Alla mot regeringen

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör

De flesta politiska förslag får kritik från något håll. Men att möta ett kompakt motstånd från fack, arbetsgivare, ledarskribenter av alla politiska färger och till och med flera av de egna riksdagsledamöterna, det är trots allt en ovanlig prestation.

Det har den borgerliga regeringen dock lyckats med, när den nu vill ge sig på de avtal och försäkringar som fack och privatpersoner tecknat.

I det uppmärksammade förslaget om tuffare regler för sjukskrivna, som ST Press skrivit om, ingår att ersättningen sänks till 75 procent av den sjukpenninggrundande inkomsten efter ett års sjukskrivning. Regeringen tror nämligen att långtidssjuka blir friskare om de får sämre ekonomiska villkor.

Men inte nog med det: Det ska också vara omöjligt att få en högre ersättning genom kollektivavtal eller privata försäkringar. Sådana avtal och försäkringar blir i praktiken värdelösa när sjukpenningen minskas med samma summa.

Bland dem som skulle drabbas av förslaget finns ett antal ST-medlemmar.

»Staten ska inte betala ut pengar om det finns andra tillgångar«, har socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson sagt. Det är en inställning som ger anledning till oro. Menar Husmark Pehrsson allvar så borde samma sak i konsekvensens namn gälla
redan under det första året med sjukpenning. Också avtal som ger extra ersättning vid arbetslöshet kan vara hotade på sikt.

TCO, den fackliga paraplyorganisation som ST tillhör, hör till de aktörer som hårdast kritiserat regeringens förslag. Dess ordförande Sture Nordh har konstaterat att det innebär att staten konfiskerar löneutrymme som arbetstagarna avstått ifrån.

Svenskt Näringsliv är på samma linje, och kallar det en inskränkning i den individuella avtalsfriheten. Ett antal borgerliga riksdagsledamöter har konstaterat att det går stick i stäv med principen att individer bör uppmuntras att ta ansvar för sin egen trygghet.

Det finns fler kritiska röster. »Hur många cancer- och ALS-patienter (regeringens egna exempel) dröjer med sin återkomst till arbetslivet därför att de får 80 istället för 75 procent av sin gamla lön?« frågade Svenska Dagbladets ledarskribent P J Anders Linder nyligen.

Regeringen har inte heller väljarna med sig. I en undersökning som TCO beställt ansåg 8 av 10 att man ska kunna teckna tilläggsförsäkringar som ger högre ersättning än den staten betalar ut.

Rätten att teckna avtal är en viktig principiell fråga, som facken gör rätt i att ta strid för. Men samtidigt måste också bakgrunden till regeringens förslag lyftas fram i ljuset: att alla – oavsett om man har ett kompletterande skydd eller ej – ska få sämre trygghet vid långtidssjukskrivning.

Det är en dålig medicin, som dessutom saknar stöd bland folket. I TCOs undersökning tyckte ungefär 7 av 10 att det är fel att sänka ersättningsnivån för de långtidssjuka. Även många borgerliga väljare säger att förslagen på sjukförsäkringens område gjort att deras förtroende för regeringen minskat. Cristina Husmark Pehrsson skulle göra klokast i att kasta hela förslaget i papperskorgen.

Alexander Armiento
chefredaktör