”Sverige gör revolution i Bryssel”

FÖRDJUPNING: TRADITION2003-07-29
Staten ska inte vara ett reservat för infödda svenskar, anser Gunnar Lund. Han vill också ha orädda och självständiga statstjänstemän. Och statsråd som vågar styra myndigheterna.

– Jag tycker det är bedrövligt än så länge med mångfalden inom staten. De siffror jag fått visar att vi har mycket mager representation i förvaltningen av invandrade svenskar.
Statsrådet Gunnar Lund förklarar mycket tydligt att han vill ändra på det förhållandet.

Som ansvarig för hela statsförvaltningen konstaterar han att i stort sett hela generaldirektörskollektivet saknar invandrade svenskar. Och han citerar självkritiskt Allan Larssons ord att ”vill man städa trappan ska man börja uppifrån”.

– Jag har inga färdiga lösningar men jag funderar över vad som kan vara verksamt medel för att åstadkomma en förändring.

Det är viktigt för samhället i stort att ta vara på den mycket stora resurs och den kompetens som ryms hos dem som kommit hit. Som goda exempel att lära av nämner han Storbritannien och USA.

Utöver mångfald är ohälsan den arbetsmiljöfråga som Gunnar Lund ser mest allvarligt på. Han hänvisar till att Riksförsäkringsverket, Rikspolisstyrelsen, Ams med flera stora myndigheter ska kartlägga ohälsan eller sjukfrånvaron. Om någon månad ska de redovisa åtgärder.

I övrigt är han nöjd med den bild han har av svensk förvaltning. Vår tradition är god och det intrycket har man också utomlands, framhåller han.

– Själva ordet statstjänsteman medför ett särskilt ansvar och förhållningssätt. Det innebär också att man har en skyldighet att tänka självständigt, att värna egna integriteten.

Hur ska vi få statstjänstemän med civilkurage med tanke på de ”tysta arbetsplatser” som bland annat STs arbetsmiljöundersökningar vittnat om?
Gunnar Lund låter uppriktigt förvånad. Begreppet ”tysta arbetsplatser har han stött på först när han fått nuvarande arbetsuppgifter.

– Det är väl inte regeln men att de förekommer är i sig väldigt oroande och störande. Orädda tjänstemän som känner sig oförhindrade att säga vad de tycker, det är den attityd vi måste fostra fram. Allt säger också att det skapar den största effektiviteten.

Men hur det ska gå till, ja, där har han inga färdiga lösningar. I Bryssel, som han närmast kommer ifrån kan man sannerligen tala om tystnad! Det är inskrivet i EUs stadgar för tjänstemännen att sekretessen är huvudregeln.

– Jag har fortfarande svårt att tro att problemet är så omfattande i Sverige men jag är fullt beredd att vidta åtgärder om det krävs. Det är viktigt att alla chefspersoner visar vad som gäller, att vi ägnar oss åt ”management by encouragement” inte ”by fear”.

Internationaliseringen och EU kommer att omvandla statstjänstemannarollen ganska radikalt med krav på större kunskaper. Gunnar Lund ser dock ingen risk att rollen kommer att utvecklas mot vad som gäller i EU.

Tvärtom, hävdar han bestämt. Det är vi som påverkar EU och dess institutioner positivt och inte de som inverkar negativt på oss.

–Vi håller ju på att ställa till en revolution i Bryssel! Det ska vi fortsätta att engagera oss i. I det konvent om EUs framtid som pågår tas inte bara öppenhet och yttrandefrihet upp. Också principer för god förvaltning ska skrivas in i EUs fördrag.

Bland det viktigaste i den statliga förvaltningspolitiken är att få fram goda chefer. Här pekar Gunnar Lund på en tendens som vi ärvt från det förgångna, en sjuka som vi inte får fastna i.

– Vi har premierat kunskap på bekostnad av ledar- och chefsegenskaper. Man ska inte förringa sakkunskaper men de ska inte få vara utslagsgivande när vi utser chefer.

Nu har man inom staten lyckats vända utvecklingen. Gunnar Lund anser inte att chefsförsörjningen är ett problem. Staten har goda chefer och rekryteringsprocesser men dessa måste utvecklas vidare och omfatta alla chefspersoner, från hög till låg.

I sammanhanget nämner han den modstulenhet som han tyckt sig märka, att man sneglat på och kopierat lösningar från den privata sektorn. Men det finns ingen anledning att statsförvaltningen ska brista i självförtroende.

