Centern vill ändra på stelbent stat

FÖRDJUPNING: VAL 20062006-05-09
Centerpartiets ordförande Maud Olofsson är nummer tre i ST Press serie med partiledarintervjuer. Vi har bett om hennes syn på statliga myndigheter, statligt ägande, arbetslivets villkor och annat som är viktigt för STs medlemmar.
Centerpartiet anser att många av statens institutioner är alldeles för centralstyrda. Därför vill partiet att exempelvis arbetsförmedlare ska kunna agera friare än vad de kan i dag. Och partiordförande Maud Olofsson vill stimulera staten genom mer konkurrensutsättning.

Om centerpartiet fick makten och behöll den i tjugo år, vad skulle vara den största skillnaden?

–Det skulle vara ett samhälle där man kan försörja sig och till och med bli rik på hederligt arbete. Vi kommer att ha mycket mer småföretag. Vi har ett grönare Sverige, där vi använder våra svenska företag till att utveckla miljöteknik.

–Sverige är också öppet för människor från andra länder och för nya tankar och influenser utifrån.

–Det sista är trygghet: En välfärd som mer respekterar den enskilde. Den är offentligt finansierad, men den kan utföras av privata alternativ, kooperativa alternativ eller på annat sätt.

Ni talar om federalism. Vad betyder det för den svenska samhällsapparaten?

–Den skulle vara mindre centralstyrd, mer lokalt och regionalt styrd, och olikheterna skulle vara en styrka. Vi vill reglera vad var och en har för uppdrag: staten, kommunen, regionen och EU. Och så förstärker man den enskilda människans nivå, det vill säga köksbordet.

Finns det områden som bör föras från staten till regionerna?

–Ja, till exempel en del av högskolan. Jag tror att vi skulle få en större dynamik i regionerna om det var så. Större regionalt inflytande över infrastruktursatsningar. Ansvaret för regionala företagssatsningar bör också läggas på en folkvald regional nivå.

Vill ni ha en direktvald regional nivå i hela Sverige?

–Ja, och det är medborgarna som ska styra. Man måste garantera självstyret lagstiftningsvägen, och medborgarnas utslag i valen ska avgöra vilka prioriteringar man gör i regionen. I ett samhälle där vi är mer välutbildade än någonsin kan både den kommunala och regionala nivån i större utsträckning styras av alla dessa välutbildade människor.

–Staten och mycket av de centrala institutionerna är också otroligt centralstyrda. Lokala arbetsförmedlare eller handläggare på Försäkringskassan borde kunna ha större inflytande över hur man möter den enskilde arbetslöse eller den enskilde sjuke. Det ska naturligtvis finnas ett regelverk, men det finns en stelbenthet som vi måste göra något åt.

Vad kan göra staten bättre som ägare?

–Jag tror att man behöver fundera på varför man är ägare, och ge tydliga ägardirektiv: varför äger vi Posten? Jo, därför att vi vill garantera postservice i hela landet. Men se till att det funkar då!

–Staten måste också bli duktigare som arbetsgivare. Vi ser på sjukskrivningarna att staten minsann inte är den bästa arbetsgivaren. Inte minst är väldigt många kvinnor kort- eller långtidssjukskrivna i statlig sektor. Om vi nu klagar över höga sjukskrivningstal ska staten som arbetsgivare sopa framför egen dörr.

–Man ska utnyttja den kompetens som människor har. Man kan stimulera offentlig verksamhet att modernisera, förändra och göra det bättre genom att konkurrensutsätta den och låta privata företag komma in och visa upp att det går att göra på olika sätt.

–Det är oftast till fördel för de anställda. Man får större makt och befogenhet, och man får en tillfredsställelse i att man når bättre resultat.

Är lönerna i staten jämställda?

–Nej, det är de inte. Kvinnor tjänar mindre än män, och det har vi kritiserat i riksdagen. Och vi ser inga stora förbättringar heller. Det är inte acceptabelt att staten har löneskillnader som man inte ens kan förklara. Staten bör ju vara en mönsterarbetsgivare.

Kan politikerna gå in och styra lönebildningen i staten?

–Om vi säger att vi ska ha jämställda löner, då är det ett mål för staten. Då måste de som sitter på olika nivåer och förhandlar se till att det blir så.

Finns det myndighetsområden som bör läggas ned?

–Många utredningar landar i förslag om ett nytt statligt verk. Och jag tror inte att det är svaret på alla frågor, för till slut har vi ett statligt verk för nästan varenda politikområde. Vi måste se över alltihop och fokusera på vad som är statens uppdrag.

Vill ni sälja fler statliga företag än de som Alliansen pekat ut (TeliaSonera, Nordea, OMHEX, SAS, SBAB, Vasakronan och Vin & Sprit)?

