”Facken använder sig inte av lagen”

FÖRDJUPNING: JÄMSTÄLLDHET2003-07-30
Margareta Winberg är besviken över att facken inte gjort mer för att minska löneskillnaderna mellan könen. – Nu har de fått det verktyg de ville ha, nämligen jämställdhetslagen. Men de använder det inte.

Margareta Winberg, som samordnar regeringens jämställdhetsarbete, konstaterar att arbetsgivarna inte har något större intresse av att eliminera löneskillnaderna mellan könen.

– Men det borde facket ha. De borde driva lönekartläggning och jämställdhetsplaner. Om det inte händer något borde de ta arbetsgivaren till jämställdhetsnämnden.

Hon säger att hon är förvånad över det ljumma intresset från fackligt håll. Margareta Winberg var ansvarig minister när jämställdhetslagen skärptes i januari 2001.

– När vi förberedde lagen var facken här väldigt mycket och uppvaktade. De såg konflikten med arbetsgivaren – det gick ju så långt att vi fick arga arbetsgivare och generaldirektörer på halsen. Jag tog ställning för facken och gav dem det verktyg de ville ha. Jag tycker att det borde ligga i deras intresse att använda det! Men det gör de inte. Det är lättare att komma hit och vara arg.

För Margareta Winberg är det egna arbetet och en skälig lön själva grunden för jämställdhet. Nästa år ska den nya jämställdhetslagen utvärderas.

– Om det behövs ska vi skärpa lagen ytterligare, förklarar hon.

Den fråga Margareta Winberg annars sätter högst är att bekämpa mäns våld mot kvinnor.

– I Sverige betraktar vi prostitution och trafficking som en form av våld mot kvinnor. Vi har agerat mot trafficking och vi har vår könköpslag som vi försöker få andra länder att ta. Annars flyttar sig problemet bara.

När det gäller TCO-kravet på höjd taknivå i föräldraförsäkringen för att förbättra jämställdheten är hon betydligt svalare.

– Vi vet att högavlönade välutbildade män tar ut föräldraledighet i större utsträckning än lågavlönade. Det talar emot att en takhöjning skulle vara lösningen. Jag tror inte att det skulle vara ett stort bakslag för jämställdheten om vi inte lyckas höja taket.

– Och varför ska vi alltid köpa papporna? Det handlar mer om värderingar och attityder än om ekonomi.

Däremot vill hon att fler dagar endast ska kunna tas ut av pappan.

– Vi har infört en andra pappamånad, och jag tycker att vi kan fortsätta på den vägen. Många pappor är glada över att ha pappamånader som stöd mot arbetskamrater och chefer, och kanske också mot hustrur och sambor.

Sextimmarsdagen har varit en av Margareta Winbergs hjärtefrågor. I dag konstaterar hon att ingen i hennes parti driver den längre, inte hon själv heller. Sex timmars arbetsdag är ”en vacker, fin och härlig tanke”, säger hon, men ekonomiskt omöjlig att genomföra.

– Man skulle ju kunna hävda att vi får igen pengarna genom minskad stress och färre sjukskrivningar, men vi räknar tyvärr inte så. I stället blir det en utgift under ganska lång tid innan intäkterna kommer. Dessutom finns det ju de som anser att möjligheterna att bestämma över arbetstiden är viktigare än kortare arbetstid.

Margareta Winberg kallar sig inte längre jämställdhetsminister. Hennes officiella titel är – förutom vice statsminister – minister med ansvar för samordning av regeringens jämställdhetsarbete. Anledningen är att jämställdhetsfrågorna nu ska stå på alla ministrars dagordningar.

– Om människor vill tala om diskriminering inom högre utbildning ska de tala med utbildningsminister Thomas Östros och inte med mig. Det jag ska vara är bakblåsare.

I en första blåsning har hon skickat sina regeringskollegor på utbildning i jämställdhet. Sedan ska departementschefer med ansvar för lönefrågor utbildas, och därefter alla övriga chefer i Regeringskansliet.

Därnäst är det myndigheternas tur. En styrgrupp med Margareta Winbergs statssekreterare Lise Bergh som ordförande arbetar med ett förslag om hur myndigheterna kan styras mot jämställdhet.

