Sandra Dahlén är skribent och utbildare i likabehandlings- och sexualitetsfrågor.
Bild: Saga Berlin.
Sandra Dahlén är skribent och utbildare i likabehandlings- och sexualitetsfrågor.

Sandra Dahlén: Den bedrägliga neutraliteten

KRÖNIKA: GÄSTKRÖNIKA2019-10-10

Mellan lunchtuggorna häromdagen läste jag en vetenskaplig artikel om ett uppmärksammat diskrimineringsfall. En kvinna fick inte anställning på SAS eftersom hon inte var beredd att ta av sig slöjan på jobbet. Företaget hänvisade till en neutral klädpolicy – och fick rätt. Jag märker nu hur artikeln inte vill lämna mig. Den följde med in under träningspasset, sedan under frukosten och nu på tåget till staden där jag ska föreläsa.

Jag funderar på vad sådana här rättsfall signalerar och leder till i praktiken. Verksamheter med lite lägre status har vanligtvis en större mångfald vad gäller etnicitet och religion. Men arbetsplatser med högre status – som många tjänste­manna­yrken – har redan nu ofta en homogen sammansättning. Diskriminering utifrån efternamn och religion är väl belagt inom forskningen. Att sortera bort kompetent personal utifrån idéer om neutral klädsel blir problematiskt i tider med skriande behov av just kompetens.

Någon kanske tänker att vi kan vara olika på arbetsplatser men att det inte behöver skyltas med – slöjan kan få stanna hemma. Men kläder och symboler behöver inte alls handla om att skylta för skyltandets skull, utan om att följa religionens regler eller att stå upp för den man är – vilket kan vara viktigt för att kunna göra ett bra arbete.

När olikheter inte blir synliga är det också lätt att tro att alla är så lika på en arbetsplats. Att bära markörer som davidstjärnor, kors eller regnbågar leder till att olikheter synliggörs och normaliseras – vi är olika och det är normalt. Med sådana markörer behöver dessutom människor inte lägga energi på att gång på gång "komma ut".

Men det som verkligen snurrar hos mig är det bedrägliga med neutralitet. Som utbildare möter jag hela tiden verksamheter som utgår ifrån neutralitet – eller snarare påstår sig göra det. På en verksamhet som tog emot våldsutsatta kvinnor och barn berättade den enda öppet lesbiska medarbetaren att hon förväntades ligga lågt med sin läggning gentemot de hjälpsökande – ingen regnbåge någonstans och undvikande svar på frågor om relationer och familj. Det var viktigt med en neutral utstrålning, så att inte kvinnorna skulle känna avstånd och tro att hon inte förstod deras situation. Men vilka räknas som kvinnor? För de homo- och bisexuella kvinnorna och barnen skulle en öppen lesbiskhet kunna vara en fördel för att bygga förtroendefulla relationer.

Så vad är egentligen neutralt och för vem?

Indirekt diskriminering är när det finns en regel som verkar neutral men i praktiken missgynnar grupper. I det här fallet bortsåg jurister från det. Men vi andra behöver inte göra det. Vi kan skapa arbetsplatser med mångfald – för kompetensförsörjningens, värdighetens och kreativitetens skull.


Sandra Dahlén är skribent och utbildare i likabehandlings- och sexualitetsfrågor.

Detta är en krönika. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.