–Nej, vi är nöjda med de prioriteringar som Alliansen har gjort. Andra stora företag är LKAB och Vattenfall, men de har hand om naturtillgångar. Vi inser att om man säljer dem blir det till en utländsk ägare, och då har man inte vunnit något.

Vad anser du om Postens och SJs ställning som statliga företag?

–Vi tycker att staten ska äga infrastrukturen medan privata företag ska stå för trafiken. Man konkurrerar inte på tågtrafiken
i dag. Vi har bolagiserat Posten, och det vi ska göra som statliga ägare är att garantera servicen. Posten är ju ensam om att ha total täckning över hela Sverige, och det förpliktigar.

Gäller det även kassaservicen?

–Det tycker jag, men även där gäller det att hitta moderna och bra lösningar. Posten har dragit sig ur sitt ansvar. Man har snudd på gjort det omöjligt att behålla en del av kontoren, därför att man praktiskt organiserat det underligt. På ett ställe får man plocka ut paket på förmiddagen och i kassan bredvid får man plocka ut pengar på eftermiddagen. Det är ju verkligen inte kundorienterad service.

Vill ni ge Posten pengar så att de klarar det?

–Men de har pengar. De kan inte skylla på att de inte har pengar. Är det inte 400 miljoner de har för kassaservicen?

Hur ska utnämningar till statliga chefsposter gå till?

–Man måste framför allt klara ut vilken kompetens och vilka kvalifikationer man söker. Kandidater till viktiga poster ska utfrågas av utskotten i riksdagen.

–Dagens politiska utnämningar kan vara besvärande även för dem som utnämns. Vi har många duktiga generaldirektörer som har ett politiskt förflutet, men både duktiga och mindre duktiga socialdemokrater får samma kritik.

Har statliga generaldirektörer och vd:ar i statliga bolag rimliga löner och villkor?

–Nej, jag har svårt att se att de vd:ar som jobbar på statliga monopolbolag skulle ha en så hemskt besvärlig arbetssituation att de behöver tjäna mer än statsministern. Det är för mig helt obegripligt. Det är klart att vi ska ha kompetenta chefer och de ska ha bra betalt, men jag tycker att det är för höga nivåer. Men de är ju tillsatta efter partibok många av de där, så det är klart att då får de höga löner.

Och myndighetscheferna?

–Ja, jag kan ju konstatera att många av de där tjänar ju betydligt mer än vad jag gör. Det är bra betalt att vara myndighetschef, och det ska vara bra betalt…

Men de ska inte tjäna mer än du gör?

–Nej, men många av de här myndigheterna är väl inte så himla ansträngda i ansvar och utsatthet.

Vilka är de tre viktigaste åtgärderna ni vill genomföra för att minska arbetslösheten?

–Sänkta arbetsgivaravgifter för småföretagen, så att de vågar anställa fler. Ta bort sjuklöneansvaret så att de vågar anställa. Förenkla regelverken gentemot företagen. Sedan är kompetensfrågan viktig.

Ni vill öka de enskildas inbetalningar till a-kassan med tio miljarder kronor per år eller ungefär 2500 kronor per person. Varför?

–Det måste finnas ett större samband mellan vad man betalar in och vad som går ut. Centerpartiet vill dessutom ha en arbetslivsförsäkring. Vi vill samordna sjukförsäkring och a-kassa, därför att det ger snabbare åtgärder för att komma tillbaka i arbete. Vi vill också öka trycket. Alliansen är överens om att sjukförsäkringen ska ha ett mål om återgång till arbete, vilket den inte har i dag.

Ni vill också sänka nivån i a-kassan. Efter 300 dagar blir den 65 procent av lönen. Varför?

–Framför allt vill vi ha den som en omställningsförsäkring. När man precis har blivit arbetslös är det svårt att ställa om några kostnader, men vi trappar ju av. Så småningom minskar kostnaderna: Du behöver inte samma kläder, du äter hemma, du har inga resor till jobbet. För det andra får de som har försörjningsbörda högre ersättningsnivå än de som inte har det. Och för det tredje, all forskning visar att en omställningsförsäkring leder till en snabbare återgång till arbete. Men det ska paras med bra hjälp med matchning in på arbetsmarknaden igen.

A-kassan har redan en avtrappning. Varför vill ni sänka ersättningen?

–Vi har också ställt det mot skattesänkningsförslaget. Folk ska alltid tjäna på att jobba. Vårt skatteförslag riktar in sig mot dem som har låga och normala inkomster, och med de nivåer som vi har lagt i Alliansen, 45 miljarder totalt, kommer låginkomsttagarna att tjäna på att gå från bidragsförsörjning till arbete.

Men hur tror du det är att leva på 65 procent av lönen i ett jobb med 15 000 kronor i månadslön?