– Det viktigaste medlet är budgeten, anser Margareta Winberg. I projektet ”jämna pengar” undersöker vi hur man kan göra budgeten mer jämställd. Vi kan också styra genom regleringsbreven till myndigheterna och genom riktlinjer, till exempel för de regionalpolitiska tillväxtprogrammen.

Styrgruppen ska också föreslå metoder för jämställdhetsarbetet i departement och myndigheter. Först 2005 kommer en förändring att märkas i budgeten, bedömer Margareta Winberg

– Vi har ju en ryggsäck som är många hundra år gammal, så ska man nå långvarigt resultat måste man arbeta så här. Det är ett tålmodigt vardagsarbete, inga flashiga projekt.


Dagarna före vårt besök hos Margareta Winberg blev Regeringskansliets handlingsplan för jämställda löner färdig (se Statstjänstemannen nr 2).

Den har utarbetats efter krav från Jämo och visar att lönerna är allt annat än jämställda i Margareta Winbergs fögderi:

– Jag är inte förvånad. Kanslihuset är en spegelbild av samhället i övrigt. Också här värderas kvinnors och mäns arbete olika. Men det är inte så lätt för enbart arbetsgivaren att rätta till det. Även de fackliga organisationerna får ta på sig ett ansvar.

Men Margareta Winberg håller med om att regeringen borde gå före.

– Och det ska vi försöka göra, lovar hon.

I staten som helhet utgör kvinnornas löner cirka 84 procent av männens. Om arbetstid, utbildning, ålder, sektor och yrke vägs in så utgör en kvinnolön 92 procent av en manslön, enligt Medlingsinstitutet och SCBs statistik för 2001.

Vad ska regeringen göra åt löneskillnaderna i staten?
– Det handlar även här om att komma åt dom sneda strukturer som värderar kvinnor lägre än män. Men vi måste också fråga kvinnor varför de har valt att jobba där de gör. Varför är det till exempel ett kvinnogöra att vara assistent?

Är inte det att lägga skulden på kvinnorna?
– Nej, jag tycker att även sådana områden tjänar på att både kvinnor och män jobbar där. Sedan är det klart att de ska värderas upp. Jag ser ju att de assistenter som jag kommer i kontakt med gör ett väldigt kvalificerat jobb.

Ser du en konflikt mellan den individuella lönesättningen och jämställda löner?
– Ja, av det skälet att kvinnor är sämre än män på att ta för sig. I Regeringskansliet ser vi att särskilt unga nyanställda kvinnor och kvinnor på 45+ släpar efter. Och det ligger inte i sakens natur att arbetsgivaren tar initiativ till att lägga på några tusen kronor på lönen.

Margareta Winberg tycker sig ha lyckats med flera frågor under sin tid som jämställdhetsansvarig i regeringen: skärpningen av jämställdhetslagen, det aviserade förslaget om kvinnors representation i bolagsstyrelser, nordiskt arbete mot trafficing samt ett projekt som lett till att ett stort antal manliga nätverk för jämställdhet har skapats.

Missnöjd är hon egentligen bara med lönefrågan.
– Men den ”äger” jag inte själv. Det känns frustrerande att sitta här och inte ha verktygen, utan någon annan ska agera. Och de har fått verktyget, nämligen jämställdhetslagen, och ändå händer ingenting!

Margareta Winberg

PRIVAT

Ålder: 55 år

Familj: Sambo med Jörn Svensson, fd riksdagsledamot (v), tre vuxna barn och ett barnbarn.

Bor: Nälden i Jämtland och i Stockholm.
Inkomst: 82 000 kr i månaden.

Favoritmat: Strömming med potatismos, lingon och skirat smör.

Arbetsfördelning hemma: Tycker mycket om att laga mat. Jörn sköter hem och städning.

Vill bli: Ömsom rektor för flickskola, ömsom ambassadör i Afrika.

KARRIÄR
Riksdagsledamot sedan 1981.

Ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet 1990–1995.

Ordförande i riksdagens jordbruksutskott 1992–1994.

Jordbruksminister 1994– 1996.

Arbetsmarknadsminister 1996–1998.

Jordbruksminister och ansvarig minister för jämställdhetsfrågor 1998–2002.

Sedan 2002 vice statsminister.

Sedan 1 januari 2003 ansvarig för samordning av regeringens jämställdhetsarbete.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.