Jobba hårdare för jämställt arbetsliv

LEDARE2015-02-10
Arbetsgivarna behöver göra mer för att motverka ojämställd lönesättning. Lagen ska följas, men ambitionerna måste vara högre än så.

En löneförhöjning på drygt 6 000 kronor i månaden. Som Publikt kan berätta i detta nummer är det vad en kvinnlig projekt­ledare på Regeringskansliet fått sedan ST tagit strid för henne.

Att kvinnan låg långt efter sina manliga kolleger upptäckte hennes fackliga företrädare vid en lönerevision. Trots att arbetsgivaren hävdade att hon var korrekt lönesatt, visade det sig när ST undersökte saken att hon hade hand om större projekt än de mer välbetalda arbetskamraterna. Och trots att arbetsgivaren fortsatt hävdar att det aldrig funnits någon osaklig löneskillnad har hon nu alltså fått sex tusenlappar mer.

Det borde vara en självklarhet att anställda ska bedömas efter sina arbetsuppgifter och sin prestation, och inte efter kön. Men könsdiskriminering är sällan medveten – den beror ofta på strukturer som är svåra att upptäcka och motverka. Därför har vi en lag som inte bara slår fast att osakliga löneskillnader är olagliga, utan också kräver av alla arbetsgivare att de ska bedriva ett systematiskt arbete för att sätta rättvisa löner.

Men 2009 sänktes kraven på arbetsgivarna. Fram till dess var de tvungna att varje år göra en lönekartläggning och en handlingsplan för jämställda löner. Nu behöver de bara göra det jobbet vart tredje år.

Den nya regeringen har aviserat att kravet på årliga lönekartläggningar ska återinföras – något bland andra TCO arbetat för.

Diskrimineringsombudsmannen, DO, har i en uppföljning av sina granskningar konstaterat att ett systematiskt arbete med lönekartläggningar har stor effekt – och leder till att många får sina löner höjda.

Men för att det ska kunna ske måste lagen följas. När Publikt 2013 granskade femton statliga arbetsgivare levde bara fyra till fullo upp till lagens krav. Det är tydligt att bättre kontroll behövs. Att DO samma år fick ett regeringsuppdrag att förstärka tillsynen av jämställdhetsarbetet på arbetsplatserna var positivt, men det var en engångsinsats.

Staten borde vara en föregångare i arbetet för jämställda arbetsplatser. Ändå har de statliga arbetsgivarna i Arbetsgivarverket motsatt sig förslaget att återinföra årliga lönekartläggningar. Regeringen bör öka kraven på myndighetschefer och vd:ar i statliga bolag – de måste arbeta med en bred uppsättning åtgärder för jämställdhet och mot diskriminering.

Åtgärder som inte får stanna vid att motverka vad lagen räknar som osakliga löneskillnader – skillnader i lön mellan likvärdigt arbete hos samma arbetsgivare.

Kvinnodominerade arbetsplatser med lägre löneläge måste komma i kapp resten av arbetsmarknaden. Det är också nödvändigt att göra mer för att kvinnor ska ha samma chans som män att få de bäst betalda jobben. Detta är frågor som ST driver.

Det är arbetsgivarna som bär ansvaret för att alla medarbetare har en rättvis lön och inte diskrimineras. Men facket spelar en viktig roll och kan både driva på utvecklingen i stort och stödja enskilda medlemmar som lönediskriminerats. Det visar inte minst det lyckliga slutet på historien om projektledaren på Regeringskansliet. 


Alexander Armiento, chefredaktör

Detta är en ledartext. Den speglar ledarskribentens personliga uppfattning.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.