Bild: Martin Skoog

Forum för levande historia har fått ett öppnare klimat

SÅ GICK DET: FORUM FÖR LEVANDE HISTORIA2023-05-17

Under flera år hade Forum för levande historia stora problem med arbetsmiljön, och under en period lade fackklubbarna på myndigheten ned sin verksamhet. Men i dag är situationen en annan. Tilliten mellan medarbetare och arbetsgivare har sakta byggts upp igen, berättar Mia Taikon, ST-medlem och skyddsombud.

Hösten 2016 skickade fackliga företrädare och skyddsombud på Forum för levande historia ett brev till kulturdepartementet där de krävde en granskning av förhållandena på myndigheten, något som Publikt rapporterade om. I brevet riktades stark kritik mot ledningen, och arbetsmiljön beskrevs som mycket dålig. Det gjordes också en anmälan till Arbetsmiljöverket. Ett år senare konstaterade Statskontoret i en rapport att arbetsmiljöproblemen fortfarande var allvarliga och att medarbetarna hade mycket lågt förtroende för ledningen.

Nu

– I dag ser det helt annorlunda ut, jag ser ljuset! säger Mia Taikon, ST-medlem och skyddsombud på Forum för levande historia.

Men botten var inte nådd när Publikt skrev om situationen på myndigheten 2016 och 2017, berättar hon. Efter det blev det ännu värre, och alla fackklubbar lade ned sin verksamhet eftersom det inte fanns någon som orkade driva kampen.

– Då var vi verkligen nere i ett svart hål och det var många som mådde dåligt.

Exakt vad det var som gjorde att det vände är svårt att ta på, säger hon. Kanske var det att tiden gick och att den infekterade konflikten sakta övergick till en gemensam beslutsamhet, en känsla av att ”så här kan vi inte ha det”, menar Mia Taikon.

– Det första steget var att fackklubbarna återbildades och att vi fick tre skyddsombud, vilket är ganska många med tanke på att vi är en mycket liten myndighet. Ledningen, som till viss del hade bytts ut, välkomnade det och tillsammans har vi sakta byggt upp det systematiska arbetsmiljöarbetet igen. Vi har också tagit hjälp av en extern konsult.

På senare tid har en omgörning av kontoret och omfattningen av distansarbete efter pandemin varit två stora frågor som satt det nya samarbetet mellan fack och arbetsgivare på prov. I båda fallen har arbetsgivaren lyssnat på – och till viss del anpassat sig efter – medarbetarnas önskemål, tycker Mia Taikon.

– Tidigare fick vi information först när ett beslut var taget, nu har alla medarbetare involverats och fått säga sitt. När det gäller kontoret vet jag att ledningen först ville ha aktivitetsbaserat, men efter att ha lyssnat på oss blev det en lösning med fasta platser.

Enligt Mia Taikon är den viktigaste skillnaden mellan då och nu att man lyckats bryta den tystnadskultur som rådde.

– I dag kan jag säga precis vad jag tycker och känner, och i stället för att mötas av mothugg eller tystnad får jag följdfrågor i stil med ”hur menar du då?” eller ”kan du ge ett konkret exempel?”. Det är enorm skillnad.

Men Mia Taikon poängterar att flera utmaningar återstår.

– Det gäller till exempel arbetsbörda och stress. Det finns en ömsesidig vilja att ta tag i problemet, men hur är en annan nöt att knäcka. Men jag har tilltro till det arbete vi gör i dag och jag hoppas att det kan fortsätta i samma anda.

Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA