Klart med nytt avtal för statligt anställda
STs medlemmar på statliga myndigheter har fått ett nytt centralt kollektivavtal, som ger 5,4 procent i löneökning fördelat över tre år. Precis som i förra avtalsrörelsen sade arbetsgivarsidan nej till arbetstidsförkortning. ”Där står vi långt ifrån varandra”, säger STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar.
I dag undertecknade parterna, Offentliganställdas förhandlingsråd, OFR - där ST ingår - och Arbetsgivarverket, det nya centrala kollektivavtalet för myndighetsanställda, som är STs största medlemsgrupp.
OFR fick igenom sina krav på ett tidsbegränsat avtal med löneökningar i nivå med övriga arbetsmarknaden. Det nya avtalet ger 5,4 procent på tre år, fördelat på 1,8 procent per år. Årets lönerevision gäller retroaktivt från 1 oktober.
– Det var en förutsättning för oss när vi prolongerade avtalet att våra medlemmar inte skulle drabbas negativt av det i jämförelse med andra, säger STs förhandlingschef Åsa Erba-Stenhammar till Publikt.
Jämfört med det avtal som precis löpt ut ligger dock löneökningarna på en lägre nivå. I förra avtalsrörelsen nådde parterna en överenskommelse om 6,5 procent i löneökning under tre år.
Men det är fullt rimligt med en lägre löneökningstakt, menar Åsa Erba-Stenhammar.
– För tre år sedan var vi inte inne i en pandemi med stora konsekvenser för ekonomin. Med tanke på det tycker jag att vi kan se det här som någonting rimligt, säger hon.
OFR fick inte igenom någon individgaranti för lägsta möjliga löneökning, något som man utan framgång yrkade på även för tre år sedan.
Åsa Erba-Stenhammar konstaterar att facket och arbetsgivarsidan står långt ifrån varandra när det gäller synen på lön. Arbetsgivarverket ville, precis som under avtalsförhandlingarna för tre år sedan, ha ett avtal som löper tills vidare utan några centralt angivna löneökningar i siffror.
Överlag har årets förhandlingar också varit tuffare än vanligt, säger Åsa Erba-Stenhammar.
– Det saknades yrkanden från Arbetsgivarverkets sida kring de stora frågor som är på gång just nu, vilket är förändringarna i las och arbetsmiljö, i och med pandemin. Om en part har väldigt mycket man vill göra och den andra parten inte har något så har man ett väldigt tufft utgångsläge, säger hon.
”Om en part har väldigt mycket man vill göra och den andra parten inte har något så har man ett väldigt tufft utgångsläge.”
Åsa Erba-Stenhammar
Det nya centrala avtalet innehåller också en skrivning om att parterna ska arbeta för att hantera de förändringar som planeras när det gäller lagen om anställningsskydd, las.
Vilka exakta effekter som den pågående lasutredningen i slutänden kommer att få för statsanställda vill Åsa Erba-Stenhammar inte spekulera kring förrän det finns ett färdigt förslag att ta ställning till.
– Vårt uppdrag är att se till att det inte blir försämringar. Men det man kan säga är att det med all sannolikhet kommer att bli förändringar, säger hon.
Parterna har också kommit överens om att tillsammans arbeta med arbetsmiljöfrågor under den kommande treårsperioden, bland annat med tanke på hur pandemin påverkat. Enligt Åsa Erba-Stenhammar betyder det att man ska följa vad som sker, ta lärdom av det och utreda vilka råd och vilket stöd som behöver tas fram.
– Vi kommer också att jobba direkt mot lokala parter med att titta på konsekvenserna av både digitalt arbete och distansarbete, och ge stöd till lokala parter för att jobba med det.
I övrigt avvisade Arbetsgivarverket samtliga krav som OFR hade när det gäller frågor om arbetstid, till exempel det om arbetstidsförkortning.
– Där står vi precis lika långt ifrån varandra som när det gäller synen på löneavtalet. Vi vill ha arbetstidsförkortning och Arbetsgivarverket vill kunna bestämma över arbetstiden själva, säger Åsa Erba-Stenhammar.
”Vi vill ha arbetstidsförkortning och Arbetsgivarverket vill kunna bestämma över arbetstiden själva.”
Åsa Erba-Stenhammar
OFR satte å sin sida stopp för den förändring av föräldrapenningtillägget som Arbetsgivarverket ville få igenom, där antalet möjliga dagar med föräldrapenningtillägg i så fall nästan skulle ha halverats.
Ersättning för läkarvård och läkemedel samt en möjlighet för arbetsgivaren att justera lönen för den som omplaceras på grund av arbetsbrist, sjukdom eller skada var andra frågor som Arbetsgivarverket stred för i förhandlingarna. Dessa yrkanden fick arbetsgivarsidan inte igenom.
En fråga som diskuterades under förhandlingarna var hur man ska gå tillväga när en anställd blir av med sin säkerhetsklassning och därmed inte kan fortsätta på sin tjänst. Enligt förhandlingsprotokollet är det en ”komplex fråga” som parterna för tillfället ska fortsätta att följa på var sitt håll.
– Vi har identifierat att det finns en krock mellan säkerhetslagstiftningen och arbetsrätten. Därför behöver vi få mer ärenden så att vi bättre förstår hur den här krocken hanteras så att vi på så sätt kan reda ut vad vi ska göra åt det, säger Åsa Erba-Stenhammar.
”Det finns en krock mellan säkerhetslagstiftningen och arbetsrätten.”
Åsa Erba-Stenhammar
Hon vill också särskilt lyfta fram att man har fått gehör för kravet om att den som har varit sjukskriven och är färdigrehabiliterad men trots det inte kan återvända till sin tjänst, ska kunna få stöd från Trygghetsstiftelsen. Något som OFR har yrkat på i ett antal avtalsrörelser bakåt i tiden.
Vad är du mest missnöjd med?
– Att vi inte fick med att den icke gravida parten kan få följa med till mödravårdscentralen. Jag tycker att det har ett symbolvärde att visa på att samtliga föräldrar har ett lika värde. Det är dags nu, säger Åsa Erba-Stenhammar.
Detta är en nyhetsartikel. Publikts nyhetsrapportering ska vara saklig och korrekt. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, Fackförbundet ST, och utformas enligt journalistiska principer samt enligt spelreglerna för press, radio och TV.
En löneökning måste uppgå till inflationen, kan man ju tycka.