Före reformeringen av Arbetsförmedlingen behövdes ingen strategi mot vita fläckar, skriver STs Johan Eklund och Åsa Johansson.
Bild: Ulf Palm, Emil Tjärnström
Före reformeringen av Arbetsförmedlingen behövdes ingen strategi mot vita fläckar, skriver STs Johan Eklund och Åsa Johansson.

Nu krävs handlingskraft i arbetsmarknadspolitiken

DEBATT: ARBETSFÖRMEDLINGEN2021-01-14
Att Arbetsförmedlingen lämnat mindre orter har drabbat både de arbetslösa och orternas möjlighet att utvecklas, skriver Åsa Johansson och Johan Eklund, ST inom Arbetsförmedlingen. De anser att regeringen måste skjuta till ytterligare pengar till myndigheten.

Dagens kris på arbetsmarknaden liknar inte tidigare kriser, som i första hand slagit mot industrin. Nu är den privata tjänstesektorn hårdast drabbad. Det är den som under lång tid stått för sysselsättningsökningarna i många regioner, framför allt i storstäderna och större städer. Även många små och medelstora kommuner har drabbats av skenande kostnader på grund av stigande arbetslöshet.  

När krisen är förbi kommer de ”gamla” jobben inte tillbaka. I stället kommer nya att uppstå, med krav på annorlunda – och sannolikt högre – kompetens.

Konsultföretaget SVAMAC, Svenskt arbetsmarknadsanalytiskt centrum, identifierar i en rapport som presenterades i december ett antal problem på den svenska arbetsmarknaden:

  • Strukturarbetslösheten ökar och blir en allt större utmaning.
  • Bristen på utbildad arbetskraft ökar, vilket orsakar allt större matchningsproblem.
  • Många lokala arbetsmarknader drabbas av minskad sysselsättning.
  • Färre arbetade timmar ger lägre skatteinkomster för staten, regioner och kommuner.
  • Den regionala kunskapen om arbetsmarknaden urholkas och den statliga Arbetsförmedlingen överger landsbygden, där den behövs mest.

På grund av fjolårets kraftiga budgetminskningar så har Arbetsförmedlingen koncentrerat sitt kontorsnät till större städer, där det redan finns privata aktörer som är beredda att jobba med matchning till arbete. Glesbygdskommuner lämnas åt sitt öde på grund av att det inte blir tillräckligt lönsamt att ha ett kontor eller etablera en verksamhet där. Det drabbar inte bara enskilda arbetssökande, utan påverkar även många mindre kommuners möjlighet att växa och utvecklas.

På mindre orter är det tänkt att arbetssökande ska få hjälp på servicekontor och genom digitala tjänster, men det fungerar dåligt för personer som står längre från arbetsmarknaden. De har ett behov av att få hjälp med skräddarsydda lösningar med både matchning, utbildning och praktik.

Regeringen hävdar att extra mycket resurser de närmaste åren anslås för särskilda åtgärder för dem som behöver mest stöd på arbetsmarknaden. Men vi ser inte att det är detta som pengarna går till. I STs rapport 3 förslag för en bättre reformering av Arbetsförmedlingen visas att den pågående förändringen av Arbetsförmedlingen innebär att en mindre andel av resurserna läggs på den grupp arbetssökande som har svårast att få jobb och är i störst behov av särskilda insatser, medan allt mer resurser läggs på åtgärder som rör grupper som kan få ny anställning utan stödåtgärder.

Den allvarliga situationen löses inte av att regeringen satsar extra resurser på att köpa in matchningstjänster. Eftersom både problem och lösningar ser olika ut i olika delar av landet krävs det samverkan mellan olika parter för att rätt åtgärder ska kunna sättas in. Där har den lokala Arbetsförmedlingen tidigare både fungerat som nav i diskussionerna och haft möjlighet att gå in med ekonomiska resurser till olika samarbetsprojekt på arbetsmarknadsområdet.

Arbetsförmedlingen har tidigare varit en garant för att den statliga arbetsmarknadspolitiken nått människor i hela landet på ett så likvärdigt sätt som möjligt. I dag känner sig många kommuner och arbetsgivare övergivna med sina problem.

Det är positivt att regeringen nu sänder signalen att Arbetsförmedlingens lokala närvaro måste öka. Men det räcker inte med att ge direktiv, ytterligare ekonomiska medel måste också skjutas till. Först då har Arbetsförmedlingen möjlighet att ta itu med de problem vi nu står inför.

Regeringen måste kunna visa att Arbetsförmedlingen prioriterar dem som har svårast att få ett jobb, att myndigheten finns på plats på riktigt i hela landet, och att staten fortsatt tar sitt ansvar för arbetsmarknadspolitiken. Om man inte visar politisk handlingskraft nu, kommer många människor att fastna i en långvarig arbetslöshet och deras utanförskap att cementeras. Det måste förhindras till varje pris.

 

Åsa Johansson

Ordförande ST för inom Arbetsförmedlingen 

Johan Eklund

Kommunikationsansvarig i ST inom Arbetsförmedlingen

Detta är ett debattinlägg. Det är skribenten som svarar för innehållet och de åsikter som förs fram i texten.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.