Forskare ifrågasätter hantering av Arbetsförmedlingen

ARBETSFÖRMEDLINGEN2019-01-31
En tredjedel av Arbetsförmedlingens personal sägs upp samtidigt som stora förändringar i myndighetens uppdrag planeras. Nu reagerar arbetsmarknadsforskare mot hur frågan hanteras. De befarar att de stora förlorarna blir de många arbetssökande som redan har svårt att få jobb.

Eskil Wadensjö, professor vid Institutet för social forskning på Stockholms universitet, hör till dem som är kritiska:

– Alla myndigheter ska vara beredda på att reformera sin verksamhet, men när man gör stora förändringar brukar det ske gradvis och med en försöksverksamhet där man prövar sig fram. Arbetsförmedlingen har ett viktigt uppdrag, speciellt för de många svårplacerade personer som kräver mycket tid och resurser. Jag befarar att det kommer att bli ännu svårare för dem att få ett jobb nu.

De grupper Eskil Wadensjö framför allt misstänker kan få det besvärligare är nyanlända, personer med nedsatt arbetsförmåga och unga utan gymnasiekompetens.

Att nedskärningarna på Arbetsförmedlingen kommer samtidigt med arbetsmarknadsutredningen och det så kallade januariavtalet som signalerar stora förändringar för Arbetsförmedlingen får honom att häpna – i synnerhet som omdaningen enligt avtalet ska vara klar till 2021.

– Det är alldeles för kort tid, säger han och upprepar att stora förändringar måste genomföras långsamt.

Varför gör de då så här?

– Det handlar om politiska beslut och dem kan jag inte förklara, säger Eskil Wadensjö.

Även Madelene Nordlund, lektor och arbetsmarknadsforskare vid Umeå universitet, har svårt att förstå det som nu sker.

– Jag blir inte riktigt klok på vad de har tänkt sig och jag vet inte om politikerna själva vet hur den här övergången ska gå till, säger hon.

Liksom Eskil Wadensjö tror hon att det är den grupp arbetssökande som är svårplacerade som kommer att drabbas när Arbetsförmedlingen bantas så kraftigt som nu planeras.

– De som står långt från arbetsmarknaden är de som i första hand behöver hjälp av en stark statlig myndighet. Jag förstår inte hur det skulle bli bättre om de ska få hjälp av privata aktörer som får betald per individ som matchas. De som redan har svårt att få jobb kommer ju att vara ännu mindre attraktiva för de privata aktörerna, säger hon.

Madelene Nordlund har också svårt att förstå sig på timingen i det som nu sker.

– Helt obegripligt, säger hon. Det kan inte vara särskilt fruktbart att först säga upp en tredjedel av personalen och tro att man redan om ett par år kan ha etablerat ett fungerande alternativ. Det tar många år att hitta nya former för detta och det måste ske successivt.

Professor Anders Forslund, biträdande chef för Institutet för arbetsmarknads- och utbildningspolitisk utvärdering, IFAU, uttalar sig ogärna om själva varslet på Arbetsförmedlingen. Han säger att erfarenheten talar för att siffran i slutändan blir lägre, men att verksamheten givetvis påverkas av om en tredjedel av personalen går och funderar över om de tillhör de drabbades skara.

– Men det behöver man knappast vara expert för att hävda, säger han.

Men går det verkligen att banta så mycket på så kort tid?

– Jag har svårt att bedöma det. Vad jag vet är att det finns gott om uppfattningar om hur Arbetsförmedlingen sköter sig. Folk som är väldigt säkra på sin sak säger att myndigheten inte klarar sitt uppdrag. Men jag har aldrig sett någon undersökning av om det är genomförandet av uppdraget som är problemet eller om det är att man inte har fått rätt resurser till sitt förfogande.

Han delar dock arbetsmarknadsutredningens uppfattning om att myndigheten lidit av oklar styrning.

– Det är bara att titta på regleringsbreven, tjocka dokument om vad myndigheten bör ägna sig åt. Det är svårt att utforma så detaljerad styrning utan att det leder till målkonflikter. Ambitionen att styra har i själva verket lett till att man fått en oklar styrning. Det är högst rimligt att detta påtalas av utredaren, säger han.

Anders Forslund välkomnar att utredaren Cecilia Fahlberg inte förespråkar en satsning på privata utförare:

– Där lutar hon sig mot vad forskningen säger, nämligen att det inte finns något stöd för att privata utförare skulle vara bättre.

Eskil Wadensjö.
Bild: Kerstin Mothander/Stockholms universitet
Eskil Wadensjö.

Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.

Innehållet i detta fält är privat och kommer inte att visas offentligt.
Genom att trycka på "Skicka" godkänner jag att mitt inlägg kan publiceras på webben och i papperstidningen. Redaktionen förbehåller sig rätten att granska och redigera kommentarer på samma sätt som insändare. Publicering sker först sedan inlägget granskats. Detta sker normalt under kontorstid. Publikt publicerar inte inlägg som innehåller personangrepp. Inte heller publiceras inlägg som handlar om något annat än ämnet för artikeln.