Sveket mot de arbetslösa

LEDARE2003-12-16
Av:  Jan-Åke Porseryd

Rätten till arbete åt alla har gått som en röd tråd genom det svenska reformistiska 1900-talet.
Fackföreningar och politiska partier, framför allt socialdemokratin, har stridit för att sätta hela den arbetsföra befolkningen i jobb. Arbetslinjen har varit, och är, en central del i den svenska välfärdsmodellen.
Sysselsättningsgraden har också successivt stigit (med vissa tapp – senast under krisen på 1990-talet). Bara sedan september i fjol har antalet sysselsatta ökat med 55 000.
Men fortfarande återstår en öppen arbetslöshet på fyra procent; nära 200 000 personer är utan arbete.
Arbetslöshet är en personlig kris. Den slår hårt mot den enskilde och river upp stora hål i samhällets välfärd. Att hålla den enskilde ekonomiskt skadeslös för arbetslösheten var en del av den fulla sysselsättningens politik.
Men 1990-talets kris medförde – samtidigt som arbetslösheten ökade dramatiskt – en förödande urholkning av arbetslöshetsförsäkringen.

De flesta under 35 år har varit arbetslösa någon gång under de senaste tio åren, visar en undersökning som gjorts av Arbetslöshetskassornas Samorganisation. Tre av fyra som drabbats av arbetslöshet tvingas minska sin konsumtion. En halv miljon människor har tvingats ta lån eller gå till socialen för att klara perioder av arbetslöshet.

Fram till det tidiga 1990-talet var det självklart att a-kassan skulle ge ersättning för inkomstborfallet. Ersättningen var 90 procent och följde med i löneutvecklingen.
I dag får en tredjedel av löntagarna mindre än 80 procents ersättning p g a av inkomsttaket på 16 000 kr.
Den som tjänar mer än 16 000 kr i månaden förlorar stora pengar. Ju högre inkomst desto större förlust. En person med en inkomst på 25 000 kr i månaden går miste om drygt 10 000 kr varje månad. Ett så stort inkomstbortfall är naturligtvis svårt att klara vid långtidsarbetslöshet.
Allra värst drabbas de som ligger lägst lönemässigt. De som inte har något utrymme att spara för att skaffa en ekonomisk buffert. För den som tjänar 15 000 blir a-kasseutfallet 12 000 kr (före skatt) i månaden. Det ska räcka till hyra, mat, kläder och övriga privata omkostnader. För många finns ingen annan utväg än att söka socialbidrag.

Regeringen lovar för nästa år stora skattesänkningar för alla på totalt mer än 20 miljarder kronor.
Det hade inte varit orimligt att använda delar av dessa pengar för en snabb höjning av ersättningsnivåerna i a-kassan – för att åter uppnå inkomstbortfallsprincipen.
Regeringen och samarbetspartierna har visserligen ställt förbättringar i a-kassan i utsikt. Men frågan tycks inte ha högsta prioritet och har gång på gång skjutits på framtiden.
Så mycket står klart – a-kassan som system är i fara om alltför stora grupper upplever att de får för lite tillbaka. En marknad har redan öppnats för privata arbetslöshetsförsäkringar, som hotar att gröpa ur tilltron till den allmänna, solidariska a-kassan.
En sådan utveckling skulle vara ett svårt slag mot välfärden och därmed även mot de arbetslösa.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

ÄMNEN:

Arbetsmarknad
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA