Anställda vittnar om kris på DO
Hög personalomsättning, många och långa sjukskrivningar, chefsbyten, dyra konsulter, omorganisationer och en orimligt hög arbetsbelastning. Det är facit av de två år som gått sedan fyra myndigheter mot diskriminering samlades i en myndighet, Diskrimineringsombudsmannen – där var tionde medarbetare i en ny arbetsmiljöstudie anser sig diskriminerad.
Kulturkrockar och barnsjukdomar är regel när organisationer slås ihop. Men när ST Press intervjuat ett femtontal av myndighetens cirka 90 anställda, på villkor att de får förbli anonyma, koncentreras kritiken med obönhörlig udd mot myndighetschefen Katri Linna som chef:
– Det är egentligen Linna som inte fungerar, säger en medarbetare. Jag tror inte att någon förstår vad hon vill. Hon får utbrott eller ger syrliga kommentarer till folk vid sittande bord. Det skapar en väldig rädsla. Många väljer då att hellre inte göra något än att göra fel. Vi har en väldigt, väldigt dålig psykosocial arbetsmiljö och det är helt och hållet ett ledningsproblem.
Andra uttrycker sig mer försiktigt:
– Jag har inget förtroende för personalpolitiken. Man säger att man vill ha kompetent personal med specialistkompetens, men utlyser bara vikariat och visstidstjänster. Vi har en hög arbetsbelastning och en otroligt stressande arbetsmiljö.
Någon säger sig se problem, men upplever inte sig själv som drabbad.
Men de flesta är hårda i sin kritik. Så här berättar en medarbetare:
– Här är fullständigt kaotiskt. Vi leker kontor och regering samtidigt, men det blir inte mycket gjort. Det är vanligt att folk får utskällningar offentligt för att de inte tolkat Katri Linna rätt. Hon ger vaga direktiv som är omöjliga att tolka och då riskerar man att bli utskälld.
– Vi är som en stor dysfunktionell familj, som försöker vara en allmänt lynnig ledargestalt till lags. Det är uppgivet, ledningen är ett skämt och många slutar. Det är ett slöseri med skattebetalarnas pengar. Jag vill härifrån.
En kollega fyller i beskrivningen av en arbetsplats med oro och dagligt obehag:
– Jag mår fullkomligt illa, men gör mitt jobb och håller näsan över vattenytan. Men jag känner ingen som trivs här. Inkompetens i ledningen, fladdrigt och med en högsta chef som inte tål någon som kan bättre än hon. Det känns som 1500-talets ledarskap eller i diktaturländer, där människor blir rädda för varandra. Myndigheten går sönder i bitar.
Tidskriften Chef gjorde 2009 en utvärdering av Katri Linna där hon placerades på sista plats av alla granskade chefer under 2000-talet. Artikeln stämmer bra överens med verkligheten, anser en medarbetare. En kollega utvecklar:
– Det är en oro i organisationen och vi tappar kompetenta medarbetare. Det är genant att så många DO-anställda känner sig diskriminerade. Vi ska ju tala om för andra hur de ska agera juste, men ledningen undergräver vår trovärdighet.
En tidigare DO-anställd vill avråda alla från att söka jobb på myndigheten och säger sig skämmas för att ha jobbat där:
– Jag mådde dåligt varje dag. Men ingen vågar säga ifrån. Katri Linna brister totalt i ledarskap och tar all kritik personligen. Alla är så himla rädda.
Av de ursprungliga dussintalet chefer i den sammanslagna organisationen är i dag bara ett fåtal kvar på sina gamla tjänster.
Mellanchefer får utstå hård kritik av Katri Linna, berättar en tidigare medarbetare:
– Det råder en hård stämning i ledningsgruppen. Katri Linna delar ofta ut kritik inför hela gruppen. Hon låter inte andra växa och resultatet blir att hela myndigheten krymper i förtroende.
En annan person ger en snarlik beskrivning:
– Gd pratar skit om personalen inför hela ledningsgruppen. Det känns så sjaskigt, vi ska ju arbeta mot kränkningar. Myndigheten är i totalt förfall och miljoner flödar till konsulter och en utbyggd gd-stab. Många avstår från kritik för att inte skada en sak de är starkt engagerade i, men nu håller det inte längre. Ministern måste agera.
ST-ordförande på DO är Eva Nikell. Hon vill hänföra merparten av problemen till sammanslagningen:
– Det finns uppenbara problem att få organisationen på plats och en vardaglig struktur som kan tackla den stora ärendemängden. Sådant kan ta minst tre år.
Men hon håller med om beskrivningen av problem med avhopp, sjukskrivningar, chefsbyten och oro:
– Det är en faktisk bild, säger hon.
Är Katri Linna en kompetent chef?
– Hon är en oerhört bra företrädare för myndigheten, men inte världens bästa organisatör.
Hon uppges svårtolkad och ibland skälla ut folk offentligt?
– Svårtolkad, ja. Men jag har inte blivit utskälld eller haft anledning att ta upp det fackligt.
DO hade 2009 en sjukfrånvaro på 5,2 procent, 50 procent högre än statsförvaltningens genomsnittliga 3,4 procent. En del av sjukskrivningstalen förklarar Eva Nikell med långtidssjukskrivning som inte har med arbetsplatsen att göra. Men hon håller med om att personalomsättningen är hög:
– Vissa är fullkomligt begravda i ärenden. Men det beror delvis på att unga och välutbildade söker sig vidare eller tar tjänstledigt för att pröva vik på andra ställen. ST jobbar för att få en bättre struktur, bemanningsplanering och ansvarsfördelning.
När ST Press konfronterar Katri Linna med medarbetarnas omdömen säger hon sig ha förståelse för att enskilda kan vara kritiska, men vill inte gå i polemik med anonyma medarbetare.
– Jag samtalar med fackklubbarna och får arbeta framåt utifrån den strukturerade kritik jag får från dem.
Men flera har vittnat om att du skällt ut dem öppet?
– Man ska inte skälla ut någon inför andra, det är inte bra ledarskap. Men jag kan inte minnas att jag gjort det. Vi kan ha olika uppfattningar i sak och det kan uppfattas som negativ kritik.
Du uppfattas också som svårtolkad?
– Det finns skillnader i grundsynen på uppdraget. Jag var nog naiv och insåg inte hur olika vi tänkte. Många kommer från en liten myndighet där de kunde sitta vid fikabordet med gd, här måste jag styra via ledningsgruppen. Alla vill ha min syn på vad som gäller, jag hoppas att de frågar en gång till om något är oklart. Informationsöverföringen har inte fungerat bra, det var min oförmåga att se det i tid.
Ni har haft en stor omsättning på chefer?
– Det har gnisslat i chefsorganisationen, men vi har mycket större samsyn i dag.
Varför har ni så hög sjukfrånvaro?
– Vi har fått fler korttidssjuka, men inte enbart på grund av hög arbetsbelastning. Det är mitt ansvar att styra ärendeflödet bättre.
Däremot accepterar Katri Linna inte kritiken mot dyra konsulter:
– Vi kan aldrig ha all kompetens i huset, de konsulter vi behöver ska vi ha.
Förstår du att medarbetare är rädda för dig?
– Ja, av olika skäl. Ord blir något annat när jag som chef säger dem. När jag försöker vara tydlig kan beskeden bli tuffa. Men jag måste vara bergfast i sakfrågor.
Är du en bra chef?
– Man får inte stanna vid att vara för nöjd. Ledarskapet måste ständigt relateras till situationen. Att leda via andra är svårt och påfrestningarna i sammanslagningen blev större än jag trodde. Men jag känner att det håller på att vända.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
Detta gäller både fackordf och KL själv. ST-ordf syns nog vilja hålla sig väl med sin chef! Egna karriären får väl inte gå i stå?
Allt det åteergivna är för mig så oerhört bekant då jag arbetat på en arbetsplats med liknande usla ledarskap.
Många medarbetare känner sig ledsna och upprörda över den bild som förmedlas. Vi menar att det är mycket olyckligt att vår egen fackförbundstidning deltar i det mediedrev som just nu riktas mot DO och Katri Linna.
De svårigheter som verkligen finns och som vi dagligdags arbetar med när vi bygger upp den nya ombudsmannamyndigheten kan inte tacklas på detta oseriösa sätt.
ST på DO avser att återkomma med en egen artikel till ST Press som ger vår bild av frågorna.
För ST på DO/ Eva Nikell, avdelningsordförande
Som framgår av artikeln har ST Press intervjuat ett femtontal personer som är anställda på DO. I texten citeras åtskilliga personer som alla är mycket kritiska. Citaten är representativa för de intervjuade, som i princip unisont gett en bild av en arbetsplats med svåra psykosociala arbetsmiljöproblem. De citerade personerna har samtliga fått ta del av och godkänna sina citat och har inte haft något att erinra mot hur deras beskrivning av situationen på arbetsplatsen återgivits. Ingen av de citerade personerna har velat framträda med namn.
STs ordförande på DO, Eva Nikell, har i artikeln fått tala för det lokala facket. Som i allt journalistiskt arbete har ett urval av svaren gjorts. Eva Nikell har fått läsa sina svar och har godkänt dessa.
ST Press har givetvis inget intresse av att ge någon annan bild av arbetsplatsen DO än den som framkommit under redaktionens research. Det är tråkigt om STs lokala fackliga representanter uppfattar att artikeln ger en felaktig bild. Finns det fakta som ger anledning att komplettera bilden av situationen på DO på något sätt välkomnar vi naturligtvis att ST på DO framför dem.
