Ensam är inte stark

LEDARE2003-06-27
Av:  Jan-Åke Porseryd

Hur formuleras en ny lönepolitik för ett fackförbund, en lönepolitik som ska locka nya medlemmar?

ST  behöver många nya medlemmar för att behålla nuvarande numerär. Med de stora pensionsavgångarna i staten försvinner tiotusentals medlemmar de närmaste åren.

Inom ST pågår f n – inför kongressen i höst – diskussioner om hur en lönepolitik ska formuleras. Det handlar om att hitta ett synsätt på lönen som lockar nya medlemmar – ”välutbildade och unga” som det beskrivs i STs dokument – och som samtidigt kan accepteras av nuvarande medlemmar.

Lönepolitiken ska utgå från STs fackliga värderingar. Det slås klart fast i det diskussionsmaterial som förbundet sammanställt.

Alla ska ha rätt till reallöneskydd. Det är bra med tydliga löneskillnader och stora löneskillnader är motiverade om det är stora skillnader i vilka krav som ställs på arbetet. Det är några andra utgångspunkter.

En omstridd fråga är den om lönesättningssamtal, en ny modell för löneförhandlingar där lönen sätts i enskilda samtal mellan den anställde och chefen.

Synen på denna typ av löneuppgörelser har på bara några år förändrats inom ST.

”Lönesamtal får dock inte leda till att lönesättningen sker då, utan den ska ske i kollektivavtalsförhandlingar mellan parterna”, skrev den dåvarande förbundsstyrelsen i ett lönepolitiskt program för 2000-talet till ST-kongressen 1999.

På STs förhandlingsråd i Upplands-Väsby i november 2001 sände den nuvarande styrelsen upp en försöksballong om att pröva lönesättningssamtal. Då blev det ett tydligt nej från rådet.

Nu har ett tjugotal avdelningar infört modellen på hela eller delar av arbetsplatsen, enligt Statstjänstemannens reportage i nr 6 i år. Varannan avdelningsordförande som besvarade tidningens enkät bedömde att lönesättningssamtal kommer att införas i deras avdelning de närmaste åren. Samtidigt trodde nära häften av de som svarade att facket försvagas.

De som har svårt att göra sig hörda i dag får det svårt, facket tappar greppet om helheten, cheferna klarar inte av samtalen, det är inte två jämstarka parter som möts, var några invändningar i reportaget.

Oavsett hur STs lönepolitik utformas, så är det viktigt att inte tappa bort fackliga grundidéer som solidaritet, rättvisa, humanism och gemensam styrka.

”…att stärka sammanhållningen och solidariteten på arbetsplatsen…”  Så uttrycker ST det i paragraf ett i förbundets stadgar. Då kan inga grupper lönemässigt få glömmas bort.

De röstsvaga grupperna, de som inte är konkurrensdugliga på marknaden, de som inte har tillräcklig utbildning, de som inte är chefens favoriter, de arbetshandikappade, de som inte orkar med i det hårda tempot – alla behöver de mer än andra fackets stöd. Det kräver det gemensammas bästa.

Regeln ensam är inte stark är lika giltig i dag som någonsin.

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

ÄMNEN:

Löner ST
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.