Bättre lön en nyckel i kampen mot korruption

– Vi vill göra våra medlemmars arbete professionellt och ärbart, säger Jurij Pizjuk.

Han är ordförande i Ukrainas fackförbund för offentliganställda, som internationellt använder den engelska förkortningen SEUU. Han tar emot i ett enkelt, kalt kontorsrum innanför en dunkel korridor. Organisationens lokaler är tillfälliga. Byggnaden där Ukrainas fackförbund hade sina huvudkontor, intill Självständighetstorget, Majdan Nezalezjnosti, stacks i brand under revolutionen 2014 och är fortfarande täckt av enorma grå skynken.

Jurij Pizjuk leder en organisation vars medlemmar måste kämpa både för anseende och tillit hos medborgarna och för löner som det går att leva på. Han anser att de två frågorna hänger intimt samman.

– Statsförvaltningen har varit lönediskriminerad i många år, lönerna har inte höjts sedan 2008. Det har lett till att många har slutat och andra blivit likgiltiga för jobbet. När man inte har kunnat leva på lönen har vissa använt sin position på ett felaktigt sätt.

För egen del valde han att lämna sitt arbete i regeringskansliet när han ansåg att den förre presidenten Viktor Janukovytj gynnade sina egna i utnämningar och rekryteringar.

– De började anställa folk utifrån geografiska kriterier, för att de kom från Janukovytjs hemregion Donetsk.

Men under den nye presidenten Petro Porosjenko har Jurij Pizjuk och fackförbundet SEUU genom en så kallad social dialog varit engagerade i arbetet med en ny lag för offentliganställda, som antogs av parlamentet i maj 2016. Lagen gör skillnad mellan politiska tjänster och ordinarie förvaltning, och i all vanlig förvaltning ska tjänsterna tillsättas i konkurrens och ut­ifrån meriter.

SEUU är för förändringen.

– Det här gör vi för våra barn och för samhället, säger Jurij Pizjuk. Den nya lagen kommer att förbättra bilden av offentlig service. Och det behövs för att vi ska kunna attrahera så många ärliga och professionella människor som möjligt.

I huvudstaden Kievs pampiga stadshus, något kvarter från Självständighetstorget, visar Olena Mozolevska och hennes lokalfackliga kolleger upp den stora hörsalen med sina solgula väggar, vita pelare och balkonger högt upp mot taket.

Salen intogs av övernattande demon­st­ranter under revolten mot president Janukovytj vintern 2013–2014. Stadens anställda fick tillfälligt byta arbets­lokaler.

I dag är ordningen återställd och salen renoverad. Men demonstrationerna – ofta benämnda som Euromajdan eller Värdighetsrevolutionen – skapade en förändring i människors sinnen, säger Olena Mozolevska.

– Folk är inte som de var. De står upp och uttrycker sin uppfattning och sina krav på bättre villkor.

Hon slår ut med händerna.

– De här väggarna vet vad som kan hända om regeringen inte lyssnar på oss.

Det som hon och andra fackliga företrädare mest av allt vill säga sin åsikt om är lönerna. En protestdag i somras samlade 50 000 offentliganställda kring krav på löneökningar. Frustrationen har länge grott över att stats­tjänste­männen inte fått högre lön trots stora prisökningar på gas, vatten och andra förnödenheter.

– Numera måste vi använda hela lönen till fasta kostnader, säger Kiev­regionens SEUU-ordförande Ivan Gutik. Vi planerade en protestkampanj i oktober, men regeringen bad om en timeout för att vi skulle kunna komma med gemensamma förslag på högre löner eller sänkta priser. Men om det inte blir ett anständigt förslag kommer vi att organisera en ännu större kampanj över hela landet.

Natalia Krasovska från Kievs arbets­förmedling påpekar att parlamentsledamöterna nyligen beslutat att fördubbla sina egna löner:

– Reaktionen på det har varit väldigt negativ. Vår minimilön nästa år är 1 700 hryvnia, de har 40 000. De fortsätter sitt lyxliv trots att alla förhållanden förvärras.

En höjning av minimilönerna, som motsvarar omkring 600 svenska kronor, ingår i den nya lagen om offentlig anställning. Men facket har tvingats att acceptera ett stegvis införande, och det är i skrivande stund oklart om det finns pengar i budgeten för 2017 för det första steget.

– Vi skriver brev till alla parlamentsledamöter och förklarar att en lönereform blir ett socialt lokomotiv som möjliggör alla andra reformer, säger SEUU-ordföranden Jurij Pizjuk.

De fackligt förtroendevalda som Pub­likt möter tycks ha blandade känslor för statsmakterna. Trots det bistra löne­läget uttrycker flera en förståelse för Ukrainas svåra ekonomiska situation. Rysslands annektering av Krim och stöd till separatisterna i öst 2014 skapade också en känsla av nationell samling.

