Serietecknare i Zolas fotspår

KULTUR: BÖCKER2012-08-14
"Vissa böcker är romanromaner. Åh, att få sjunka in i en helgjuten berättelse med rejäl början och slut", skriver Sanna Töringe och tipsar om en bok som bjuder på just denna upplevelse.

Att vika lakan, laga förgasare, plocka hallon eller hämta barn på dagis kan vara intressant, om man läser om dessa vardagliga sysslor i en riktigt bra text.

Vikbodagbok II. Ola Klippvik är kulturskribent och författare. Han bor någonstans på landet utanför Söderköping med en kvinna som han benämner G, katt och två barn. Jag vet rätt mycket om honom. Han är lite gnällig och bitter, men det blir man lätt om man ständigt är fattig. Jag tror inte att han lagar speciellt god mat. Kvinnan han lever med skriver också, och plockar kantareller. Inget dramatiskt händer i deras liv, men flera av deras vänner skiljer sig.
I Vikbodagbok II skriver författaren om alla vardagens små glädjeämnen och bekymmer. Jag läser nästan i ett sträck och har aldrig tråkigt, för detta är en vackert enkel och balanserad prosa. Man kan även leta efter en tidigare volym, Vikbodagbok. (Natur & Kultur).

Väldigt sällan fin är en romandebut av Sami Said. Här finns också ett befriande återhållsamt språk. I korta meningar berättar Noha om sitt liv på studentkorridoren. Hans familj kommer från Eritrea och är muslimer. Noha uppvaktas av en svensk ung kvinna, som i ett slags naiv oskuld försöker förföra honom. Han träffar också på Fredrik, som konverterat till islam och nu kallar sig Abdullah. Det är roligt och träffsäkert och allt handlar om identitet. Sami Said kan verkligen berätta om de här sakerna. Men när romanens huvudperson följer med sin far till Eritrea blir det genast mindre intressant. Här skildras allt utifrån, i mer ytliga svep. (Natur & Kultur)

Sanningen. Vissa böcker är romanromaner. Åh, att få sjunka in i en helgjuten berättelse med rejäl början och slut, att få följa några människor genom sommarbad, lögner, bastu, kärlek och död! Allt detta serveras i Sanningen av Riikka Pulkkinen. (Norstedts)

De anhöriga. Pelle Forshed är serietecknare och illustratör. Hans serienovellsamling De anhöriga handlar om hemtjänsten. Det låter kanske inte så kul, men i den här sortens extrema realism, där inget är för futtigt för att skildras, så blir det så bra. Den lilla, lilla gumman i sängen, hennes son med hängmage som vill ha sexorgier på Mallorca, vård­biträdet som stressar från den ena gamlingen till den andra… »…ett hörn av verkligheten sedd genom ett temperament«, som Emile Zola skulle ha sagt. (Kartago)

 

Sanna Töringe är kulturjournalist. Hon tipsar om böcker i Publikt.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.