Humorn håller humöret uppe

På datorskärmen lyser veckoschemat. Staplar i olika nyanser anger hur varje arbetsdag och varje timme är bokad. Det verkar inte finnas utrymme för en enda minuts avvikelse om ett akut ärende dyker upp. Då rasar schemat ihop, men det händer ändå:

– Vi måste göra omprioriteringar varje dag, ibland varje timme, säger Ann-Louise Fredriksson i ungteamet på Arbetsförmedlingen i Sala.

Arbetsuppgifterna har blivit fler. Inte minst kontrollen av arbetssökande och rapporteringen av de egna insatserna ökar hela tiden.

På något sätt lyckas hon och kollegerna ta sig fram mellan alla måsten. Ungdomsarbetslös­heten i Sala med omnejd har sjunkit från över 22 procent till 17,7.

På bildskärmen syns nu Arbetsförmedlingens intranät. Där finns 17 ikoner som leder till olika program i myndighetens IT-stöd. Ann-Louise Fredriksson och hennes kollega Helena Axmark berättar om ett ärende för en arbetssökande. Upp till tio av applikationerna är aktiva i detta fall. Tio olika datorprogram måste de hantera för att sköta denna enda sökande.

– Det är lätt att tappa fokus från vår huvuduppgift, som är att förmedla jobb. Vi ska utföra så många olika kontroller att man till slut blir en parodi på en myndighetsperson som bara kontrollerar, säger Helena Axmark.

Hon tappade fokus för en tid sedan när hon i IT-systemet saknade aktivitetsrapporten från en kvinna. Ryggmärgsreaktionen var att skicka ett barskt påminnelsemejl, men en kollega uppmärksammade Helena Axmark på att kvinnan gjort det viktigaste: hon hade skaffat ett jobb.

– Jag mejlade ett grattis i stället.

Helena Axmark och Ann-Louise Fredriksson småskrattar åt episoden.

– Risken är att man jobbar åt systemet, men jag vägrar även om det skulle vara mycket enklare. Jag är anställd som ar-bets-för-med-la-re, säger Ann-Louise Fredriksson och betonar varje stavelse i sin yrkestitel.

I Arbetsförmedlingens tungrodda system kan även positiva uppdrag kännas som en börda. Ibland kommer mejl med rekryteringsuppdrag från arbetsgivare. De söker arbetskraft utan att annonsera.

– Hjälp, hur ska jag hinna med? är första tanken, fastän uppdraget borde prioriteras. Matchning är egentligen roligt och det vill vi göra oftare, säger Helena Axmark.

– Det finns inget som slår tillfället när man kan ringa arbetssökande och fråga om de är intresserade av ett visst jobb, säger Ann-Louise Fredriksson.

I hennes dator finns just nu en lång lista med påminnelser om att hon borde åtgärda aktivitetsrapporter som inte kommit in. När arbets­tiden är full­bokad skjuter Ann-Louise Fredriksson den uppgiften framför sig.

– Jag har valt att inte lägga ned tid på det här just nu, eftersom det som spelar roll för enskilda arbetssökande är matchning mot arbetsgivare. Därför prioriterar jag de personliga mötena.

Forskaren Roland Paulsen, socio­log vid Lunds universitet, riktar sina ögon mot Arbetsförmedlingen. Han studerar lydnad i ett speciellt sammanhang: Hur hanterar arbetstagare sin vardag när de tvingas arbeta med uppgifter som de inte tror på?

– Jag har bland annat intervjuat arbets­förmedlare som har 20–30 års erfarenhet i yrket. De var med när Arbets­förmedlingen främst hade en servicefunktion och kontroll av arbetssökande var en sak vid sidan av. Nu står kontrollen i centrum.

Efter årsskiftet kommer resultaten av hans forskning i en populärvetenskaplig bok och i striktare form i veten­skapliga tidskrifter. Redan nu lättar han lite på förlåten.

– Jag beskriver en form av lydnad. Arbetstagarna har uppgifter som man inte vill göra, men det ingår i jobbet,
berättar han.

En del arbetsförmedlare reagerar med förtvivlan. I allvarliga fall leder den till utbrändhet.

Vissa arbets­förmedlare tacklar sin utsatthet med sarkastisk humor. And­ra hanterar den med positivt tänkande. Man försöker göra det bästa av situationen genom att ta fasta på ljuspunkter i jobbet.

– Generellt sett tror jag att alla arbets­förmedlare pendlar mellan positivt tänkande, sarkasmer och förtvivlan, säger Roland Paulsen.

Oavsett taktik var alla intervjuade i Roland Paulsens undersökning medvetna om problemen i verksamheten, även om man i olika grad värderade vad som var problemen.

– En del ansåg till exempel att fas 3 kunde ha en funktion, medan and­ra enbart var kritiska till åtgärden, säger han.

Den starka utvecklingen i arbets­livet mot New public management ligger bakom forskarnas intresse för hur arbetstagarna klarar lydnadskravet. I New public management, som är en samling teorier som förespråkar en marknadsanpassning av offentliga verksamheter, bestäms arbetsprocesserna uppifrån och produktiviteten mäts. Mer sällan lyckas man mäta kvaliteten i arbetet.

