Lisa Förare Winbladh: Choklad med eftersmak
Negerboll. Barndomens oskyldiga sötsak fick plötsligt en bitter bismak. Namnet byttes diskret till chokladboll för tjugo år sedan samtidigt som salmiakpulvret negersnus lika diskret döptes om till hockeysnus.
Negerkyssarna blev till chokladkyssar. Och så var det inte mer med det.
Tills en vän för en tid sedan hävdade att det kanske var larvigt och politiskt korrekt att inte kalla det för negerboll och förklarade att han minsann tänkte kalla det negerboll som det hette när han var barn. En annan vän blev upprörd och menade att det var arrogant att använda nedsättande termer som förde tankarna till slaveri. Och så var debatten i full gång. Ord bollades, politiska ståndpunkter intogs, ifrågasattes och försvarades.
Medan vi käbblar om terminologin arbetar en kvarts miljon barn i kakaoproduktion på Elfenbenskusten. De sliter under arbetsförhållanden som liknar slaveri för att producera kakaon som kanske hamnar i just… ehum, chokladbollen. Det finns många tecken på att människohandel förekommer. Barn köps och säljs för att du ska kunna köpa 200 gram choklad för 14:90. Samma personer som går med i Facebook-grupper mot trafficking och indignerat skriver på listor äter glatt choklad som bidrar till just det.
— • l• —
Att visa sin moraliska förträfflighet genom att använda rätt ord är väldigt lätt. Det kostar ingenting. Men jag tror att barnen som arbetar upp till tolv timmar om dagen och använder bekämpningsmedel med undermålig skyddsutrustning förmodligen ger blanka sjutton i om vi byter namn på våra godsaker.
När jag gjorde research inför en artikel för en tid sedan märkte jag att chokladen började smaka sämre när jag inte viss¬te var den kom ifrån. »Jamen«, knotar du, »den rättvisemärkta chokladen är ju dyrare. Och är den verkligen lika god?«
Då undrar jag: Sen när har smaken och priset varit viktigare än de mentala smaklökarna?
— • l• —
Tänk dig själv en middag hos goda vänner. Värdinnan sätter en ljuvligt doftande gulasch framför dig. Du känner aromerna av söt paprika, kummin och kött som fått sjuda tills det är smältande mört. Den första tuggan smakar himmelskt. Just när du lyckligt för gaffeln till munnen med den andra tuggan säger värdinnan stolt:
– Ja, tänk att gamla Tessan kom till heders. Golden retriever har ju faktiskt den allra bästa smaken.
Äter du upp? Det är ju utsökt, billigt och till och med en lovvärd ekologisk återanvändning. Nä, tänkte väl det.
Jag kan inte påstå att jag är konsekvent; jag ställer inte till scener när jag bjuds choklad. Jag köper choklad av mina favoritmärken eftersom jag kontrollerat att de i alla fall inte tillhör de värsta exploatörerna. Men större delen av chokladen jag äter är numera rättvisemärkt, och helst ekologisk också.
Jag smaksätter därför helst chokladbollarna med utmärkt ekologisk rättvisemärkt kakao. Och jag kallar dem just chokladbollar. Både ingre-
diensen och ordet känns helt enkelt bäst i munnen.
Lisa Förare Winbladh är matskribent och en av grundarna till matsajten Taffel.se.
Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.
Det är så många produkter man troligen inte köpt om man veta hela sanningen. Finns det någonstans samla information?