Tjugo år med lönebidrag

FÖRDJUPNING: LANDSARKIVET2013-05-28
Lönebidraget ska betalas ut i max fyra år. Men mer än en fjärdedel av alla som har lönebidrag har det längre än så. Irene Nilsson på landsarkivet i Härnösand har haft bidraget i två decennier.
Av:  Tora Villanueva Gran

I Irene Nilssons arbetsrum på landsarkivet i Härnösand slingrar massor av krukväxter. Det är som en botanisk trädgård. Eller en djungel. Men i just Irene Nilssons fall handlar det inte bara om mysfaktorn. För henne fyller den rika växtligheten en viktig funktion: den gör syresättningen i hennes rum bättre. För hon lider nämligen av astma. Och det är därför hon en gång i tiden hamnade här, på landsarkivet.

– Jag kände direkt att det var en fantastisk miljö för min astma. Kraven på ventilation, luftfuktighet och temperatur är extra hårda här eftersom vi förvarar ömtåliga dokument. Ibland kommer folk som lider av pollenallergi till våra källare för att andas lite när säsongen är som värst, säger hon.

Irene Nilsson kom till landsarkivet 1993, så det är tjugoårsjubileum i år. I dag är hon tillsvidareanställd arkiv­assistent sedan länge, men hennes arbets­givare har under alla år fått en del av hennes lön subventionerad via löne­bidrag.

Kenneth Isacsson på Arbetsförmedlingen presenteras av pressavdelningen som myndighetens främsta »löne­bidragsexpert«. Han säger att en anställning med lönebidrag ska vara »som vilken anställning som helst«.

– Samma villkor ska gälla. Skillnaden är att arbetsgivaren får en del av lönen subventionerad via Arbets­förmedlingen.

Bidraget ska vara en kompensation för den nedsatta arbetsförmåga som medarbetaren har. För att komma i fråga för lönebidrag ska man nämligen ha någon form av funktionsnedsättning.

– En person med funktionsnedsättning har inte alltid nedsatt arbetsförmåga, men en person med nedsatt arbets­förmåga har alltid en funktionsnedsättning, säger Kenneth Isacsson.

Nivån på lönebidraget avgörs av hur pass nedsatt arbetsförmågan är. Läkare och Arbetsförmedlingen gör en gemensam bedömning.

Lönebidraget infördes 1980 och tanken är att det ska vara tillfälligt, det finns en fyraårsregel. Därför finns krav på att arbetsgivaren upprättar en individuell handlingsplan. Syftet är rehabilitering och målet är att arbets­förmågan så småningom ska vara hundraprocentig. Kanske måste särskilda hjälpmedel införskaffas. Kanske måste arbets­tagaren komplettera med vidareutbildning.

Ett år efter att lönebidrag först har beviljats görs en uppföljning. Och efter fyra år är alltså tanken att rehabiliteringen ska vara klar. Men i praktiken har mer än en fjärdedel, 28 procent, av dem som i dag har lönebidrag haft det i mer än fyra år, visar statistik som Pub­likt har bett Arbetsförmedlingen att ta fram.

– Tyvärr är det vanligt att löne­bidraget förlängs, det går att göra undantag från regeln. Människor hinner inte rehabiliteras, säger Kenneth Isacsson.

Men bedöms arbetsförmågan vara permanent nedsatt ska anställningen i stället övergå till en så kallad trygghetsanställning.

– Den bygger på samma principer som lönebidraget, men är inte tids­begränsad, förklarar Kenneth Isacsson.

Vi återvänder till Irene Nilsson. Hon har tagit med oss ned i underjorden. Bredvid landsarkivets huvud­byggnad finns tre våningar under marken, och här förvaras tusentals dokument efter noggrant uttänka system: kyrkoböcker, domslut, lagfarter – och så trafikregistret för alla motorfordon som var registrerade i det här distriktet, från Gävleborg till Norrbotten, mellan 1906 och 1972. Här är Irene Nilsson drottning. Hon kliver vant in mellan de tunga hyllorna efter att ha vevat fram ett smalt utrymme, pekar och förklarar hur informationen är katalogiserad.

– Jag vurmar extra för det här. Det har blivit min grej. Framför allt för att jag har ett stort eget intresse för veteran­fordon.

Under många år har hon haft ansvaret för telefontiden för trafikregistret. På vårar och höstar åker hon runt på veteran­marknader i regionen och presenterar landsarkivets verksamhet.

