Martin Schibbye: Dags att satsa på samarbete med Eritrea

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2018-12-11
Det är hög tid att för Sverige att bryta beröringsskräcken och avmystifiera Eritrea, för fredens skull, skriver Martin Schibbye i en krönika.

När jag gjorde mina första resor till Afrikas horn sades det att när »djävulen reser på semester reser han till Hornet«. Efter sommarens utveckling i Etiopien och freden med Eritrea är det hög tid att i stället för att tala om Afrikas horn tala om Afrikas hopp.

Sommarens nyhetsbilder på människomassorna på både Asmaras och Addis Abebas gator har bränt sig kvar på näthinnan.

Allt började med att Etiopiens nytillträdda premiärminister Abiy Ahmed under sina första hundra dagar vid makten släppte tusentals politiska fångar, bjöd in exilmedier, tog bort terrorstämpeln på rebellgrupper och accepterade fredsavtalet med Eritrea.

Det var en sällan skådad uppvisning i politiskt mod – som troligen leder till ett fredspris under 2019. Kanske har vi i Europa något att lära av den här ledaren, som utan blod­spillan tar sitt land bort från ett auktoritärt styre mot ett mer demokratiskt?

Fredsavtalet med Eritrea slog sedan bort den Berlinmur som stått mellan folken de senaste tjugo åren.

Sveriges relationer med Etiopien är djupa – men det är hög tid att för freden också bryta med beröringsskräcken och avmystifiera Eritrea.

De senaste åren slogs jag under mina reportageresor till Eritrea av hur lite kontakt det fanns mellan våra länder: Man ser inga spår av några biståndsprojekt, ungdoms­utbyten eller investeringar.

Tittar man bakåt i historien finns starka band att knyta an till, från missionärernas arbete under 1900-talet till solidaritets­kampanjer under det långa befrielsekriget.

Förklaringen till isoleringen är den sedan 17 år fängslade samvetsfången Dawit Isaak och att man länge litat enbart till den tysta diplomatin för att nå en lösning.

Men frågan är om inte Sveriges relation till Eritrea är alltför viktig för att överlämnas till våra politiker. Varför inte, inspirerade av freden och de borttagna sanktionerna, inleda samarbeten mellan skolor, sjukhus, musikfestivaler, fotbollsklubbar och företag i respektive land?

Det kan låta naivt att komma med idéer om kultur­samarbeten, men jag tror att det krävs för att nya kontakt­ytor ska öppnas upp – människa till människa, förening till förening. Utan att man för den skull viker en tum i kravet på Dawits frihet.

Det är också oundvikligt att jämföra med mitt eget fall. Jag är en fri man i dag eftersom Sverige från första stund prioriterade relationerna med Etiopien där jag satt fängslad.

Sverige kom fram till att samtal och dialog med diktaturen skulle ha störst möjlighet att leda till önskat resultat.

Fokus låg på att få ut svenska medborgare – inte att bekämpa eller förnedra ett land.

Den närmaste tiden innehåller en gyllene möjlighet för oss landsmän till Dawit Isaak att fråga oss själva vad vi kan göra för att bryta isoleringen av Eritrea. Både för freden och för hans frihet.


Martin Schibbye är chef­redaktör på reportagesajten blankspot och skriver just nu på en bok om eritrea.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.