Ministern som vill flytta jobb från Stockholm

FÖRDJUPNING: STATSFÖRVALTNING2016-10-11
Förvaltningspolitik må låta snustorrt, men civilminister Ardalan Shekarabi, S, tycker att han fått en vinstlott. Hittills har han lanserat en »tillitsreform« i offentliga verksamheter, berett marken för storregioner och utlovat nya myndighetsflyttar. Och hamnat på kollisionskurs med riksdagen om upphandlingar.

Finansdepartementets korridorer inger en sober och sval känsla med sina ljusa trämöbler och skinnsoffor, prydliga fruktskålar och väggar fulla av konst. Men inne i civilminister Ardalan Shekarabis tjänsterum är stämningen snarare upplivad, hektisk och lite rörig. Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har just tackat ja till en debatt med ministern om regeringens upphandlingsförslag, ett förslag som riskerar att falla i riksdagen sedan både allianspartierna och SD sagt nej till det.

– Det blir i Bromölla nästa fredag, säger Ardalan Shekarabi. Jimmie Åkesson har fått välja tid och plats.

Han ser nöjd ut. Upphandling är en fråga han både forskat om själv och låtit utreda som minister, och nu ligger ett förslag till ny upphandlingslag på riksdagens bord. Den stora nyheten är att upphandlare i stat, kommun och landsting ska kräva kollektiv­avtalsenliga löner, arbetstider och semestervillkor hos de entreprenörer som får offentliga uppdrag.

Enligt Ardalan Shekarabi har SD aldrig pressats i andra frågor än invandringspolitiken.

– Och nu när de så tydligt tagit ställning mot schyssta villkor i upphandlingar, då ska de stå till svars.

Men hur ska ni hantera det som ser ut att bli ett bakslag i riksdagen?

– Vi kommer inte att backa. Vi ska fortsätta att bilda opinion och jobba för att lagstiftningen ska gå igenom, för vi ser att skattepengar i dag dumpar löner för människor som jobbar i offentligt finansierade verksamheter. Och det är helt oacceptabelt.

För ni samtal med andra partier?

– Vi har haft en dialog hela tiden, och självklart kommer vi att fortsätta den. Men de borgerliga partierna och Sverigedemokraterna bär också ett ansvar. Det är de som har majoritet i riksdagen, och röstar de ned förslaget kommer den sociala dumpningen att fortsätta. Det är få medborgare som tycker att det ska tillåtas.

Ardalan Shekarabi säger att frågor om offentlig förvaltning och dess utveckling är det roligaste som finns att arbeta med.

– Jag är ute i vart fall tre dagar i veckan i offent­liga verksamheter, och jag möter människor som gör fantastiska insatser och som brinner för det de gör. Det är sällan någon som klagar, trots alla utmaningar och svårigheter.

Civilministerns resor är markerade med överstrykningspennor på en stor Sverigekarta som hänger i hans sekreterares rum. Målet är att den ska vara helt färglagd vid årets slut.

Det finns en karta till, över övre Norrland. Den är inramad och står i bokhyllan bakom Ardalan Shekarabis skrivbord. Han fick den vid ett besök på skattekontoret i Lycksele.

– Det är mitt starkaste och roligaste minne! Jag var faktiskt där två gånger. Första gången var när medarbetarna hade fått besked att kontoret skulle läggas ned, sedan åkte jag tillbaka när Skatteverket hade tänkt om och skulle behålla det. När med­arbetarna berättade om den glädje de kände blev jag bokstavligen tårögd.

Den tänkta nedläggningen var en del av Skatte­verkets plan att göra om organisationen och lägga ned nio kontor i mindre städer. Det väckte starka reaktioner i riksdagen, och i en riksdagsdebatt förklarade Ardalan Shekarabi att beslutsgången när det gäller statliga verksamheters lokalisering i landet skulle ses över. Efter den tydliga politiska markeringen backade Skatteverket.

Har regeringen styrt för lite i frågan om statens närvaro i landet?

– Ja, vi behöver mer övergripande styrning, och framför allt mer koordinering och samråd när myndigheter fattar beslut om lokalisering. De har haft ett stuprörstänk, och då har plötsligt vissa landsändar eller städer drabbats. Det finns en stark känsla i landet att »staten överger oss«, och det påverkar statens legitimitet. Man tappar relationen till staten.

Regeringen har också gjort klart att myndigheter i storstäderna, framför allt i Stockholm, ska flyttas till andra orter. Hittills under mandatperioden har regeringen beslutat att flytta delar av E-hälso­myndigheten till Kalmar och Fastighetsmäklarinspektionen till Karlstad. Och det kommer fler, försäkrar Ardalan Shekarabi.

– Vi analyserar vilka myndigheter som har en verksamhet som är lämplig och vilka orter som har bäst förutsättningar. Vi jobbar på med detta under hela mandatperioden, och förändringarna kommer allt eftersom.

Vilka lärdomar har du dragit av tidigare omlokaliseringar?

