i kommunikationen mellan styrelsemedlemmar, interna konflikter samt att beslut av olika slag fattats utan att tas upp ordentligt på möten eller protokollföras.

– Ingen skuld ska falla på personerna i den tidigare styrelsen, alla gjorde så gott de kunde. Men man hade hamnat i en situation där man inte litade på varandra och där man inte längre kunde upprätthålla en grundläggande beslutsordning. Vi bedömde att det behövdes en nystart, säger Britta Lejon.

Hade det gått att reda ut det här på ombudsmötet?

– Delar av den gamla styrelsen menade det, andra höll inte med. Vi hoppades länge på det och hade ett möte inför sommaren där vi gick igenom deras ansvar och allt som behövde göras, bland annat inför ombudsmötet. Men efter det hände det tyvärr inte särskilt mycket. Kommunikationen i styrelsen fungerade inte, och en stor del av det som skulle göras blev inte gjort. Samtidigt fick vi informationen om att personer mådde dåligt och man vädjade till oss om hjälp.

Enligt kansliet kom sedan en rad motionshandlingar till ombudsmötet tätt inpå den deadline som var satt för det. Att det bland motionerna fanns misstroendeförklaringar mot personer som senare fick uppdrag i den nuvarande styrelsen ska förbundet enligt Britta Lejon inte ha känt till.

– Förbundsstyrelsen har inte haft den typen av handlingar uppe på bordet över huvud taget. Vi såg framför allt att det som behövde göras inför det här mötet inte blev gjort, säger Britta Lejon.

Inte heller på STs kansli har man tagit del av motionerna, enligt STs förbundssekreterare Dag Andersson.

– Jag känner till att det kom in massa motioner timmarna innan tiden gick ut. Det är det enda. Sedan vet inte jag vad som hänt. Jag har inte sett motionerna, säger han.

Dag Andersson tillägger att förtroendet för de personer som i dag har regionansvar och uppdrag i den tillfälliga styrelsen kommer att prövas på nytt bland klubbarna senast i mars.

Anklagelserna om att förbundet i samband med vilandeförklaringen skulle ha velat göra sig av med kritiska röster tillbakavisas av Dag Andersson. En majoritet av ledamöterna i den tidigare styrelsen var även regionansvariga i någon av Kriminalvårdens sju regioner, och dessa fick frågan om de ville fortsätta i sin roll i styrelsen.

– Det föll sig naturligt eftersom de hade kontakten med medlemmar och klubbar. Till platserna där det inte fanns regionansvariga som ville fortsätta genomförde vi val där samtliga klubbar i regionen bjöds in för att nominera personer. De sju regionansvariga fick sedan tillsammans utse en person som gavs ansvaret centralt och i diskussioner med Kriminalvårdens huvudkontor och HR-avdelning, säger Dag Andersson.

Han anser att kansliet gjort allt som kunnat göras för att få till en demokratisk process. Att den tidigare vice ordföranden Björn Andersson inte fick frågan om att fortsätta ska enligt Dag Andersson och Britta Lejon enbart ha handlat om att han inte hade ett regionalt uppdrag samt att han inte blev vald av de andra regionansvariga att företräda avdelningen centralt.

Publikt har även pratat med den förtroendevalda som gjorde polisanmälan om sexuella trakasserier. Personen är, liksom Björn Andersson, kritisk till förbundets beslut att lägga avdelningen vilande och hanteringen av den polisanmälda styrelseledamoten.

– Jag vågade säga ifrån och det har både jag och personer runt omkring mig fått ångra. Det jag utsattes för berör mig inte längre och jag vet att jag gjorde rätt som anmälde. Men efter det har jag blivit smutskastad och illa behandlad. Björn Andersson och andra personer som stått upp för mig har antingen blivit av med sina uppdrag eller känt att de inte har kunnat vara kvar, säger den förtroendevalda.