– Alla var överväldigade av patriotiska känslor och lämnade gåvor till dem som deltog i kriget, berättar Natalia Krasovska. Vi statstjänstemän var aktiva i hjälpen, och vi var redo att vänta när lönen inte betalades ut eller var försenad.

Den förhandlingsvilja som den nye premiärministern Volodymyr Hrojsman har visat gentemot de offentliganställdas fackförbund gör också fackliga företrädare hoppfulla.

– Vid ministrarnas möten är facket alltid inbjudet och de lyssnar på oss, säger Natalia Krasovska.

I ett polishus i centrala Kiev ligger Raisa Danylenkos luftiga, ljusa arbetsrum. Här är som ett växthus, fullt av höga gröna plantor. En samling porslinsfigurer trängs i ett bokskåp, och på det bruna skrivbordet är det pyntat med elefanter och snäckor.

– Nästa år fyller jag 30, säger hon och skrattar bakom bordet. Från 100 alltså.

Raisa Danylenko ser bestämd ut och har den pondus som ålder och en viss rondör kan ge. Hon har i många år varit regional fackordförande för den del av polisen som har hand om livvaktsskydd och skydd för byggnader. Omkring 1 000 av de 1 500 anställda är medlemmar i facket – den uniformerade personalen fick rätt att vara fackligt organiserade för ett tiotal år sedan.

– Titta här, säger Raisa Danylenko och visar upp ett dokument med stora blå stämplar.

Det är arbetsplatsens kollektivavtal.

– Vi vann en tävling om det bästa lokala kollektivavtalet! Tidigare var avtalet mer en formalitet, men nu är det väldigt specifikt och vi har ganska tuffa relationer med cheferna.

Facket är också med och övervakar löneutbetalningarna och sitter med i en kommission som utreder arbetsskador.

Raisa Danylenko säger att hon har vässat sitt självförtroende genom utbildningar som svenska ST har varit med och arrangerat. Hon har styrt om det lokala fackliga arbetet, som tidigare mest gällde fester och utflykter.

– För tio år sedan blev vår verksamhet bolagiserad, och då blev jag orolig för att facket skulle kollapsa. Jag insåg att vi måste ändra fokus och arbeta för sociala rättigheter och säkerhet. Men vi gör fortfarande mycket för barnen, ger dem julklappar och biljetter till kultur­evenemang.

Hennes yngre kollega Ljubov Ochromtsu, som är påtänkt som fackord­förande när Raisa Danylenko slutar, betonar än mer betydelsen av att vara en stark och oberoende facklig part.

– Det arbetar många unga männi­skor arbetar här, och de vill se en förändrad roll och betydelse för facket. Det finns stora möjligheter. Jag vill att facket ska vara en likvärdig part och göra ett relevant arbete.

Hon kommer just från ett möte med larmoperatörerna, som är missnöjda med sin arbetssituation.

– De är underbemannade och behöver mer resurser. Man ska svara inom sekunder, och de hinner inte äta och ta sina raster.

Andra fackliga företrädare försvarar dock den verksamhet som de ukrainska facken traditionellt ägnat sig åt. På Myndigheten för offentlig förvaltning säger den lokala SEUU-ordföranden Valentyna Nahijevytj att fritids­arrangemang kan hjälpa männi­skor att må bra på arbetsplatsen.

– Det kan uppfattas som primitivt för andra, men vi organiserade till exempel en utställning om kvinnors handarbete, och en del föremål var nästan som konstverk. En av kvinnorna på finansavdelningen hade broderat fantastiska handdukar, vi fick se en annan sida av henne. Vi brukar också ordna tävlingar med barnteckningar, och sportevenemang som många kommer på trots att de har långa arbetsdagar.

Samtidigt är hon mån om medlemmarnas villkor och att statsförvaltningen ska utvecklas. Myndighetens uppgift är just att modernisera staten, med strategisk planering, utbildning av statstjänstemän och inspektioner för att kontrollera att den nya lagen för offentlig service följs.

Vi går till den enkla kantinen för att äta lunch. I ett pistagegrönt serveringsrum med knarrande trägolv slevar en ung kvinna upp köttsoppa, fyllda pannkakor och surkål. Det är gott – och billigt. Det låga priset är en avgörande fördel även för tjänstemännen på denna myndighet.

– Lönen är det största problemet i hela Ukraina, säger Valentyna Nahijevytj. Vi tar ett litet steg framåt med den nya lagen, men man måste fortfarande vara hängiven sitt arbete för att stanna i staten.

Hon hoppas att situationen ska vara annorlunda om fem år.

– Jag hoppas att vi har en bättre image och kan känna självrespekt. Statstjänstemännen ska vara stolta över sitt arbete och bli belönade i relation till vad de ger.