– De måste vara väl genomtänka. Vi har positiva erfarenheter från Sundsvall, där flera statliga aktörer samverkar. Vi vill se mer sådant, och samverkan med övriga aktörer. Det är ingen slump att Kalmar får E-hälsomyndigheten, där det finns utbildningar inom området på högskolan och många företag i branschen. De kan skapa ett kluster.

Det som förmodligen gjort Ardalan Shekarabi mest känd är hans kritik av de styrningsmetoder som dominerat i offentlig sektor de senaste årtiondena, ofta sammanfattade som New Public Manage­ment, NPM. Modellen känne­tecknas av kvantitativa mål och resultatkrav, ofta detaljerade sådana. Många gånger ingår marknadslösningar som konkurrensutsättning och interndebitering.

En invändning mot NPM är att arbetssättet kräver detaljerad uppföljning, med en kontroll­apparat som innebär omfattande administration på alla nivåer. Kritikerna pekar också på att modellen snedvrider verksamheten mot mål som går att mäta.

Ardalan Shekarabi vill förändra styrningen med hjälp av vad han kallar en tillitsreform. Han har tillsatt utredningar och en tillitsdelegation, och har turnerat på universitet och andra offentliga arbetsplatser för att prata styrningsfrågor.

– Den stora utmaningen i styrningen är bristen på tillit till professionen. Detaljstyrning och detalj­kontroll begränsar professionernas handlings­utrymme, och det innebär i sin tur att möjlig­heter­na att effektivisera våra verksamheter har beskurits.

Han understryker att han inte är emot uppföljning och återrapportering.

– Jag vill inte kasta ut barnet med badvattnet, men jag tycker att vi inte har hittat riktigt rätt balans. Vi behöver gå lite mer åt tillitsbaserad styrning.

Finns det statliga verksamheter där styrningsmetoder à la NPM har gjort uppenbar skada?

– Ja. Ett exempel är länsstyrelsernas finansieringsmodell, med väldigt stora krav på åter­rapportering till olika myndigheter. I vissa fall vittnar man om att det är oklart vad uppgifterna används till.

Vad kommer efter NPM?

– Det är en förändring steg för steg, och när man bryter ned frågorna blir det ganska konkret. Om du tar exemplet länsstyrelserna får de en alltför stor del av sina resurser som olika riktade sakanslag, som måste sökas och rapporteras. Där är lösningen att i stället ge ett förvaltningsanslag för att minska den administrativa bördan och ge större handlings­utrymme för länsstyrelserna. Det jobbar vi med nu.

Ett annat exempel Ardalan Shekarabi lyfter fram är lärarna. Det har varit mycket debatt om den tunga administrationen för lärare i den kommunala sektorn, men problemen är desamma på universitet och högskolor, menar han.

– Administratörerna har blivit färre, och när lärarna måste ta över det arbetet stjäl det tid från deras kärnverksamheter. I vissa fall kan lösningen därför vara att ta in mer administrativ personal.
I andra fall handlar det om återrapporteringskravet: hur många krav är vettiga och nödvändiga, och hur många skulle vi kunna eliminera?

Men det finns områden där regeringen vill styra med hela handen. Ett sådant är myndigheternas löne­administration, som regeringen anser att Statens servicecenter ska sköta. Detta trots kritik från många anslutna myndigheter, som tycker att lönehanteringen blivit dyrare och sämre.

– Det finns alltid risker med förändringar, men vi ser ändå att det är vettigt att staten agerar som en koncern där det finns behov av det.

Som civilminister ansvarar Ardalan Shekarabi även för statens arbetsgivarpolitik. I praktiken är det mesta delegerat till Arbetsgivarverket, men nu har Statskontoret föreslagit att regeringen ser över delegeringen. En rimlig tanke, tycker Ardalan Shekarabi.

– Den modell vi haft har gällt i över två decennier, så mycket talar för att vi vinner på att göra en översyn.

Vad har du för ingång i en sådan översyn?

– I grunden försvarar jag den delegerade arbetsgivarpolitiken. Men det finns säkerligen detaljer som behöver utvärderas, inte minst regeringens uppföljning och kontinuerliga utvärdering. Det finns också områden som ligger i gränslandet vad gäller ansvaret. Till exempel sjuktalet, som är en arbetsgivarfråga men som också påverkar regeringens styrning av myndigheterna.

Och sjuktalet har ökat. Hur ska myndigheterna möta det?

– Staten har låga sjuktal i jämförelse med andra sektorer, men de är växande och det är allvarligt. Parterna i staten har tagit ansvar och redovisat till regeringen hur man ska arbeta för att minska sjukfrånvaron, det är jag glad över. Vi har också skickat signaler från regeringen till myndigheterna om att vi ser med oro på utvecklingen och följer den noga. Det är en av de största utmaningarna vi har. Och det är värt att titta på skillnader mellan olika statliga verksamheter – vissa grupper är extra drabbade.