Personen har valt att inte framträda med sitt namn i Publikt, av önskan att inte stämplas som ett offer.

Vad tycker du att förbundet skulle ha gjort annorlunda?

– De skulle ha tagit tydligare ställning mot det här. Förbundet skulle också ha låtit ombudsmötet och demokratin ha sin gång och stöttat de personer som kämpat hårt för det fackliga arbetet. I stället har de som stått upp eller sagt ifrån straffats.

STs förbundsordförande Britta Lejon tycker trots kritiken att förbundet gjort vad man kunnat när det gäller uppgifterna om sexuella trakasserier.

– Jag kan förstå att det finns personer som har synpunkter både på vad vi har gjort och vad vi inte har gjort. Samtidigt har jag svårt att se vad vi hade kunnat göra annorlunda. Vi har försökt göra rätt, det betyder inte att det blivit så i alla detaljer, men vi har verkligen ansträngt oss.

Hon medger samtidigt att en viktig uppgift för STs nya förbundsstyrelse blir att undersöka hur man bättre kan se till att förtroendevalda lever upp till förbundets etiska riktlinjer.

Hur hanterades den här situationen när ni fick kännedom om den?

– När vi fick reda på att det handlade om sexuella trakasserier uppmanade vi den utsatta personen anmäla det, både till Polisen och arbetsgivaren. Jag pratade sedan med den anmälda personen och förklarade att jag förväntade mig att den skulle lämna sina uppdrag, åtminstone tillfälligt under tiden som saken utreddes, säger Britta Lejon.

För att stoppa de hotfulla meddelandena från den anmälda styrelseledamoten stängde förbundet av de kommunikationsvägar man kontrollerade. Sedan inväntade man utredningarna från Polisen och arbetsgivaren.

– Först kom beslutet om polisutredningen som lades ned. Sedan blev arbetsgivaren klar med sin utredning och riktade där kritik mot personen i fråga. Det ledde också till att personen så småningom lämnade sin tjänst.

Såg ni något behov av att göra en egen utredning?

– Vi diskuterade det. Men det finns gränser för vad vi som fackförbund kan göra. Vi kan inte ta på oss ett arbetsgivaransvar, eller utreda vad som är brottsligt. Det viktigaste för oss har varit att se till att det här blir ordentligt utrett, att ge stöd till de inblandande och se till att den anmälda personen inte företräder oss under tiden som utredningarna pågick.

Enligt den tidigare vice ordföranden Björn Andersson tog förbundet tidigt fram en handlingsplan för hur situationen skulle hanteras, men följde sedan inte den planen. Där stod bland annat att förbundet skulle göra en egen polisanmälan av de sexuella trakasserierna. Enligt Britta Lejon var dokumentet dock ett utkast som förbundsstyrelsen inte haft på sitt bord.

– Jag vet inte exakt vad den handlingsplanen innehöll, utkastet var aldrig uppe i förbundsstyrelsen. Kansliet arbetade fram ett dokument tidigt i processen, men jag lade mig i hanteringen och sa att hela frågan om vad som hänt måste upp i förbundsstyrelsen och att det inte bara kunde vara något som kansliet hanterade.

Har förbundet några uppgifter som tyder på att den anmälda styrelseledamoten kan ha utsatt andra personer för sexuella trakasserier?

– Ja, men det är uppgifter som vi inte har kunnat agera på.

Varför har ni inte kunnat det?

– Det har handlat om obekräftade misstankar, rykten, folk som varit illa behandlade men inte velat göra sak av det.

Britta Lejon säger att hon vid åtminstone ett tidigare tillfälle pratat med den anmälda styrelseledamoten om olämpligt beteende. Vad det handlat om eller hur många gånger det skett vill hon inte gå in på.

– Jag har genom årets lopp haft allvarliga samtal med några förtroendevalda, och den här personen är en av dem. Men då har det inte handlat om sexuella trakasserier, utan andra saker.