– Jag är rejält inkörd, folk med det här intresset i regionen har blivit som mina bekanta. Även om det från början var svårt att vara kvinna och bli tagen på allvar av veteranbilsfarbröder. Men nu är jag bilregister-Irene, skrattar Irene Nilsson.

Det syns också i hennes arbetsrum, det som ligger några våningar högre upp i huset. Där inte krukväxterna slingrar pryds väggarna av bilmärken och fotografier på gamla pärlor till fordon. Och av åtskilliga tackkort från medborgare som har varit nöjda med den information som Irene Nilsson vaskat fram om just deras ögonsten.

– Just nu håller jag på att lära upp kolleger. Det är inte bra om trafik­registret helt är beroende av att jag finns på plats.

I dagarna kom Arbetsförmedlingen med sin årsrapport för 2012 om arbetsmarknadspolitiska program. Löne­bidraget finns med där, under rubriken »anställning med stöd«. I rapporten framgår att 56 700 personer hade en anställning med lönebidrag under 2012. Det är en minskning med 1 600 personer från året innan.

– Antalet personer med lönebidrag nådde en topp år 2006. Då infördes trygghetsanställningar. Sedan dess har antalet lönebidrag gått ned lite, säger Kenneth Isacsson.

Under fjolåret var statens kostnad för lönebidrag totalt 6 082 miljoner kronor. Den siffran står alltså för subventionen som arbetsgivarna får. De flesta med löne­bidrag, 55 procent, finns inom privata företag. Bara en procent har statliga arbetsgivare och den siffran har varit konstant de senaste åren. Ändå säger Håkan Viklund, en av tre sektionschefer på landsarkivet i Härnö­sand och den som administrerar allt runt de anställda som har löne­bidrag här, att han ser insatsen som ett samhällsansvar för en statlig arbetsgivare.

– Anledningen till att vi anställer personer med lönebidrag är att vi som statlig myndighet ser samhällsnyttan i det, att ta till vara den kompetens som människor har.

Och just landsarkivet har ganska många anställda med lönebidrag. Totalt jobbar här 64 personer. Sju av dem har lönebidrag. Det motsvarar 11 procent av de anställda.

– För några år sedan var det fler. Men de har gått i pension, säger Håkan Viklund.

Men ändå. Tjugo år. Ska någon, som till och med blivit expert inom ett område, verkligen ha en subventionerad anställning så länge? Irene Nilsson berättar att hon inte har haft ett enda astma­anfall sedan hon började på landsarkivet. Men hon måste förstås ta sina mediciner både morgon och kväll. Och blir hon förkyld tar hennes tillfrisknande längre tid än för någon som inte lider av luftrörsproblem.

Håkan Viklund säger att han inte kan svara på frågan.

– Vi rättar oss efter den bedömning som Arbetsförmedlingen och läkare gör, säger han.

Också Anders Halén, den handläggare som ansvarar för alla omprövningar av lönebidrag vid Arbetsförmedlingen i Härnösand, hänvisar till läkar­intygen.

– Vi grundar våra bedömningar på läkarintyg. Och så länge en läkare inte gör bedömningen att arbetsförmågan antingen är permanent nedsatt eller rehabiliterad, är varken trygghets- eller »vanlig« anställning berättigat, säger han.

Och läkare, de har sekretess i personfall. Så där är det stopp.

Irene Nilsson själv säger att hon upplever sig relativt trygg i sin anställ­ning. Den är ju tillsvidare, precis som för de andra sex som har lönebidrag här. Men vilka de andra är vet hon inte riktigt, det är inget de pratar om. Och hon själv har haft bidraget så länge att få av hennes kolleger känner till att hon har det. Hon är ju som alla andra anställda, upplever hon.

– Men någonstans finns det väl ändå en skam över att jag har lönebidrag. Även om jag stortrivs här och känner att jag bidrar med mycket. Men det är liksom ingenting jag ropar ut på arbetsplatsen.

Och hon berättar att hon funderade ett bra tag innan hon beslutade sig för att bli intervjuad i den här artikeln.

– Det har rullat på i så många år och det är klart jag funderar på vad som kan hända. Om det blir fokus på mig nu, väcker jag en björn som sover?

Men Håkan Viklund, sektionschefen, poängterar att lönebidrag aldrig får vara skäl till anställning. Och om det tas bort är det heller inte något godtagbart skäl till att den som haft det ska sägas upp.