En arbetsgivarfråga som regeringen har inflytande över är myndigheternas möjligheter att ha tidsbegränsade anställningar. Staten har den högsta andelen korta jobb av alla sektorer. ST har bland annat kritiserat anställningsförordningen, som ger staten friare händer än andra arbetsgivare att ta in personal på begränsad tid.

– Vi har en dialog om detta med parterna på det statliga området, säger Ardalan Shekarabi. En del statliga verksamheter har behov av tidsbegränsade anställningar, och det måste man ha respekt för. Samtidigt är det ett problem om många i staten inte har den grundläggande tryggheten. Vi har inte några planer på att gå in och göra ändringar för närvarande, men vi utesluter det inte.

Statliga arbetsgivare, och ytterst regeringen, ansvarar för att alla anställda följer lagar och förordningar. Men myndigheterna har fått kritik för bristande efterlevnad av offentlighetsprincipen, och flera chefer i staten har de senaste åren dömts för brott mot meddelarskyddets efterforskningsförbud. Ett förslag som regeringen nu för fram är att ge Statskontoret ett permanent uppdrag att främja och samordna arbetet för en god förvaltningskultur.

– Det innebär att vi får en tydligare, fast struktur för det fortsatta arbetet på det området, säger Ardalan Shekarabi. Det är viktigt att fortsätta att arbeta med frågor om statstjänstemannarollen och värdegrundsarbetet.

Bör det bli obligatoriskt för statstjänstemän att utbilda sig för sin speciella roll, och kanske också ha en certifiering?

– Det är inget jag utesluter i det här läget.

På civilministerns lott faller också att försöka lotsa en regionreform i hamn. Indelnings­kommittén har föreslagit en indelning av Sverige i sex storlän och storregioner, med start för tre av dem redan 2018 respektive 2019.

Frågan om en omvandling av dagens landsting till storregioner – och en anpassning av länsstyrelser och andra statliga myndigheter till dessa regioner – har varit en politisk långbänk. Tidigare försök har misslyckats, bland annat på grund av motstånd från lokala och regionala aktörer samt från Moderaterna. Men Ardalan Shekarabi vill inte säga om den planerade reformen blir tvingande.

– Nu fokuserar vi på bildandet av de första tre regionerna och de landsting och län som berörs. Sedan får vi ta nästa steg.

Men går det att ha en delvis genomförd region­reform?

– Det har ju varit så hittills. Stockholms län var vår första storregion. Sedan dröjde det 20–30 år innan vi fick Västra Götalands län och Skåne län. Nu fortsätter processen. Det vi har gjort är att vi utsett förhandlingspersoner som har regeringens mandat att jobba tillsammans med de berörda och ta fram förslag som beaktar helheten. Helhets­perspektivet har saknats tidigare.

Det har varit en lång process hittills. Kan det bli en lika lång tidshorisont framåt i tiden också?

– Nej, det är inte regeringens utgångspunkt.

När Ardalan Shekarabi talar om regioner och arbetsgivarfrågor sitter han i sin statsrådsbil på väg från hemmet i Knivsta till jobbet. Publikts intervju­tid på departementet fick kortas på grund av den kommande debatten med Sverige­demokraterna. Den enda möjliga tiden att fortsätta intervjun var på resan till arbetet. Han säger att han blev överraskad av det extremt höga tempot när han klev in i rollen som minister.

– Men det är också det som är charmen.

Ministerns resor är markerade med grön överstrykningspenna.
Bild: Casper Hedberg
Ministerns resor är markerade med grön överstrykningspenna.

Ardalan Shekarabi

  • Född 1978 i Manchester, Storbritannien, uppväxt utanför Teheran i Iran. Kom till Sverige 1989 med sin mamma, som fick avslag på sin asylansökan. De gick då under jorden, men fick uppehållstillstånd av humanitära skäl två år senare.
  • Juristexamen från Uppsala universitet, har forskat om offentlig upphandling.
  • Ordförande i SSU, Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund 2003–2005. Dagens Nyheter avslöjade att hans ord­förande­kampanj delvis betalats med pengar för ett integrationsprojekt, och han fick också kritik för fusk med medlemssiffror i förbundet.
  • Satt tillsammans med partikollegan Anna Johansson ordförande för Socialdemokraternas kriskommission efter valförlusten 2010.
  • Invald i riksdagen 2014 och därefter utsedd till civilminister av Stefan Löfven. Som civilminister ansvarar han för frågor om statlig förvaltning, offentlig upphandling, statliga arbetsgivarfrågor, kommuner och landsting samt spelfrågor.

Ardalan Shekarabi om:

  • Blockpolitiken: »Blockpolitiken för­dummar och försämrar vårt land. Den stänger en hel del dörrar för ett vettigt samtal.«
  • Familjepusslet (han har tre barn): »Det är svårt. Jag har en fru som tar ett jättestort ansvar. Jag försöker vara ledig på helgerna, så på vardagarna är det väldigt långa arbetsdagar.«
Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.