Kunde förbundet ha gjort något mer i det här ärendet?

– Med facit i hand önskar jag naturligtvis att vi kunde ha agerat snabbare. Samtidigt får jag konstatera att vi gjort vad vi kunnat utifrån den information vi haft. Det här har förmörkat mitt år som förbundsordförande och jag och styrelsen har ägnat mycket tid och möda åt att försöka göra rätt och leva upp till våra förpliktelser gentemot medlemmar och förtroendevalda.

Beslutet att lägga avdelningen vilande och förbundets hantering av uppgifterna om sexuella trakasserier har också fått förtroendevalda på flera håll i landet att lämna förbundet. Patricia Hertz, som varit klubbordförande i Ystad och ersättare i den tidigare avdelningsstyrelsen, är besviken på förbundets agerande.

– Jag och hela vår klubbstyrelse har gått ur förbundet. Vi vill inte förknippas med det här. Björn Andersson, som kämpat och slitit mer än 40 timmar i veckan för ST, stöttade en medlem och straffas för det. På ombudsmötet skulle vi välja en helt ny styrelse och fatta beslut som flyttade makten närmare medlemmarna. I stället läggs avdelningen vilande, säger Patricia Hertz.

Hon anser också att den tillfälliga styrelsen som nu leder arbetet i avdelningen inte valdes på ett demokratiskt sätt.

Även på häktet i Uppsala har den tidigare vice klubbordföranden Ida Karlsson valt att lämna sitt fackliga uppdrag och begära utträde ur förbundet.

– Jag kan inte vara med i ett förbund som hanterar uppgifter om sexuella trakasserier på det här sättet. Inför ombudsmötet kändes det som att allt var på väg åt rätt håll och skulle bli bättre. Men i stället valde förbundet att tysta ned allt och lägga avdelningen vilande, säger hon.

På andra håll i landet finns samtidigt förtroendevalda som knappt vet vad som har hänt i avdelningen.

– Det kom lite från ingenstans när förbundet gick ut med det här. Jag tog kontakt med vår dåvarande regionansvarige för att försöka ta reda på mer, men fick inte särskilt mycket information, säger Oliver Gerdin, som är klubbordförande på Tidaholm, och tillägger att beslutet inte fått någon påverkan på den lokala verksamheten där.

Enligt ST har beslutet att lägga avdelningen vilande inte lett till något större antal utträden bland medlemmarna och kansliet har inga uppgifter om nedlagda klubbar. Inte heller har det haft någon större påverkan på förhandlingarna med arbetsgivaren, enligt Britta Lejon.

– Vi har hela tiden lyckats svara upp emot våra åligganden mot arbetsgivaren och skött våra förpliktelser gentemot medlemmarna. Vi har också klarat av att förhandla och driva tvister. Min bild är att vi inte har missat någonting, säger hon.

Att flera förtroendevalda valt att lämna förbundet i besvikelse över hur situationen hanterats förvånar samtidigt inte förbundsordföranden.

– Jag vet att en del har lämnat, det vore konstigt om en sådan här stor inre konflikt inte märktes av någonstans. Ett viktigt uppdrag framöver är att se till att det finns en fungerande lokal organisation på alla platser i landet, det får vi jobba på under året vi har framför oss, säger Britta Lejon.

Den förtroendevalda som gjorde anmälan om sexuella trakasserier kunde arbeta vidare under våren och sommaren, men sjukskrevs efter förbundets beslut att lägga avdelningen vilande och återgick i tjänst först i slutet av förra året.

Trots allt som hänt har personen ändå bestämt sig för att vara kvar i ST och som förtroendevald.

– Jag står verkligen inte bakom det förbundet har gjort och har självklart övervägt utträde. Men jag har ändå valt att stanna, för medlemmarnas skull och för att det någonstans inom mig finns ett hopp om att allt till slut kanske kommer att bli bra.