Han ska fixa jobb åt människor i kris

Lennart Berget öppnar dörren till sitt lilla rum på Arbetsförmedlingen i Lilje­holmen i södra Stockholm. Han vinkar välkomnande med hela armen.

– Kom, kom in!

Men mer hinner han inte innan mobilen ringer, för första gången den här dagen. Han hummar med i tonerna och försöker få upp telefonen snabbt.

– De här människorna klarar inte att hålla ihop sig riktigt. De behöver få surra, säger han när han har lagt på.

Och när de kontaktar honom – säger Lennart Berget – behöver han finnas där, helt närvarande. Han vet att ett stressat bemötande kan betyda katastrof för människan i andra änden.

– Så ömtåligt kan det vara.

Under första halvåret i år slussades 23 146 utförsäkrade personer in i Arbetsförmedlingens system, och varje månad kommer fler. Många av dem har varit sjukskrivna i flera år. Men med de nya tidsgränserna har deras sjukdagar tagit slut.

Lennart Berget är arbetsförmedlare med ansvar för personer i programmet arbetslivs­introduktion. Han är en av de handläggare som tar emot dem och befinner sig därmed mitt i politikens skärningspunkt. Han är ett kugghjul i regeringens arbetslinje, i Alliansens föresats att »minska utanförskapet«.

Men de utförsäkrade har visat sig vara sjukare och mer resurskrävande än vad både regeringen och Arbetsförmedlingen hade räknat med.

– Du kommer att märka, säger Lennart Berget.

Han ler.

– På jobbet är jag inte bara arbetsförmedlare. Jag är också pappa, ekonomisk rådgivare, vän och vägvisare.

Den omfattande sjukförsäkringsreform som regeringen har drivit igenom har kallats för en revolution, ett paradigmskifte, ett nytt sätt att se på människor. Ambitionerna har varit höga, protesterna massiva och debatten blossande. »Människorna ska tillbaka till arbetsgemenskapen«, har förespråkarna predikat, »de ska inte fastna i passiviserande sjukskrivning!« Kritikerna har använt lika höga röster: de menar att reformen är hård och hjärtlös, att den är ett politiskt experiment som hastats igenom och slår mot de allra svagaste grupperna i samhället.

På väg göra slut på livet

Utanför Lennart Bergets fönster svartnar himlen och plötsligt trummar regnet hårt mot rutan. Han stänger av radion, tänder lampor och gör sig beredd att ta emot dagens första besök. Mottagandet måste vara varmt.

– Många är livrädda när de kommer. De brukar faktiskt vara i chocktillstånd.

Som Mats, som vi kan kalla honom i den här texten. Första timmen hos Lennart Berget blundade han sig igenom.

– Med händerna såhär, rakt framför sig, minns Lennart Berget och håller upp båda armarna till skydd framför huvudet.

Men det har gått några månader sedan dess. Då visste Lennart Berget fortfarande inte att Mats just hade varit på väg att göra slut på sitt liv – på väg till mötet med honom.

– Han hade gått till en bro för att sluta där.

Men nu sitter Mats ändå på den vadderade kontorsstolen igen, mitt emot Lennart Berget. Och nu tittar han, nästan hela tiden.

Lennart Berget låter det vara tyst tills Mats börjar prata. Pekfingret knackar på pannan.

– Det är syjunta här inne, säger han.

För några år sedan jobbade Mats på fritids, tills han blev sjukskriven. Oron övermannade honom. Och han berättar: om huvudet som går på högvarv, om nätterna som inte ger någon ro, stressen som trummar igång och tonerna i huvudet som gång på gång urartar till skärande disharmoni.

– Det varvar upp. Först alla människor, och sen allt det moderna, alla datorer och mobiler och apparater. Det blir så mycket toner! Det skriker här inne, säger han.

Pekfingret fortsätter att knacka. Rösten blir mer ansträngd, och så börjar han kisa. Han pratar snabbare, och ser ut som om han är på väg att börja blunda igen.

– Jag förstår inte vad som ska hända. Jag har beslut om pengar till den tjugofjärde, men sen? Vad händer sen? Jag förstår inte det!

Han knyter sin ena hand, allt hårdare. Lennart Berget fångar upp honom.

– Mats.

– Ja.

Mats tittar upp.

– Finns det något sätt som du själv kan sänka volymen på de där tonerna?