Alexander Armiento, chefredaktör
Delar av de synpunkter som framförs i artikeln har framförts till DO:s St-styrelse. Detta drivs nu i förhandlingar med arbetsgivaren. Som Eva skriver ovan så måste de svårigheter vi har lösas på arbetsplatsen i samverkan mellan fack och arbetsgivare.
Att vi har problem är ingen som sticker under stol med, definitivt inte vi som fått medlemmarnas mandat att förhandla. Det är anledningen till att vi just nu förhandlar i en öppen dialog med arbetsgivaren om hur vi lämpligast skall organisera oss för att arbetsmiljön skall bli så bra som möjligt i framtiden. Detta är det enda sätt som finns att skapa en god arbetsmiljö. Det sker inte genom anonyma utspel.
Men jag anser att företrädarna för ST på DO bör fundera över om inte en oberoende journalistisk granskning av arbetsplatsen kan bidra med värdefulla pusselbitar som av något skäl inte framkommit i de egna kontakterna och i av arbetsgivaren organiserade arbetsmiljöundersökningar. I ST Press artikel har åtskilliga anställda använt sitt meddelarskydd för att vittna om mycket svåra missförhållanden. Denna verklighetsbild väljer företrädare för ST på DO emellertid att ifrågasätta genom att i kommentarer på annan plats kalla den för ”ytterligheter som vi inte alls känner igen”.
Anna-Karin skriver också i sin kommentar här att företrädare för styrelsen för ST på DO har talat med ST-medlemmar som intervjuats för artikeln som inte känner igen sig. Alla de intervjuade har inte citerats i artikeln, men jag har i min tidigare kommentar till Eva Nikell konstaterat att citaten som beskriver arbetsmiljön är representativa för de intervjuade. Som jag också skrev har de citerade personerna fått ta del av och godkänna sina citat före publicering och har inte vare sig då eller senare haft något att erinra mot hur deras beskrivning av situationen på arbetsplatsen återgivits. Skulle de i samtal med företrädare för styrelsen för ST på DO ha sagt något annat, vill jag inte spekulera om orsakerna till detta. Det bör dock tilläggas att om företrädare för ST på myndigheten skulle ägna sig åt någon form av aktiv undersökning av vilka anställda som sagt vad till journalister så rör man sig olustigt nära grundlagens förbud mot efterforskning av källor.
ST på DO är angelägna om att göra klart att de för en konstruktiv dialog med arbetsgivaren. Det är naturligtvis positivt att så sker. Min förhoppning är att ST Press granskning av myndigheten kan bidra till att dessa samtal möter gehör från arbetsgivaren och leder till resultat.
Alexander Armiento, chefredaktör
Men det finns dock vissa grundläggande principer som jag tror på och en första sådan princip är att man är ärlig och konsekvent, för brister man i någon av de parametrarna så blir det väldigt svårt med allt annat som ledarskapet innebär. Det är inte alltid lätt att vara ärlig och konsekvent då man dessutom måste vara diplomatisk och välja sina konflikter.
Sedan MÅSTE men kunna skilja på sak och person och man måste även vara komptent och kunna den verksamhet man ska leda, för ju kunnigare man är desto mer auktoritet får man, och då menar jag auktoritet i positiv bemärkelse, det vill säga en chef som man kan vända sig till för att få stöd, och inte auktoritet i negativ bemärkelse, det vill säga auktoritet som bara bygger på tjänsteställning och det innebär i praktiken ett skräckvälde.
En dålig chef på en ort där det finns konkurrens om underställd personal får snart se en stor personalomsättning då råttorna flyr det sjuknande skeppet, men på en ort med bristande konkurrens om den kompetens som medarbetarna har så blir de inlåsta i sin organisation och mår jättedåligt och det utvecklas då ett destruktivt kamratförtryck.
En inkompetent och despotisk chef som pekar med hela handen utan att veta vad han eller hon talar om är ett bottennapp, och ju högre upp i hierarkin en sådan är placerad, desto mer skadligt blir det för organisationen. Sätter man bocken till trädgårdsmästare så får man dessutom ofta en icke önskvärd rekrytering av dennes medarbetare, vilket gör att problemen kvarstår efter att den inkompetente chefen slutat då denne rekryterat sina medarbetare utifrån sina egna värderingar, och därför kan problemen leva kvar i decennier efteråt, speciell om chefen i fråga även haft som strategi att spela ut sina medarbetare mot varandra för att stärka sin egen makt, för sedan förblir dessa fiender och det är fruktansvärt destruktivt.
Det uppstår då strukturer med kamratförtryck som gör att ingen litar på någon annan och personalen på en avdelning konspirerar mot varandra. Det är ingen större svårighet att skapa ett sådant socialt klimat på en arbetsplats, men mycket svårt att sedan bli av med det, och det kanske till och med är omöjligt.