–Du kan jämföra det med de som lever på förtidspension, som har 64 procent. Vi har förtidspensionerat 550000 människor i Sverige.

Klarar man sig på det?

–Nej, för en del är det svårt att klara sig på det. Det blir oerhört lite. Men a-kassan är ändå mer möjlig att göra som en omställningsförsäkring. Forskning visar att när man närmar sig den sista dagen för a-kassan tenderar man att hitta ett jobb. Och då måste man också ha drivkrafter till det.

På vilket sätt skiljer sig centerpartiets förslag om slopat anställningsskydd för unga från det förslag som skrotades i Frankrike efter stora protester?

–Att man efter ett år har rätt till a-kassa, rätt till sjukpenning och rätt till förtur. Det är ett frivilligt avtal, och du har rätt till tillsvidareanställning efter två år. De här rättigheterna finns inte i det franska förslaget. I de arbetsmarknadsåtgärder som regeringen föreslår i form av plusjobb har du ingen a-kassa och ingen förtur.

–Och det är ingen avtalsenlig lön.

Det ska vara avtalsenliga löner.

–Fast det har ju kommunerna gått under, titta på vad det landar på. Två tredjedelar av kommunerna låg under 15000 kronor.

Ska ungdomar inte kunna anställas på vanliga jobb?

–Jo, det är helt frivilligt. Många arbetsgivare kommer att välja fast anställning direkt. Motivet för förslaget är att vi har över en miljon människor som står före i kön. Hur ska de 146000 unga arbetslösa – eller kanske ännu fler, om man ska tro på SCB – hamna först i kön? Vi kan i alla fall inte acceptera att en hel ungdomsgeneration stängs ute från arbetsmarknaden.

Vill ni förändra antalet karensdagar?

–Alliansen har ingen överenskommelse om det, men centerpartiet vill ha två karensdagar. Det ska bidra till finansiering av skattesänkningen, som är angelägen för framför allt många lågavlönade kvinnor. Med mer pengar i plånboken får man en trygghet och en buffert, och är inte beroende av bidrag från första dagen. I dag är bufferten alldeles för liten.

Ska privata försäkringsgivare spela en större roll i socialförsäkringssystemet?

–Parterna ska ta ett större ansvar, och försäkringsgivarna kan med fördel vara privata. Försäkringen ska vara obligatorisk. Staten ska stå för en bas, sedan kan parterna stå för nästa del upp till inkomstbortfall. En privat försäkring kan stå för resten. Ersättningsnivån för de två första delarna blir densamma som
i dag, men vi får ett tydligare rehabiliteringsansvar.

Bör det i första hand vara de sökandes intresse eller arbetsmarknadens efterfrågan som styr utbildningsutbudet?

–Jag tror att vi måste göra en översyn. Vi kan inte utbilda till en arbetsmarknad som inte finns. Intresset är den bästa drivkraften för utbildning, men balansen är inte bra och många går utan arbete. Det är viktigt att universiteten har klart för sig hur arbetsmarknaden ser ut, och inte lurar folk.

Maud Olofsson <br>Foto: Lars Ekdahl
Bild: Lars Ekdahl
Maud Olofsson <br>Foto: Lars Ekdahl

MAUD OLOFSSON

Född 1955.

Bor i Västerbotten, Högfors utanför Bygdeå i Robertsfors kommun.

Blev tidigt aktiv i centerpartiets ungdomsförbund, CUF. Ombudsman för förbundet i Norrbotten 1974–1978, ombudsman för partiet i länet 1978–1981. Valde centern på grund av miljöfrågorna, för att minska klyftorna i världen, samt för partiets engagemang för landsbygdens utveckling.

Barnledig med tre barn 1981–1989.

Ledamot i centerpartiets styrelse 1996. Vd för Hushållningssällskapet i Västerbotten 1997. Partiordförande 2001. Riksdagsledamot sedan 2002.

Förebilder: den heliga Birgitta och Nelson Mandela.

Tycker om att vara i naturen, åka skidor, musik och matlagning. Favoritrecepten finns på centerpartiets hemsida.

Vad vill du göra när du slutar som partiledare?

–Då vill jag vara en nyfiken och framtidssökande farmor och mormor.


Centerpartiet vill också . . .

att sjukpenningen ska bygga på den historiska inkomsten.

ge arbetsgivare lagstadgad rätt att kräva sjukintyg från första sjukdagen.

höja taket i föräldraförsäkringen, men inte i sjukpenningen.

lägga mer pengar på varje studieplats i högskolan.

öka statens satsning på forskning.

att företag ska kunna leverera till offentliga upphandlingar även om de inte har kollektivavtal.

ÄMNEN:

Partipolitik
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.