Eva Nikell är projektledare på Diskrimineringsombudsmannen.
Bild: Sören Fröberg
Eva Nikell är projektledare på Diskrimineringsombudsmannen.

»Jag tycker om musik som vågar tänja på gränserna«

FÖRDJUPNING: INTERVJU2009-06-02

Eva Nikell, projektledare på Diskriminerings­ombudsmannen och ST-medlem, brinner för jazz på fritiden. I många år har hon suttit i styrelsen för stödföreningen till jazzklubben Fasching i Stockholm.

Hur kom det sig att det blev just jazz?

– Det var redan i tidig barndom. Jag lyssnade mycket på mina föräldrars skivor. Det var stenkakor med klassiker som Duke Ellington, Ella Fitzgerald och Alice Babs. Vi hade en radiogrammofon där man kunde ladda fem skivor i taget, en föregångare till LP-skivan.

Kommer du ihåg någon speciell låt från den tiden?

– Jag lyssnade mycket på Rhapsody in Blue av George Gershwin. Den första skivan jag köpte själv var en LP i vinyl med Ella Fitzgerald, Ella in Berlin. Då var jag 13 år. Hon var den stora idolen för mig på den tiden och jag kunde varenda låt utantill. En del kan jag fortfarande…

Vilka favoriter har du i dag?

– Jag har väldigt många favoriter. Jag lyssnar gärna på harmonisk experimentell jazz och på genreöverskridande musik. Jag lyssnar gärna på yngre eller våghalsiga svenska musiker som Paavo och Linda Kallerdahl. Jag tycker mycket om musik som vågar tänja på gränserna.

Vad gör ni på Fasching?

– Det är Sveriges största jazzklubb. Det är konserter i princip varje kväll med jazz i modern mening, med både svenska och utländska artister. Och genreöverskridande musik av olika slag.

Vilken funktion har du i Föreningen Faschings vänner?

– Jag var ordförande för vänföreningen under flera år och sitter fortfarande kvar i styrelsen. Jag har försökt att hitta nya former för att aktivera medlemmarna. Vi är ungefär 1 300 medlemmar och lämnar vissa ekonomiska bidrag till klubben, vi stöttar med pengar till investeringar och till exempel barnjazzprogram och andra aktiviteter som är svåra att få att gå ihop ekonomiskt. Och så jobbar vi för att öka antalet medlemmar med medlemsaktiviteter av olika slag. Bland annat har vi samarbetat med Filharmonikernas vänner på Konserthuset.

Spelar du något instrument själv?

– Jag spelade klassisk gitarr under några år i skolan. Men jag har aldrig varit så intresserad att det blivit något. Det är mest sång och röst jag har velat utveckla. Jag har gått sommarkurser och kvällskurser i många år. Under ett helt år var jag tjänstledig på halvtid för att gå en deltids­utbildning i jazzsång på Kulturama här i Stockholm.

Blir det några gig som sångers­ka då?

– Jag får fixa det mesta själv. Jag har satt upp scenprogram på Café Aguéli vid några tillfällen där jag sjunger och pratar och kopplar samman musik med dikter och texter. Men det blir inte så ofta.

Vad har jazzintresset gett dig i övrigt i livet?

– Det har naturligtvis gett mig tillträde till väldigt mycket bra musik och det har gett spännande inblickar i hur musiklivet fungerar. Jag är engagerad i jämställdheten inom musiklivet – och då får man slita riktigt rejält om det ska hända något.   

ÄMNEN:

Kultur
Typ
Vet du mer om det ämne som artikeln handlar om, eller om du har tips till redaktionen i något annat ämne, kan du lämna ditt tips här. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.
Om du anser att artikeln innehåller fel, beskriv här vad dessa fel består i. Du kan också skicka ett mejl till redaktionen.

Om du vill debattera det ämne artikeln handlar om, kan du skicka in en debattartikel till Publikt för publicering under vinjetten Debatt. Publikt publicerar inte anonyma debattinlägg, du måste därför alltid ange ditt namn och dina kontaktuppgifter. Redaktionen förbehåller sig rätten att korta och redigera insända debattartiklar. Skicka ditt inlägg som ett Worddokument på mejl till redaktionen.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
CAPTCHA