– De är individer med unika kun­skaper, som alla andra medarbetare. Det vi kompenseras för som arbets­givare är att det kan ta längre tid för dem att utföra sina arbetsuppgifter, men kvaliteten på resultatet är densamma.

Enligt Arbetsförmedlingens sta­tistik verkar det dock inte vara vanligt att anställningar med lönebidrag övergår till »vanliga« anställningar. Under år 2012 handlade det bara om 4,7 procent. Året dessförinnan var siffran densamma. Och bara 11 procent av dem fick en fortsatt anställning just på den arbetsplats där de hade haft löne­bidrag.

Enligt en undersökning som SCB har gjort bland tusen personer med löne­bidrag ansåg majoriteten av de tillfrågade att deras löner släpade efter. De upplevde sig alltså bli förbigångna i löne­utvecklingen.

– Och då får man tänka på att många har det här bidraget länge, kanske över tiotalet år, säger Elin Landell, som har varit huvudsekreterare för en rege­rings­utredning om de arbetsmarknads­politiska insatserna för personer med funktionsnedsättning.

Irene Nilsson på landsarkivet delar dock inte den upplevelsen. Hon vill inte gå ut med sin lön, men tycker att den ligger på en rimlig nivå.

– Jag halkade ju in här på ett bananskal en gång i tiden, helt utan arkiv­utbildning. Det skulle aldrig ha gått om inte löne­bidraget funnits.

Vi tar hissen ned till landsarkivets bok­binderi. Här jobbar Sven-Eric Blom som första bokbindare. Dess­utom är han ordförande för ST-klubben på arbets­platsen. Just i dag står han, Svenne kallad, böjd över en gammal lagfartsbok från 1700-talet.

– Jag ska binda om den. Men bladen är rätt slitna som ni ser, så jag håller först på att digitalisera dem. Det vill säga tar kopior av alla sidor och lägger in dem i ett arkiv i datorn.

Sven-Eric Blom gör regelbundet kontroller så att de med lönebidrag verkligen hänger med som de ska i den årliga lönerevisionen.

– Jag kan nog säga att jag inte ser några direkta skillnader. Det kan handla om någon hundralapp då. Men lönesättning beror ju på så mycket, det kan handla om vilken utbildning en med­arbetare har och så där.

För något år sedan såg klubben dock till att en medarbetare med lönebidrag blev prioriterad i revisionen, säger han.

– Det var när vi upptäckte att han låg för lågt. Och vi i facket fick igenom det kravet.

Sven-Eric Blom sitter med vid samtliga årliga översyner av lönebidragen på arbetsplatsen. Han är en länk mellan arbetsgivare, Arbetsförmedlingen, läkare och medarbetare.

– Min erfarenhet är att det brukar pågå i över fyra år. Det är klart att man skulle önska att lönebidragen oftare kunde övergå i trygghetsanställningar för dem med bestående funktionsnedsättning, eller i anställning utan stöd för dem som rehabiliteras. Då skulle det bli mer långsiktigt och tryggt, för alla parter.

Ändå, menar Sven-Eric Blom, har löne­bidragen en viktig ekonomisk funktion på landsarkivet.

– Vi har för tillfället neddragningar och anställningsstopp. Om lönebidragen skulle tas bort är jag rädd att det skulle behöva sägas upp folk.

så fungerar lönebidrag

  • Lönebidrag ska kompensera för en funktionsnedsättning som bidrar till nedsatt arbetsförmåga. Tanken är att det ska vara en hjälp tillbaka till arbetsmarknaden efter till exempel långtidssjukskrivning eller arbetslöshet.
  • Anställningen är en »vanlig anställning« och kan vara tills­vidare eller tidsbegränsad. Men arbetsgivaren får en ersättning, max 16  700 kronor per månad, av Arbetsförmedlingen för den medarbetare som är anställd med lönebidrag. Personen i fråga kan jobba såväl heltid som deltid.
  • Såväl privata som offentliga arbetsgivare kan få lönebidrag. Men det ska finnas kollektiv­avtal eller, om ett sådant saknas, ska lön och andra villkor vara likvärdiga branschens kollektiv­avtal. Arbetsgivaren måste ha en försäkring för den som anställs med lönebidrag.
  • Lönebidrag ska, enligt grundprincipen, lämnas i högst fyra år. Ett första beslut om lönebidrag får omfatta högst ett år.

Källa: Arbetsförmedlingen 

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.