För sjuka för att jobba

Arbetsförmedlingen konstaterar att många av de utförsäkrade helt enkelt är för sjuka för att kunna arbeta. Hittills har omkring 40 procent av den första kullen utförsäkrade återvänt till sjukförsäkringen. Bara 2,5 procent har fått ett »vanligt jobb«, enligt uppgifter från TCO.

I sin senaste rapport till regeringen skriver Arbetsförmedlingen att det har varit svårt att ge de utförsäkrade »adekvat arbetsrelaterad« hjälp. Handläggarnas tid går åt till att ge stöd »gällande individernas förändrade ekonomiska grundtrygghet«. Ekonomin kraschar, oron ökar. »För vissa personer har det praktiska runt ekonomi, information och blanketter tagit all kraft från individen«, skriver Arbetsförmedlingen.

– Många klarar det inte, fast de försöker och försöker. Det blir strul ändå! säger Lennart Berget.

Sjukskriven sedan flera år

Bara någon minut efter att Mats lämnat Lennart Bergets rum ringer telefonen igen. En kvinna, som vi kan kalla Maria, har ännu en gång tappat bort sin blankett för närvaroförsäkran. Nu står hon i entrén och vill ha en ny, på studs.

– Jag kommer ner med en lapp till dig, säger han.

– Eller kan jag få komma upp? ber hon.

Lennart Bergets dörr är öppen. Visserligen hade han hoppats hinna ringa några arbetsplatser, men han lägger det åt sidan, eftersom kvinnan behöver honom. Hon är i högvarv – sedan flera år sjukskriven för utmattningssyndrom.

– Lennart lyssna. Skallen går i bitar!

Det har bara gått några veckor sedan hon ringde Lennart Berget – då satt hon med pillerburken och tänkte svälja. Nu fick det vara slut, sa hon.

– Okej, svarade jag. Men innan du gör det vill jag att du sätter på locket och kommer förbi mig, säger Lennart Berget.

Han vet att det är ett stort förtroende – att Maria ringde just till honom. All oro, en sönderslagen ekonomi och livet som ensamstående tonårsmamma hade blivit för mycket för henne. Men hon stängde burken och kom.

I dag har hon en bättre dag, och hon är arg.

– Jag kan inte sitta på den där datagrejen! Den är för puckon. Jag försöker tänka att det är en övning i stresshantering, men jag blir tokig! Och nu är det fel på brytdatumet hos Försäkringskassan.

Lennart lyssnar. Något har blivit fel med datumen, så han ringer kassan (»åh nej, plats 20 i kön«).

– Men du Maria. Du måste vara tyst i två minuter när jag ringer. Två minuter, lugn och tyst, kan du?

– Lennart vad ber du mig om? Du känner ju mig!

Båda ler.

Det visar sig att datumet behöver ändras. Maria måste skriva namn, personnummer och datum på det nya pappret. Hon ändrar, stryker över, men det går lite för snabbt. Därför ändrar hon tillbaka. Snart är rutan mörk av blått kulspetskladd.

– Så, det blir bra. Inte mer nu, säger Lennart Berget lugnt och tar hand om blanketten. Nu skickar vi in den.

Färre vägar in för dem som kroknat

Snart 30 år har gått sedan han började arbeta som arbetsförmedlare.

– Då var det annat.

För, säger han, klimatet på arbetsmarknaden är kallare i dag. Kraven på arbetstagarna har hårdnat. Tempot ökar, liksom pressen på att varje person ska prestera och fungera utan krångel. Det finns färre vägar in för den som en gång kroknat. Arbetsplatserna har blivit mer effektiva.

När de utförsäkrade kommer till honom brukar han be dem att beskriva sin önske­arbetsplats.

– De drömmer inte om några konstigheter.

Ett eget arbetsrum, möjlighet till avskildhet, lite lugnare tempo och en förstående arbets­ledare.

– Inget konstigt, eller hur? Ändå vet jag:
tyvärr. Så ser det inte längre ut.

Inte en chans få jobb på vanligt sätt

Många utförsäkrade är sköra, sjuka och »i djup kris«, enligt Arbetsförmedlingen. Dessutom är mer än hälften – 56 procent – av landets chefer i dag negativa till att anställa en person som är sjukskriven från ett annat arbete, visar en ny undersökning från TCO. 41 procent är ovilliga att rekrytera långtidsarbetslösa, 14 procent aktar sig för personer som är över 55 år. »Jakten på superarbetskraften fortsätter med oförminskad styrka oavsett konjunkturläge«, konstaterar TCO.

