Facket behövs i utvecklingen

DEBATT: UTVECKLINGSSAMARBETE2015-01-20
De svenska fackliga organisationerna bör med sin kunskap ännu starkare engagera sig i utvecklingsfrågor som arbetsvillkor, miljöfrågor och global skattekonkurrens, skriver Kristina Henschen.

Utvecklingen i världen går åt rätt håll. Sedan 1990 har fattigdomen halverats, levnadsvillkoren i världens slumområden har för­bättrats, lika många flickor som pojkar börjar skolan och tillgången till rent vatten har ökat. Men många utmaningar återstår. Klyftorna mellan världens rika och fattiga ökar och klimat­förändringarna riskerar att under­gräva de framsteg som gjorts i kampen mot fattigdom och hunger.

»År 2015 är det år då världen har inte mindre än tre chanser att sätta mänskligheten på rätt spår inför framtiden«, skriver vår nya biståndsminister Isabella Lövin, MP, i Sydsvenskan 5 januari. Det hon syftar på är de tre internationella FN-konferenser som kommer att sätta den internationella utvecklingsagendan för en lång tid framöver: förhandlingarna om FNs nya utvecklingsmål i New York, klimatkonferensen COP 21 i Paris och konferensen om hur världens utveckling ska finansieras i Addis Abeba.

Fackliga organisationer är, med sina fungerande modeller för medbestämmande och för att utjämna inkomstklyftor, viktiga utvecklings­aktörer. De behöver därför kraftsamla för att göra sina röster hörda i alla tre processerna. Människors möjlighet att organisera sig fackligt och tillsammans driva krav på löner det går att leva på, säker arbetsmiljö och sociala trygghetssystem är en nyckel till att stoppa exploateringen av såväl människor som miljö. Ändå är kopplingen mellan goda arbetsvillkor och utveckling svag i FNs förslag till nya utvecklingsmål. Det är något som vi nu måste försöka påverka.

Den fackliga rösten för en omställning till en miljömässigt mer hållbar världsekonomi och arbetsmarknad behöver också höjas. På en död planet finns inga jobb. Behovet av att klimat­säkra alla arbeten är akut. Genom social dialog kan facket bidra med konstruktiva lösningar så att inte arbetsvillkoren blir lidande.

Slutligen är statsanställda och fackförbund inom offentlig sektor centrala när finansieringen av biståndet diskuteras. Enligt organisationen Global Financial Integrity försvann 7 570 miljarder kronor från utvecklingsländerna i kapitalflykt 2011. Det motsvarar nästan tio gånger det totala biståndet samma år. För att täppa till läckorna behövs internationella skattesystem så att multinationella företag betalar skatt i alla de länder där de är verksamma, men också en transparent statsapparat med statsanställda som verkar för en kvalitativ offentlig servicesektor. Återigen är rätten att organisera sig en viktig förutsättning.

Den svenska fackföreningsrörelsen måste därför, i linje med vår stolta tradition och kunskap, fortsätta att engagera sig och ännu starkare vara del av dessa viktiga utvecklings­processer, för att säkerställa att

  • FNs nya utvecklingsmål omfattar världsfacket ITUCs krav på full sysselsättning med schysta arbetsvillkor samt sociala trygghetssystem för alla,
  • miljöfrågorna får ökat fokus i utvecklingspolitiken och att kopplingen mellan miljö och arbete förtydligas,
  • den globala »skattekonkurrensen« mellan länder, som syftar till att locka till sig företag genom låg skatt, stoppas.

Med detta sagt önskar jag er alla ett gott nytt utvecklingsår!


Kristina Henschen, chef LO-TCO Biståndsnämnd.

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.