– Risken med New public management är att du glider ifrån grundtanken med ditt yrke. Om du är arbetsförmedlare ska du främst ägna dig åt det, inte bara samla ihop människor och kontrollera dem.

Enligt Roland Paulsen föder onödiga arbetsuppgifter också motstånd. Arbets­tagare slutar ibland att följa regler som verkar oetiska eller irrationella. Även det kom fram i hans intervjuer.

– Det är just den här sortens kryphål man försöker täppa till i New public management. Det blir en katt- och råtta­lek av liknande slag som i det industriella ackordsarbetet.

På arbetsförmedlingarna finns ett antal kvotgrupper som mäts. Uppnått mål ger gröna siffror, medan röda betecknar misslyckande. Personalen känner press. Deras löneutveckling och möjlighet till befordran påverkas. Mätningarna blir stora frågor på personal­mötena.

Ann-Louise Fredriksson och Helena Axmark känner igen sig i forskarens slutsatser. De har känt förtvivlan. De har vaknat på natten när adrenalinhalten är hög efter en intensiv arbetsdag och de egentligen behöver sova som bäst för att klara stressen.

Ann-Louise Fredriksson försöker låta bli att tänka på arbetet under fritiden, men tankarna börjar snurra i hjärnan direkt när hon vaknar och under morgonpromenaden genom Sala till kontoret.

Båda använder också humor som vapen mot en hopplös arbetssituation.

Deras fackliga företrädare Helena Perlerot, ordförande för STs avdelning på Arbetsförmedlingen, bekräftar också Roland Paulsens resultat.

– Våra medlemmar vet inte varför vissa saker ska göras eller förstår inte syftet med varför de ska rapporteras.

– Vår verksamhet är så otroligt regel­styrd och innehåller oerhört mycket kontroll. Vi anser inte att det behövs. Lita på oss och låt arbetsförmedlarna sköta sitt jobb professionellt.

numera måste man ha högskole­examen för att rekryteras som arbetsförmedlare.

– En av mina medlemmar undrade varför den kravprofilen finns när det bara handlar om att kunna läsa handläggarstödet och alla checklistor. Det räcker med att vara läskunnig, menade medlemmen. Den kommentaren är kanske ett exempel på den sarkastiska humor som forskaren talade om.

Helena Perlerot är medveten om att varje arbetsförmedlare inte kan följa varje detalj i alla instruktioner. För att klara uppdraget måste man bryta mot regler ibland.

– Det känner jag till. Det visar hur komplext uppdraget är och vilken otroligt omfattande administration vi har. Vi ska naturligtvis inte göra fel eller strunta i regler, men arbetsförmedlarnas situation är så allvarlig att de inte vet hur de ska hantera den.

– De tvingas prioritera bland alla måsten. Det låter inte klokt, men så är det.

ST-avdelningen vill se tre snabba förändringar: Bättre IT-system, förenklade regler och mindre administra­tion.

– Om det kan åtgärdas kanske arbetsförmedlarna kan börja jobba som förmedlare igen, säger Helena Perlerot.

Kontoret i Sala ligger nära Stora torget och delar lokal med Försäkringskassan, Skattemyndigheten och Pensionsmyndigheten. Innanför ent­rén finns terminaler för de arbetssökande, mottagningsdiskar för möten med arbets­förmedlare och rum för enskilda samtal.

Ann-Louise Fredriksson och Helena Axmark har ofta pass här. På förmid­dagarna är alltid lunchrasten i fara. Den som kommer in på mottagningen innan dörrarna stängs ska betjänas även om servicen knaprar minuter av lunchen.

Solskenshistorierna är desto här­ligare berättelser, särskilt de som handlar om genvägar bland registrerings­kraven och kontrollerna.

– Jag stod i mottagningen med en kille som hade sociala problem. Då kom en arbetsgivare in till disken bredvid och jag hörde att han sökte någon som kunde sköta enklare fastighets­service. Det kunde min klient klara. Jag direkt­matchade vid kundmottagningen. Jätte­roligt, säger Hele­na Axmark.

Hon och Ann-Louise Fredriksson berättar att de brukar göra en high five och slå ihop sina händer när de möts efter att något gått extra bra. Det är en form av humor som enligt forskaren Roland Paulsen behövs för att klara av den hårda styrningen i jobbet.

Extra sköna är de gånger arbetsveckan avslutas med en fullträff.

– Ja, en arbetsgivare ringde mig förra fredagen och sökte en speciell sorts hantverkare. Jag orkar inte längre utan förstärkning, suckade hon i luren, berättar Ann-Louise Fredriksson.

För att hinna med matchningen in­nan helgledigheten struntade hon i formalia och sökte direkt i systemet efter sådana hantverkare och frågade sedan kolleger om dessa kandi­dater.

– Jag fick snabbt fram en klockren kandidat, som visade sig vara jätte­intresserad av jobbet.

– Jag kunde ringa upp arbetsgivaren redan efter en kvart. Hon blev gråtfärdig av lycka. Och min helg var räddad!

Då var det läge för en high five… igen!