– I en del viktiga avseenden är den privata sektorn sannerligen inget eftersträvansvärt exempel. Jag tänker på höga chefsbonusar och den senaste tidens skandaler. Självklart har vi inom staten en del att lära men också en del att lära ut.

Staten har stor personalomsättning och på grund av sitt löneläge svårt att behålla yngre arbetskraft. Enligt Gunnar Lund känns konkurrensen om de yngre mindre pressande just nu. Då är han mer bekymrad över de statsanställdas höga genomsnittsålder och den väntade generationsväxlingen.

– Den är en så stor omvälvning, kräver mycket folk och sammanfaller med en period när vi får problem med arbetskraftsutbudet i hela ekonomin. Då måste vi kunna hävda oss på alla sätt. Inte bara genom löneinstrumenten. Vi måste tänka över hur vi ska göra de statliga arbetsplatserna intressanta och attraktiva.

Pessimistisk är han inte, de yngre förefaller mer intresserade av att ta statliga jobb än för tio–femton års sedan. Han medger dock att staten har löner som ligger klart under den privata sektorn för liknande befattningar. I en del fall så att det sticker i ögonen.

– Jag tycker inte det är rimligt och jag  ska gärna medverka till att man försöker uppgradera insatserna inom den statliga sektorn lönemässigt.
 
Riksdagens Revisorer har framfört att staten som arbetsgivare brister i tydlighet, saklighet och lyhördhet.

– Ingen dålig kritik! skrattar han efter en kort tystnad.

– Lite väl svepande och inte helt rättvis i mitt tycke, tillägger han allvarligare.

Visst kan staten bli bättre på att föra ner normer och värderingar via Arbetsgivarverket och myndigheterna till de anställda. Men enligt honom har regeringen blivit allt tydligare i sina signaler till förvaltningen om vad man vill åstadkomma. Ett exempel på det är mål- och resultatdialogen mellan regering och regeringskansli å ena sidan och myndigheterna å den andra.

– Jag tror man kan gå längre. Framför allt måste missförståndet undanröjas om vad som är ministerstyre.

Nytillträdda statsråd tror ofta att de inte alls får lägga sig i myndigheternas verksamhet. Det är fel, det är den myndighets- eller domstolsliknande verksamheten ministern inte får lägga sig i.

– Tvärtom, man ska styra med tydlighet och kraft, understryker Gunnar Lund. Myndigheterna är redskap i händerna på den politiska ledningen.

ST anser att den nuvarande ansvarsfördelning mellan Arbetsgivarverket och myndigheterna inte fungerar bra. Det regeringen går ut med når inte alltid ut i förvaltningen.

Gunnar Lund har hört kritiken men säger att han inte har skapat sig en egen slutgiltig bild. Han hänvisar till en utredning av Gunnar Holmgren, där nuvarande system med full delegering till Arbetsgivarverket utvärderas.

– Visar utvärderingen att något blivit fel eller otydligt, ja, då får man väl överväga delegeringen som sådan. Man måste välja, man kan inte delegera och samtidigt hålla kvar kontroll.

Slutligen, under statsrådet Britta Lejon utarbetades ett förvaltningspolitiskt program. Vad hände med det?

– Programmet ligger till grund för det förvaltningspolitiska arbetet, bland annat 24-timmarsmyndigheten som rör elektronisk service från myndigheterna hela dygnet. Det är viktigt med kontinuitet och programmet ska genomsyra arbetet också i fortsättningen, även om jag kommer att lägga till några nya områden, svarar Gunnar Lund.


Gunnar Lund om jämställdhet
Medlingsinstitutets siffror för 2002 visar att kvinnor inom staten i snitt tjänade 84 procent av vad män tjänar.
– Det är helt oacceptabelt, säger Gunnar Lund. 100 procent gäller. Måste gälla, ska gälla.

När kan vi räkna med att det blir så?
– Jaa… det kommer att ske helt enkelt.

Vad ska ni göra åt det?
– I Regeringskansliet är vi jämställda i den meningen att kvinnor är minst lika väl representerade som män bland de anställda. Det kommer att leda till att löneskillnader jämnas ut, jag ska förvisso bevaka detta. Om det kräver särskilda insatser så får vi väl överväga sådana.

Gunnar Lund

Född i Karlskoga 1947. Sedan 1976 har han haft en rad olika uppdrag inom Regeringskansliet med start som departementssekreterare på finansdepartementet.

Därefter har han bland annat varit finansrådgivare vid svenska delegationen i OECD, ambassadör i UD, krigsmaterielinspektör, statssekreterare i UD och är sedan i höstas biträdande finansminister.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.