Och allra sämst förutsättningar att få ett jobb har alltså den som har varit sjukskriven.

– De här människorna har inte en chans om de ska söka jobb på vanligt sätt. Inte en chans!

Ändå är förhoppningen att de ska hitta vägar ut. Men allt fler söker sig tillbaka till Försäkringskassan, för att lämna in nya ansökningar om sjukpenning eller sjukersättning. Och om de får avslag där ska de på nytt tillbaka till
Arbetsförmedlingen.

– Men då får de inte vara kvar i den här special­filen. Då ska de in på vanliga förmedlingen.

Då gäller samma krav som för alla andra arbetssökande: de ska söka jobb på heltid, prövas mot hela arbetsmarknaden, i hela landet. Och för att få arbetslöshetsersättning behöver de klara kraven som a-kassan ställer.

– Hur ska det gå nu när den här gruppen börjar komma så långt i processen? Det är lite svårt att förstå, kommenterar Lennart Berget.

Slutat med medicin för att spara

Så ringer telefonen – igen. En annan kvinna har också tappat sin blankett. Eller hon vet inte vart den har tagit vägen, men Försäkringskassan säger att den inte har kommit in. Därför får hon ingen utbetalning förrän tidigast om två veckor. Pengarna är helt slut. Hon får inte mer social­bidrag eftersom slarvet är hennes eget fel. Hon har slutat äta sin antidepressiva medicin för att spara pengar. Hon har ingen mat och kan inte köpa månadskort för att åka till sin nya praktikplats inne i stan.

Lennart Berget suckar.

– Det låter som om vi har en kris va? svarar han. Ring din handläggare på soc och be honom ringa mig direkt. Vi måste förhandla.

Han rättar till glasögonen.

– Katten då? frågar han.

– Katten? undrar kvinnan i luren.

– Hur får katten mat?

Efteråt förklarar sig Lennart Berget. Om inte vardagen fungerar, det finns mat i skåpen och katten är frisk, så rasar allt. Då är det hopplöst för honom att försöka hitta vägar för de här personerna ut på arbetsmarknaden.

Så blinkar han.

– Men det var ingen fara. Hon hade köpt ett ekonomipack torrfoder när hon hade pengar.

Chefen oroas

Det går i ett. När Lennart Berget går till kaffe­automaten har han telefonens headset på sig.

– Måste du skriva hur många jag har hand om? De är för många.

35 utförsäkrade personer och ett 20-tal personer med adhd- och aspergerproblematik ska han hålla kontakten med. Hans chef oroar sig.

– Hon är rädd att jag ska falla i backen. Men jag gör andningsövningar för att hålla mig nere i varvtal. Och jag dricker mina vitaminer.

Men det saknas resurser; han vet att han är otillräcklig. Maria är frustrerad. Under tre månaders arbetslivsintroduktion upplever hon inte att hon har fått sin arbetsförmåga prövad: »Hur kan man göra konditionstest på någon som sitter still?!« frågar hon.

Lennart Berget ler när han får höra det.

– Sa hon så? Hon är fantastisk. Och hon har ju helt rätt! Vi har inte mer resurser.

Han är van att möta ilska, frustration och vanmakt. Många människor är rädda och desperata när de kommer till honom. Hot och våld är ett stort arbetsmiljöproblem för landets arbetsförmedlare. Men han är inte rädd.

– Aldrig, då hade jag inte kunnat jobba.
Ibland hör man om någon som gått bärsärka­gång, någon som har råkat dribbla med sin medicin… Men i deras situation så… Man kan förstå. Det finns förklaringar.

Han har inget behov av utbyggda säkerhetssystem med larm och vakter.

– Som myndighetspersoner är vi alltid i ett oerhört överläge. Aldrig någonsin får vi mästra dem som kommer till oss. Det är då det kan bli farligt.

Det gäller också kroppsspråket. Under sina möten sitter han tillbakalutad, nästan halvligger, i kontorsstolen. Händerna dinglar slappt, ända nere vid golvet. Han har inga papper, för inga anteckningar. Han lyssnar, ler. Allt för att avväpna.

– Det handlar om tillit och förtroende. Utan den grunden kan jag ge upp.

Så pekar han på väggen.

– Det där.

Där står ett enda ord, med stora versaler: »JÄTTEVÄLKOMMEN!«

– Det är vägen vidare. Kan de känna den känslan har vi kommit… väldigt långt.