”Alliansen sänkte Arbetsförmedlingens legitimitet”
Att slå mot Arbetsförmedlingen är inte en konstruktiv väg för att förbättra svensk arbetsmarknadspolitik. Däremot måste utbildningssystemen förbättras så att alla klarar gymnasieskolan. Det säger STs ordförande Britta Lejon apropå allianspartiernas förslag att lägga ned Arbetsförmedlingen.
De förra regeringspartierna i Alliansen har enats om att Arbetsförmedlingen bör läggas ned i sin nuvarande form, och att andra aktörer ska ta över förmedlingsarbetet. Vägen dit ska gå via en pågående utredning om Arbetsförmedlingen, som enligt de borgerliga bör få nya direktiv. Förslaget ligger i riksdagens arbetsmarknadsutskott och har stöd av Sverigedemokraterna, vilket innebär att det sannolikt röstas igenom som ett så kallat tillkännagivande till regeringen.
Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson, S, svarar i en skriftlig kommentar till Publikt att regeringen får ”invänta utskottets arbete”. Men när det gäller kritiken mot Arbetsförmedlingen hävdar hon att det är den förra regeringen som bär ansvaret för myndighetens bristfälliga resultat. ”Högerregeringen behandlade Arbetsförmedlingen som en experimentverkstad och körde resultaten i botten”, skriver hon, och den lade dessutom ”miljardbelopp på oseriösa coacher och lotsar”.
STs ordförande Britta Lejon är också kritisk till den förra regeringens styrning av Arbetsförmedlingen. Ett fundamentalt fel var, anser hon, att begränsa myndighetens uppdrag till att stödja och hjälpa långtidsarbetslösa, lågutbildade och andra grupper som har särskilt svårt att få ett jobb.
– Jag tror att det har varit förödande för Arbetsförmedlingens legitimitet att de inte har haft i uppdrag att hjälpa dem som knackar på hos Arbetsförmedlingen och är bättre rustade – de som talar svenska, är utbildade och har haft jobb nyligen eller fortfarande har ett jobb.
Den nuvarande regeringen har tagit bort förbudet att arbeta med de grupperna, men fortfarande finns inget uttryckligt uppdrag att stötta människor som har relativt lätt att hitta ett arbete.
Den svenska arbetsmarknaden går bra, framhåller Britta Lejon.
– Vi har ett extremt högt tryck i ekonomin. Men det finns bekymmer bakom den ljusa bilden, högtrycket når inte alla. Har man inte skola är det inte lätt att få ett arbete, och det tar lång tid för nyanlända att etablera sig, särskilt för kvinnor.
I det läget behövs en nationellt sammanhållen arbetsmarknadspolitik, anser hon. I den finns flera delar än Arbetsförmedlingen.
– Det är fullkomligt avgörande att man jobbar med utbildningsystemen så att alla klarar gymnasieskolan. För dem som trots stöd inte klarar ett vanligt jobb har vi föreslagit en modern form av beredskapsjobb.
Att Arbetsförmedlingen skulle vara sämre än privata alternativ när det gäller förmedling, coachning och ”rustning” av individer tror hon inte på. Den jämförelse som ibland görs med parternas omställningsorganisationer som ger stöd vid uppsägningar är inte relevant, menar hon.
– De har ett helt annat uppdrag, eftersom de arbetar med människor som fortfarande har ett jobb eller just förlorat det. Arbetsförmedlingen möter i många fall människor som aldrig arbetat med något som finns på svensk arbetsmarknad, inte talar svenska och kanske till och med är analfabeter.
Till de förändringar ST vill se i Arbetsförmedlingen hör att rensa i floran av anställningsstöd och att ge den enskilde arbetsförmedlaren ett större mandat.
– Det behövs mer flexibilitet, så att arbetsförmedlarna kan specialdesigna insatser utifrån individens behov. Det skulle definitivt ge effekt.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Så länge som denna passiva verksamhet tillåts att fortsätta så kommer legitimitet för arbetsförmedlingens verksamhet knappast att höjas. Att som "Allians för Sverige" föreslå att medel i ökad utsträckning ska på till privata matchningsbolag är inte eller en progressiv förbättring av rådande situation eftersom det är ett system som har provats under 10 år och i princip är helt verkningslöst.
I det fallet att den svenska pensionsålder skulle anpassas till genomsnittet inom EU så skulle gruppen långtidsarbetslösa reduceras avsevärt, det gäller att analysera de grundläggande faktorerna och sluta upp med att arbeta med egna agendor inom området om förtroendet inom arbetsmarkandspolitken ska kunna höjas!